År efter år har vi sett hur våra arbetsvillkor försämras, arbetsbördan ökat och hur arbetsgivaren gång på gång brutit mot ingångna avtal – utan några kännbara konsekvenser. HÖK 21 var ett svek, HÖK 24 var ett svek och HÖK25 är på väg att bli ännu ett svek. Det är inte längre hållbart att fortsätta acceptera avtal som arbetsgivaren delvis ignorerar, samtidigt som arbetsmiljön försämras och fler lärare blir sjuka eller tvingas lämna yrket. Det är dags att sätta ner foten, något som borde ha gjorts för länge sedan. Lönen är inte huvudfrågan – det är arbetsvillkoren. Vi kräver reglerad undervisningstid och reglerade klasstorlekar, något som fastslås av regeringens/riksdagens senaste utredning om regleringar i skolan. En lärare kan inte undervisa hur många elever som helst samtidigt, hur många klasser som helst och samtidigt bibehålla kvaliteten samt värna om hens hälsa. Det är dags att erkänna att läraryrket inte fungerar på samma sätt som industrin.  En fabriksarbetare kan öka produktionen genom effektivisering (ny organisation, ny maskineri) men en lärare kan inte undervisa fler elever och samtidigt upprätthålla samma kvalitet. Tvärtom – när planeringstiden och tid för efterarbete minskar, sjunker kvaliteten drastiskt. Detta drabbar både elever och lärare.  Återkommande nedskärningar gör att lärarkåren, i synnerhet i förskolan och grundskolan går på knäna: stödlärare, speciallärare, elevassistenter, kuratorer, psykologer och skolsköterskor försvinner från våra skolor, vilket ökar de befintliga lärarnas arbetsbörda ytterligare.  Svenska skolan är kraftigt underfinansierad och t.o.m. i en välmående kommun som Täby har man tyvärr exempel som träslöjdslärare som tiger material på byggarbetsplatser eller hemkunskapslärare som får nöja sig med två kanelpåsar i stället för fyra för att budgeten inte räcker till. Ibland kan det till och med vara inköpsstopp. Det finns t.o.m lärare som inte ens hinner ta ut sin lagstadgade lunchrast! Samtidigt sitter tusentals obehöriga människor på lärartjänster som enligt lag borde annonseras och tillfalla behöriga och legitimerade lärare. Ca 30% av undervisande personal i grundskolan är inte lärare (ännu högre i friskolorna), något som de flesta vårdnadshavarna inte känner till eller väljer att strunta i med förödande konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling.  Anledningen brukar vara att de är billigare och lydigare än någon med lärarexamen. Många medlemmar har fått nog. Vi väntar på en förbundsstyrelse och en avtalsdelegation som vågar stå upp för oss och ta ut oss i strejk. Även om vi inte får exakt det vi kräver, kommer vi att ha visat arbetsgivaren att vi är redo att kämpa, vilket kommer att påverka framtida förhandlingar. Vi är färdiga med att stillatigande acceptera villkor som bryter ner oss och urholkar skolan.  Nu är det dags att agera – och att göra det på riktigt! Lärarkåren har länge varit redo för strejk, och många är beredda att tillfälligt gå ner i inkomst för att ta striden. Även om strejkkassan inte skulle räcka för en total strejk på obestämd tid kan man inleda med en fullskalig strejk och därefter övergå till 1–2 strejkdagar per vecka. En lågintensiv strejk 1-2 dagar i veckan skulle kunna pågå i flera månader, t.o.m år! Med rätt strategi kan vi maximera trycket på arbetsgivaren och minimera risken för att lärarna tvingas tillbaka under dåliga villkor. En riktad strejk skulle kunna planeras så att den påverkar arbetsgivaren och skolans verksamhet så mycket som möjligt – exempelvis under nationella prov, betygsättning, utvecklingssamtal och andra kritiska moment. Det finns säkert andra effektiva eller långdragna sätt att strejka på. Det handlar inte bara om att få ett bättre avtal här och nu, utan snarare om att skicka en tydlig signal: vi accepterar inte längre villkor som gör oss sjuka, som driver oss bort från yrket och som förstör kvaliteten i undervisningen. Även en misslyckad strejk skulle skicka rätt signal till arbetsgivaren. Man missar alltid alla skott man inte skjuter. Låt oss skjuta! Med förhoppning om mod och beslutsamhet,

Eleverna på Kvarnbergsskolan är i åldrarna 5-12, de måste enligt detta förslag transportera sig utmed Mariebergsviken samt Vikenpassagen som efter ombyggnationer är en av de mest igenkorkade vägarna i kommunen, detta kommer att bidra till att de får längre dagar på fritids eftersom föräldrar/vårdnadshavare som ska lämna/hämta dem kommer att sitta fast i bilköerna som redan finns. Bilköerna kommer öka eftersom all trafik skall ta sig från rondellen vid Tullhusgatan och fram till Orrholmsskolan. Det finns även en höjd risk att barn vintertid kommer att ta en genväg över isen i Mariebergsviken för att spara tid och därigenom öka risken att de går igenom med olyckor till följd. Kommunen har på ett informationsmöte med vårdnadshavare 20/3 -25 uttalat sig om att anledningen till att de vill flytta elever från Kvarnbergsskolan till Orrholmen istället för högstadieelever är för att det inte är ett område de vill att högstadieelever ska vistas i. Men lågstadieeleverna ska göra det!?  Vart är logiken i det?

Med den nya lagen som infördes den 13/3 2025, att spårbyte avskaffas, som träder i kraft den 1 April, så kommer Paola och hennes familj behöva lämna Sverige i december. Deras uppehållstillstånd på grund av arbete kommer alltså avslutas och de tvingas lämna Sverige. Paola och hennes familj har inget som väntar på dem i deras hemland, El Salvador. Ingen familj som väntar på dem, inget hus eller lägenhet, inga jobb. Ärligheten ska fram, å de ska va sagt att de är i fara om de åker tillbaka till El Salvador. De alla har kämpat och byggt upp sina liv här i Sverige under de senaste 6 åren. Paola och hennes systrar har alla drömmar, vänner och andra relationer de har skapat här i Sverige, som betyder så mycket för dem.  Paola betyder mycket för mig, Jill Berglund, som skriver det här och ber er att skriva under. Hon är en av mina bästa vänner. En underbar, fantastisk, smart och snäll människa. Paola har jobbat för allt hon har, och om jag vars kunde så skulle jag ge henne världen. Hon och hennes familj förtjänar att stanna.  Era namn kan göra en så stor skillnad. Så jag ber er, skriv under och gör skillnad. 

Branschkollegor! Vi vill uppmana ARN och lagstiftare att se över hur distansavtalslagen tillämpas på digitala tjänster och immateriellt arbete, såsom bröllopsfotografering, film och annan kreativ produktion. I dagsläget kan kunder hävda ångerrätt och kräva full återbetalning trots att de har fått, använt och ibland delat det levererade materialet. Detta skapar en rättsosäker situation för fotografer och andra kreativa yrken där arbetet ofta är skräddarsytt och omöjligt att "returnera". Vi som skriver under denna namninsamling kräver att: 1. ARN och lagstiftare ser över distansavtalslagen och hur den tillämpas på immateriella tjänster och digitala leveranser. 2. Fotografer och kreativa yrkesutövare ska ha tydligare skydd när det gäller upphovsrätt och ersättning för utfört arbete. 3. Ett digitalt verk som levererats och använts inte ska kunna returneras på samma sätt som en fysisk vara. Vi vill förhindra att detta blir ett prejudikat som skadar hela branschen. Skriv under om du vill att ARN och lagstiftarna tar en ny titt på distansköpslagen för digitala tjänster!

En av de mer uppmärksammade händelserna var när Blackstone investerade i Oatly. Detta ledde till en stor kritikstorm mot Oatly, då många av deras kunder ansåg att Blackstones övriga investeringar gick emot Oatlys hållbarhetsprofil. China Resources är en stor bidragsgivare till globala växthusgasutsläpp, och som ett stort statligt ägt företag spelar China Resources en betydande roll i detta. Generera betydande utsläpp och avfall. En stor miljöbov Genom sina investeringar i jordbruksmark har Blackstone kritiserats för att bidra till skogsavverkning, särskilt i känsliga områden som Amazonas. Målet måste vara att Oatly skall bort som huvudpartner i MFF.

Vi är många som minns hur fackförbunden nobbade oss, Fridays for future och Greta när de vägrade att strejka för klimatet och gå med de globala klimatstrejken den 27 juli 2019. Krafter som tystats på många sätt genom åren, samtidigt som hållbarhetsfrågorna nu är allmänt tankegods.  Från facken har det varit förvånansvärt tyst i Sverige. Särskilt med tanke på hur alla de hållbarhetsfrågor som är direkt avgörande för oss arbetstagare, arbetsgivare och samhället i stort. Både här i Sverige och Globalt. Förvånansvärt tyst, samtidigt som svensk politik abdikerat från sitt miljö- och klimatansvar och där all förhoppning verkar ligga hos näringslivet och alltså fackförbundens motpart - arbetsgivarorganisationerna. Denna tystnad verkar ha brutits den 4e februari 2025 då fackförbunden gemensamt gick ut för första gången, tillsammans med miljörörelsen och föreningsrörelsen, i en uppmaning till regeringen om att skärpa klimatpolitiken (Läs mer här: Sveriges klimatpolitik går åt fel håll). Detta är glädjande, samtidigt som vi nu vill se en bestämdhet som sträcker sig bortom en debattartikel på öppet mål. I denna namninsamling vill vi därför nu utkräva svar av Fackförbunden om denna debatt är en papperstiger eller om Fackförbunden ska börja visa klorna i miljö- och klimatfrågan. Visa hur dessa krav ska följas upp av en handlingsplan som alla fackföreningar och lokala fackklubbar ska kunna handla efter. Med risk för att någon sådan handlingsplan inte finns idag vill vi här hjälpa Fackförbunden genom att anta vårt trepunktsprogram - 1. Informera alla fackföreningar och deras medlemmar om en gemensam strategi för hur punkter kring debattartikeln i Dagens Industri den 4e februari 2025 ska utkrävas av regeringen. Se punkterna nedan: • En svensk utsläppsbudget. • Stora samhällsinvesteringar.  • Stöd klimatomställning. • Energieffektivisering.  • Effektivare transporter.  • Utsläppsintensiva produkter.  2. Ta fram en lista med konkreta verktyg och lathundar för hur fackföreningsanslutna tillsammans med icke-ansluta kan driva på hållbarhetsfrågorna lokalt, regionalt och nationellt inom fackföreningarna och på arbetsplatserna. 3. Informerar alla Sveriges fackföreningsanslutna om "lagen om styrelserepresentation för de privatanställda" och mer specifikt "Rätten till styrelserepresentation" i syfte att rösta fram en arbetstagarrepresentant på arbetsplatser med minst 25 anställda och som framförallt skulle kunna arbeta med att främja miljö- och hållbarhetsarbetet i styrelsearbetet (Läs mer om lagen här)

 🔹 Trygghet för arbetstagare – Många timanställda lever i ekonomisk osäkerhet, utan rätt till sjuklön, semesterersättning eller långsiktig planering av sin tillvaro. 🔹 Rättvisa och schyssta arbetsvillkor – Om någon har arbetat i över två år visar det tydligt att arbetsgivaren har ett långsiktigt behov av personal. Då bör också anställningsformen spegla detta. 🔹 Starkare arbetsmarknad – Genom att ge fler fasta jobb kan vi minska otryggheten, öka produktiviteten och förbättra den psykiska hälsan hos arbetstagare.  Vi hoppas att du som beslutsfattare, Politiker och arbetsgivare tar detta på allvar och arbetar för en rättvisare arbetsmarknad. 

Detta handlar om rättssäkerhet, rättvisa och förutsägbarhet i svensk lagstiftning. Att införa en ny lag med skärpta krav är en sak – men att tillämpa den retroaktivt och ignorera en föreslagen övergångsregel drabbar tiotusentals människor som redan har anpassat sig efter de nuvarande reglerna. Här är några av de viktigaste skälen till varför detta bör stoppas: 1. En massiv rättsosäkerhet • Rättsstatens principer hotas: Människor ska kunna lita på att de regler som gäller vid tidpunkten för deras ansökan inte ändras retroaktivt. • Förutsägbarhet är en grundpelare i ett stabilt samhälle: De som har planerat sitt liv utifrån dagens lagstiftning riskerar nu att tvingas vänta i många extra år. 2. Tiotusentals skötsamma personer drabbas • Många har bott i Sverige i flera år, arbetat, studerat och bidragit till samhället. • Att plötsligt kräva upp till åtta års väntan, trots att de uppfyllt nuvarande krav, kan leda till stor osäkerhet i deras liv. 3. Långa handläggningstider förvärrar situationen • Migrationsverket har i många fall handläggningstider på över tre år. • Människor som har bott här i fem år kan plötsligt behöva vänta upp till åtta år, vilket betyder totalt 11-12 år i Sverige innan de får sin ansökan godkänd. 4. Nationell säkerhet är redan reglerad • Johan Forssell hävdar att den retroaktiva tillämpningen behövs av säkerhetsskäl, men Migrationsverket och Säkerhetspolisen har redan befogenheter att neka medborgarskap för personer som utgör en säkerhetsrisk. • Att straffa alla sökande med en retroaktiv försämring är en kollektiv bestraffning och saknar grund.

Vi ser att det här kommer att få enorma konsekvenser för flera parter.  1. Minskad närhet och insyn i verksamheten  När verksamheten drivs i kommunal regi har vi en nära koppling till verksamheten, vilket möjliggör snabb hantering av frågor som rör både kvalitet och arbetsmiljö. Med en extern entreprenör minskar denna närhet och risken ökar för att problem inte uppmärksammas eller åtgärdas i tid. 2. Risk för bristande arbetsmiljöarbete  Vi ser en ökad risk för att arbetsmiljöfrågor inte prioriteras på samma sätt av externa aktörer. Det finns exempel från andra delar av landet där personalen råkat illa ut på grund av bristande arbetsmiljöarbete i verksamheter som lagts ut på entreprenad. En sådan utveckling är oacceptabel. 3. Ökad risk för oseriösa aktörer  Genom att öppna upp för privata aktörer finns en risk att oseriösa företag etablerar sig, med fokus på ekonomisk vinst snarare än kvalitet och säkerhet. Detta kan leda till en försämring av både arbetsvillkor och kvalitet i assistansen. 4. Försämrade arbetsvillkor genom sämre kollektivavtal  När personlig assistans läggs ut på entreprenad omfattas personalen av kollektivavtal för den privata sektorn. Dessa avtal är generellt sett mindre förmånliga än de kommunala, vilket innebär sämre arbetsvillkor för personalen. Detta kan leda till svårigheter att rekrytera och behålla kompetent personal, vilket i sin tur påverkar kvaliteten på assistansen. 5. Ekonomiska prioriteringar på bekostnad av kvalitet  Erfarenheter visar att vissa externa aktörer kan vara mer benägna att spara på kostnader som rör arbetsmiljö och personalutbildning. Detta riskerar att påverka både de anställda och brukarna negativt. 6. Kontinuitet och relationer med brukare  När verksamheten drivs av kommunen kan personalens kontinuitet och närhet till brukarna säkerställas bättre. Vid en upphandling finns en risk att personalomsättningen ökar, vilket kan påverka brukarnas trygghet och kvaliteten på omsorgen negativt. 7. Sämre möjlighet till långsiktig kompetensutveckling  Kommunala verksamheter har ofta tydligare strukturer för kompetensutveckling och vidareutbildning. En extern aktör kan vara mindre benägen att investera i långsiktiga utbildningsinsatser, vilket påverkar kvaliteten i assistansen. 8. Risk för kortsiktiga vinstintressen  Privata aktörer har ofta ett större fokus på ekonomisk lönsamhet, vilket kan leda till kortsiktiga beslut som inte gynnar vare sig brukare eller personal på lång sikt. 9. Svårigheter med att upprätthålla kommunens värdegrund  Kommunala verksamheter arbetar utifrån en tydlig värdegrund som är förankrad i offentlighetens krav på rättssäkerhet, jämlikhet och kvalitet. När verksamheten läggs ut på entreprenad blir det svårare att säkerställa att denna värdegrund upprätthålls. 10. Minskad demokratiskt inflytande  När en verksamhet är kommunalt driven finns en direkt kanal för medborgare att påverka genom sina valda politiker. Med en privat aktör blir denna demokratiska koppling svagare, vilket kan leda till minskat inflytande för både brukare och anställda. 

Våra äldre i Skellefteå kommun har rätt till utbildad, erfaren och utvilad personal. För en trygg och god vård och omsorg.

1. Kvalitet i omsorgen: Utbildade barnskötare har den kunskap och kompetens som krävs för att skapa en trygg och stimulerande miljö för våra barn. De kan bättre förstå barnens behov och utvecklingsstadier. 2. Språk och kommunikation: Barnskötare som inte behärskar svenska kan ha svårt att kommunicera effektivt med både barn och föräldrar. Detta kan leda till missförstånd och bristande stöd för barnens lärande. 3. Trygghet och stabilitet: Utbildade barnskötare bidrar till en stabil och trygg miljö. Barn behöver en trygg vuxen att vända sig till, och utbildade professionella kan ge den tryggheten. 4. Framtiden för våra barn: Genom att investera i utbildade barnskötare investerar vi i våra barns framtid. De förtjänar att växa upp i en miljö där de får rätt stöd och vägledning.

För att förutsättningarna som behövs för en lyckad sammanslagning av Svälthagsskolan och Viggestorpskolan ännu inte är på plats. Värna om elever och lärares arbetsmiljö och sammanför därför inte två skolor till lokaler där tillgång på toaletter inte uppfyller arbetsmiljöverkets krav, där det finns en begränsad tillgång på grupprum och arbetsrum för att tillgodose behoven hos såväl elever som lärare. Där det kommer bli svårt att uppfylla livsmedelsverkets rekommendationer att erbjuda elever lunch mellan kl.11-13 eftersom skolans matsal inte är byggd för en så stor skola som Viggestorpsskolan kommer att blir genom en sammanslagning. Värna om västra sidan av Finspång och om att det ska vara attraktivt för barnfamiljer att bo där. Ett generationsskifte är att vänta och den prognos av sviktande barnantal som presenterats för kommunstyrelsen omfattat andra sidan Finspång. Västra sidan visar på ett stabilt barnantal de kommande 10 åren.  Om vi vill att Finspång ska vara attraktivt att bo i bör vi värna om skolan och goda studieresultat. Svälthagskolan är den skola där eleverna visar på bäst studieresultat, som har flest behöriga lärare, där man har en god närvaroblad eleverna och inte har problem med hemma sittare. Är en skola utan arbetsrelaterad sjukfrånvaro. Svälthagskolan har en budget i balans tillskillnad från många andra av kommunens skolor.  Kommunen behöver spara pengar men att lägga ner Svälthagskolan är som att bädda för kostsamma nödlösningar eftersom Viggestorpsskolan inte är rustad för att ta emot Svälthagsskolans elever och lärare, samt att en framgångs koncept som Svälthagskolan går i graven vilket kommer att påverka alla våras barns framtid negativt och det kommer att kosta samhället och Finspång mer på sikt.