Det är viktigt eftersom kommunen har ett ansvar att hålla sitt löfte och sätta barnens bästa i första rummet. Att bussa barn till andra skolor innebär långa resor, försämrad trygghet och en splittrad skolgång – något som strider mot barnkonventionen och kommunens egen strategi för landsbygdsutveckling. Stöcke är en växande ort, och en stabil skolmiljö är avgörande för både barnens framtid och hela samhällets utveckling.

Det handlar inte bara om Shahrdad. Det handlar om rättsprinciper, om rimlighet och om att Sverige inte får bli ett land där människor reduceras till siffror i ett system – behandlade som administrativa problem snarare än som individer med liv, drömmar och framtidsutsikter. Skriv under och gör din röst hörd! Vi behöver ditt stöd. Genom att skriva under denna petition och dela den vidare, kan vi tillsammans förändra ett regelverk som i sin nuvarande form skadar mer än det skyddar. Sverige kan bättre och vi kan göra skillnad.

Detta är viktigt för att vi sjuka och pensionärer ska kunna leva med alla ökade priser på ALLT i samhället.  Många blir hemlösa. Barnfamiljer som knappt har råd att ha mat på bordet där en av föräldarna kanske är sjukskriven eller har sjukersättning. 

För att Aryan och hans familj har anpassat sig till det svenska samhället och har rätten att bo i ett säkert land. 

Modo Hockey är mer än bara en ishockeyklubb – det är en institution med en lång och stolt historia. Supportrar, spelare och hela Örnsköldsvik förtjänar en ledning som kan bygga ett lag och en organisation som konkurrerar på högsta nivå. Tyvärr har Henrik Gradins tid som General Manager präglats av bristande sportsliga resultat, tveksamma rekryteringar och en osäker framtidsvision. Här är några av de viktigaste skälen till varför en förändring är nödvändig: 1. Sportsliga misslyckanden Modo Hockey har under Gradins ledning inte lyckats leva upp till förväntningarna. Trots resurser och supportrarnas stöd har laget underpresterat, och de sportsliga besluten har inte lett till den utveckling som krävs för att etablera klubben på en högre nivå. En General Manager har yttersta ansvaret för lagbygget, och när resultaten uteblir måste ansvaret utkrävas. 2. Tveksamma spelarrekryteringar och lagbygge En GM:s viktigaste uppgift är att sätta ihop en trupp som kan konkurrera. Under Gradins tid har många värvningar varit ifrågasatta – både när det gäller kvalitet och strategi. För många spelare har inte levt upp till förväntningarna, och det har saknats en röd tråd i lagbygget. En klubb som Modo behöver en långsiktig plan, men just nu känns besluten mer slumpmässiga än strategiska. 3. Brist på tydlig vision och ledarskap För att lyckas i dagens hockey krävs en stark organisation och en tydlig vision. Det handlar inte bara om att bygga ett lag för en säsong, utan att skapa en långsiktig identitet och en kultur av framgång. Under Henrik Gradins ledning har det saknats en sådan riktning. Klubben behöver en GM som kan kommunicera en tydlig strategi och få både spelare och supportrar att tro på framtiden. 4. Klubben riskerar att stagnera Modo Hockey är en klubb med enorm potential, men just nu riskerar vi att tappa mark gentemot konkurrenterna. Om vi inte gör en förändring nu, riskerar vi att fastna i en ond cirkel av medelmåttighet. Att byta General Manager är ett viktigt steg för att ge klubben en nystart och säkerställa att vi rör oss i rätt riktning. Henrik Gradins tid som General Manager har inte gett de resultat som Modo Hockey behöver. För klubbens bästa är det dags för förändring. Vi behöver en ledning som kan bygga ett vinnande lag, fatta strategiska beslut och ge supportrarna den framtidstro de förtjänar. Modo Hockey är större än en enskild person – det är dags att ta nästa steg.

Vi alla står just nu inför enorma utmaningar med att försöka minimera påföljderna av klimatförändringarna. Vi ser redan hur samhällen och människor drabbas av fruktansvärda konsekvenser och det är de som har bidragit minst till klimatkrisen som drabbas värst. Att fortsätta ge lån till fossilbolag som expanderar sin fossila verksamhet är att skydda de rikaste som bara blir rikare medan resten lider av konsekvenserna. Sedan Parisavtalet slöts har SEB stöttat fossilindustrin med 15,8 miljarder USD visar en rapport från Fair Finance Gudie med flera. SEB är den bank i Sverige med störst lån till fossilbolag som expanderar sin fossila verksamhet, det vill säga letar efter ny olja, kol och gas. Deras lån till fossilindustrin möjliggör för enorma koldioxidutsläpp vilket förvärrar den pågående klimatkrisen och driver samhället in i en oåterkallelig klimatkollaps. För att kunna stoppa de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna och lyckas hålla oss under 1,5 graders uppvärmning behöver världen inte mer fossila bränslen, enligt den Internationella Energimyndigheten (IEA). Trots detta letar ungefär hälften av fossilbolagen som SEB ger lån till efter ny olja och gas och SEB ställer inga krav på att deras låntagare ska sluta expandera den fossila verksamheten. Det enda krav de ställer är att låntagarna ska ställa om för att förhindra global uppvärmning till 1,5 grader -- ett mål som de själva underminerar genom att ge pengar till fossil expansion. Detta är allt annat än den gröna image som SEB målar upp.  Det finns ingen finansiell stabilitet i en värld med klimatkollaps. Finansiering kopplad till fossilbolag driver på klimatkrisen och är mycket riskfylld. SEB måste avbryta deras finansiering av fossil expansion. Vi behöver även bankreglering som stoppar finansiering av fossila bränslen för att skapa rättvisa villkor för alla svenska banker. Finanssektorn ska tjäna samhället, inte förstöra det!

År efter år har vi sett hur våra arbetsvillkor försämras, arbetsbördan ökat och hur arbetsgivaren gång på gång brutit mot ingångna avtal – utan några kännbara konsekvenser. HÖK 21 var ett svek, HÖK 24 var ett svek och HÖK25 är på väg att bli ännu ett svek. Det är inte längre hållbart att fortsätta acceptera avtal som arbetsgivaren delvis ignorerar, samtidigt som arbetsmiljön försämras och fler lärare blir sjuka eller tvingas lämna yrket. Det är dags att sätta ner foten, något som borde ha gjorts för länge sedan. Lönen är inte huvudfrågan – det är arbetsvillkoren. Vi kräver reglerad undervisningstid och reglerade klasstorlekar, något som fastslås av regeringens/riksdagens senaste utredning om regleringar i skolan. En lärare kan inte undervisa hur många elever som helst samtidigt, hur många klasser som helst och samtidigt bibehålla kvaliteten samt värna om hens hälsa. Det är dags att erkänna att läraryrket inte fungerar på samma sätt som industrin.  En fabriksarbetare kan öka produktionen genom effektivisering (ny organisation, ny maskineri) men en lärare kan inte undervisa fler elever och samtidigt upprätthålla samma kvalitet. Tvärtom – när planeringstiden och tid för efterarbete minskar, sjunker kvaliteten drastiskt. Detta drabbar både elever och lärare.  Återkommande nedskärningar gör att lärarkåren, i synnerhet i förskolan och grundskolan går på knäna: stödlärare, speciallärare, elevassistenter, kuratorer, psykologer och skolsköterskor försvinner från våra skolor, vilket ökar de befintliga lärarnas arbetsbörda ytterligare.  Svenska skolan är kraftigt underfinansierad och t.o.m. i en välmående kommun som Täby har man tyvärr exempel som träslöjdslärare som tiger material på byggarbetsplatser eller hemkunskapslärare som får nöja sig med två kanelpåsar i stället för fyra för att budgeten inte räcker till. Ibland kan det till och med vara inköpsstopp. Det finns t.o.m lärare som inte ens hinner ta ut sin lagstadgade lunchrast! Samtidigt sitter tusentals obehöriga människor på lärartjänster som enligt lag borde annonseras och tillfalla behöriga och legitimerade lärare. Ca 30% av undervisande personal i grundskolan är inte lärare (ännu högre i friskolorna), något som de flesta vårdnadshavarna inte känner till eller väljer att strunta i med förödande konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling.  Anledningen brukar vara att de är billigare och lydigare än någon med lärarexamen. Många medlemmar har fått nog. Vi väntar på en förbundsstyrelse och en avtalsdelegation som vågar stå upp för oss och ta ut oss i strejk. Även om vi inte får exakt det vi kräver, kommer vi att ha visat arbetsgivaren att vi är redo att kämpa, vilket kommer att påverka framtida förhandlingar. Vi är färdiga med att stillatigande acceptera villkor som bryter ner oss och urholkar skolan.  Nu är det dags att agera – och att göra det på riktigt! Lärarkåren har länge varit redo för strejk, och många är beredda att tillfälligt gå ner i inkomst för att ta striden. Även om strejkkassan inte skulle räcka för en total strejk på obestämd tid kan man inleda med en fullskalig strejk och därefter övergå till 1–2 strejkdagar per vecka. En lågintensiv strejk 1-2 dagar i veckan skulle kunna pågå i flera månader, t.o.m år! Med rätt strategi kan vi maximera trycket på arbetsgivaren och minimera risken för att lärarna tvingas tillbaka under dåliga villkor. En riktad strejk skulle kunna planeras så att den påverkar arbetsgivaren och skolans verksamhet så mycket som möjligt – exempelvis under nationella prov, betygsättning, utvecklingssamtal och andra kritiska moment. Det finns säkert andra effektiva eller långdragna sätt att strejka på. Det handlar inte bara om att få ett bättre avtal här och nu, utan snarare om att skicka en tydlig signal: vi accepterar inte längre villkor som gör oss sjuka, som driver oss bort från yrket och som förstör kvaliteten i undervisningen. Även en misslyckad strejk skulle skicka rätt signal till arbetsgivaren. Man missar alltid alla skott man inte skjuter. Låt oss skjuta! Med förhoppning om mod och beslutsamhet,

Alla har rätt till värme o kärlek 

Det är viktigt eftersom alla har rätt till prisvärd mat. De kraftigt ökande matpriserna slår hårt mot hushållen, samtidigt som stora livsmedelskedjor gör enorma vinster. Det är en orättvis utveckling som måste stoppas. Genom att gå samman och påverka marknaden kan vi visa att vi inte accepterar att mat blir allt dyrare utan rimlig anledning. Konsumenter har makt, och genom att agera gemensamt kan vi pressa butikerna att erbjuda skäliga priser. Det handlar om rättvisa, ekonomisk trygghet och att stå upp för allas rätt till mat.

Eleverna på Kvarnbergsskolan är i åldrarna 5-12, de måste enligt detta förslag transportera sig utmed Mariebergsviken samt Vikenpassagen som efter ombyggnationer är en av de mest igenkorkade vägarna i kommunen, detta kommer att bidra till att de får längre dagar på fritids eftersom föräldrar/vårdnadshavare som ska lämna/hämta dem kommer att sitta fast i bilköerna som redan finns. Bilköerna kommer öka eftersom all trafik skall ta sig från rondellen vid Tullhusgatan och fram till Orrholmsskolan. Det finns även en höjd risk att barn vintertid kommer att ta en genväg över isen i Mariebergsviken för att spara tid och därigenom öka risken att de går igenom med olyckor till följd. Kommunen har på ett informationsmöte med vårdnadshavare 20/3 -25 uttalat sig om att anledningen till att de vill flytta elever från Kvarnbergsskolan till Orrholmen istället för högstadieelever är för att det inte är ett område de vill att högstadieelever ska vistas i. Men lågstadieeleverna ska göra det!?  Vart är logiken i det?

Följeslagarprogrammet startades 2002 efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem om internationell skyddande närvaro för utsatta civila i samband med den andra intifadan. Sedan dess har Sverige, tillsammans med ett 20-tal andra länder, deltagit i det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Sedan programmets start har över 400 svenskar tjänstgjort som följeslagare på Västbanken. Nu har regeringen, genom Sida, avslutat programmets finansiering – trots att internationell skyddande närvaro behövs mer än någonsin. Det senaste året har rättslösheten ökat markant på Västbanken. Över 50 palestinska samhällen har tömts på grund av våld, hot och trakasserier från israeliska bosättare. Samtidigt har 41 bosättarutposter tillkommit, enligt den israeliska människorättsorganisationen Kerem Navot. Palestinier på Västbanken tvingas leva under konstant hot om våld och trakasserier från bosättare och militär. Följeslagarna har i 22 år funnits på plats för att skydda dem. De har bidragit med skyddande närvaro genom att: • Följa barn till skolan • Bevaka vägspärrar • Sova över hos familjer som hotas av bosättarvåld • Vandra med herdar som vallar sina får • Delta i olivskörden och plantera träd • Närvara vid gudstjänster Följeslagarna dokumenterar även brott mot mänskliga rättigheter och rapporterar vidare till FN och andra organisationer. Genom att synliggöra israeliska säkerhetsstyrkors och bosättares övergrepp spelar följeslagarna en central roll i att öka medvetenheten om mänskliga rättigheter och situationen i Palestina och Israel. Den svenska finansieringen möjliggör en fortsatt närvaro som är avgörande för att skydda civila och deras rätt till ett värdigt liv. Situationen blir allt mer akut Det senaste året har situationen på Västbanken försämrats drastiskt. Många internationella organisationer har tvingats lämna området, vilket gör Följeslagarprogrammet ännu viktigare. Varför är Följeslagarprogrammet viktigt? • Skyddande närvaro: Följeslagarna hjälper till att dämpa våldet och skyddar civila som lever under hot och förtryck. • Bevakning och rapportering: De dokumenterar brott mot folkrätten och lyfter fram konsekvenserna av ockupationen för både palestinier och israeler. • Opartiskhet och ickevåld: Programmet arbetar utifrån principer om ickevåld och opartiskhet, utan att ta ställning i konflikten, men med en tydlig ståndpunkt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Konsekvenser av indragen finansiering Beslutet att avsluta finansieringen av Följeslagarprogrammet riskerar att lämna civila palestinier på Västbanken utan det skydd och stöd som programmet erbjuder. Detta beslut har kritiserats av flera organisationer och politiker som menar att programmets insatser för att skydda mänsklig värdighet och främja fred är viktigare än någonsin. Den här namninsamlingen har startats av tidigare deltagare i Följeslagarprogrammet. Läs mer om programmet här.

Ställföreträdande saknar rättssäkra och värdiga förutsättningar – vi kräver handling! Gode män och förvaltare gör en ovärderlig insats för personer som behöver stöd i vardagen. Men dagens lagstiftning brister i rättssäkerhet och kvalitet, vilket drabbar både de som behöver en ställföreträdare och de som utför uppdragen. Detta måste förändras! Sedan 2021 finns förslag på regeringsnivå för att förbättra systemet – men inget har hänt. Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS) har länge drivit på för en lösning. Vi har lyft frågan till politiker, föreslagit förbättringar och krävt handling. Vi vill se: ✔ Ett nationellt ställföreträdarregister – så att behörighet blir tydlig och administrationen enklare. ✔ Bättre digitala lösningar – för att minska utanförskap och förenkla arbetet. ✔ Tydligare lagstiftning – som stärker rättssäkerheten och värnar de mest utsatta. Regeringen måste agera! Läs mer om vårt arbete och skriv under vår namninsamling för att sätta press på justitieministern. Vi är Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare. Vi samlar medlemmar med olika typer av lagreglerade frivilliguppdrag, bland annat gode män och förvaltare. Vi ger våra medlemmar stöd i sina uppdrag och erbjuder bland annat de försäkringar våra medlemmar behöver för att vara trygga i sina uppdrag. Har du ett lagreglerat frivilliguppdrag är du varmt välkommen som medlem, läs mer på rfs.se