Byn Ljungby är den gamla bondbyn på ljungheden som växte ihop med Spången och Nybro till Ljungbyhed. Namnet Ljungbyhed kom till när järnvägen kom hit och stationen skulle få ett ortsnamn. Ljungby var redan taget och stationen hamnade på just den fina Ljungheden mellan Kvidinge Hed och Spången som krigsmakten övat på sedan Skåne blev svenskt. Några få gårdar finns kvar i det som sedan vikingatiden utgjorde byn Ljungby. Laga skifte lyckades inte helt spränga sönder byn och nu har ett nytt hot uppstått! Nu har Treklövern köpt gården och beslutat att riva den för att bygga marklägenheter.  Det gamla Ljungby raderas ut hus för hus. Så nu vänder jag mig till er kära Ljungbyhedsbor! Vad har ni för idéer som kan rädda kvar den gamla gården Ljungby 3.9 som består av ett typiskt långt boningshus av skånsk typ samt en medelstor röd lada delvis inredd och stor tomt granne med dammen. Gården är omnämnd redan  1499!

Det är dags att säga stopp för regeringens exploatering av Norrland. 

Några anledningar... - Med hänsyn till Agenda 2030 och Parisavtalet ska det vara enkelt att välja det mest miljövänliga sättet att resa. - Barnen skulle kunna ta bussen på vintermorgnar istället för att alla föräldrar kör sina barn till skolan. - Bekanta skulle kunna åka kollektivt för att hälsa på. - Folk som jobbar i eller pendlar ifrån området skulle ha en tryggare, mer hållbar resa. - Det skulle minska bilberoendet för alla i området, vilket just nu ligger på en ohållbar nivå. - Trygghet - befintlig bullhållplats på Ågestavägen känns otrygg sent på kvällen samt tidigt på morgonen. 

Ska Kummelnäs fortsätta vara attraktivt så måste det finnas en hållbar vardagslogistik för oss småbarnsföräldrar. Inte rimligt att vi är så många som varje dag kör vår barn ca 4-5km enkelväg till förskola... Byggs inte förskolan kommer Kummelnäs tappa efterfrågan för barnfamiljer

* Trafiken i centrum är farlig. Det är många gående och cyklister som riskerar livet var dag.  * Var dag tvingas vi andas in avgaserna från bilar och andra fordon som kör i centrum.   * Vi vill minska trafiken runt rönneskolan och centrum.  

Genom att skapa en social mötesplats på mark i området, så ger ett utegym en ökad folkhälsa, förbättrad trygghet i närområdet, möjligheten till ett socialt nätverkande, skapar en möjlig badplats och med mer människor som tar sig till området ett underlag för en utökad lokaltrafik, både buss och båt.

Alla som kan måste lägga in sin röst för både miljö, invånare och en bättre trafikmiljö, vilket i sin tur också minskar belastningen på vägnätet och ger därigenom färre trafikolyckor.

Utvecklingen går äntligen åt rätt håll i Biskopsgården och polisen tog för ett år sedan bort Biskopsgården på listan över särskilt utsatta områden. Men alla aktörer i Biskopsgården (polis, socialtjänst, bostadsbolag, föreningar, civilsamhälle mfl) är överens om att utmaningarna är fortfarande många och samverkan och lokal närvaro är helt avgörande för att den positiva utvecklingen ska fortsätta. Att VG regionen då väljer att ta bort bildning och utbildningsmöjligheter i närområdet är totalt obegripligt. Detta gjordes en gång tidigare, 2009, och nu tänker man göra samma misstag igen. Här kan ni läsa det tal fd rektor Birgitta Nesteruds (†2022) höll 2017 när folkhögskolan i Biskopsgården firade 20 år: “Hej Mitt namn är Birgitta Nesterud och jag har varit rektor på Göteborgs folkhögskola under 19 år och var med och startade Biskopsgårdens folkhögskola och därför står jag här idag tillsammans med Berit Roman nuvarande rektor när vi firar skolans 20 års jubileum. Jag ska kort berätta om hur skolan startade. Ni har idag gjort en lång vandring från Nya Varvet till Vårväderstorget (vår kommentar; alla gjorde en fysisk vandring tillsammans “stan kommer till Biskopsgården”). Ni kommer säkert i framtiden komma ihåg den här vandringen som Ni har gjort idag för att fira Biskopsgårdens folkhögskolas första 20 år. 20 år som går att likna vid en lång, lång vandring. Ibland går det uppför, ibland är det nerförsbacke, för det mesta är det raksträcka då allt pågår som vanligt.  En dag 1997 ringde telefonen på rektorsexpeditionen. Det var dåvarande stadsdelsdirektören här i Biskopsgården som ringde och ställde frågan:” Kan Ni på Göteborgs folkhögskola starta en folkhögskola i Biskopsgården?” Det satt nämligen en arbetsgrupp här och funderade över hur man skulle kunna förbättra livet och miljön för de boende i Biskopsgården. Arbetsgruppen hade kommit fram till att en folkhögskola skulle kunna göra skillnad.  Vi svarade genast ”ja, javisst”. ”Det kan vi”, utan att riktigt veta hur det skulle gå till. Var fanns det pengar, lokal, personal osv? Men just då hade S-regeringen sjösatt en stor reform – 100000 nya platser och 20 miljarder kr till vuxenutbildningen och vi förstod att folkhögskolorna skulle få del av den här satsningen.  Många i staden stödde oss, politiker, stadsdelen naturligtvis, de kommunala bostadsbolagen och Göteborgs universitet. Kommunen köpte platser, bostadsbolagen betalade hyran av Fågelroskolan i tre år. Universitetet, som oroade sig för att så få från Biskopsgården sökte sig till universitetet betalde en av sina lärare på halvtid som skulle öppna universitetet för våra studerande, ordnade studiebesök, möten med forskare osv.  Nu gällde det att skaffa personal, i första hand lärare och vi bestämde oss för att rekrytera unga välutbildade lärare, med ett starkt engagemang i samhällsfrågor. Sen sa vi till dem att nu är det upp till Er att skapa något nytt, tänk fritt, tänk gränsöverskridande. Och lärarna, några jobbar fortfarande kvar här, de tog bollen och de gjorde ett fantastiskt arbete. Första året hade vi 20 studerande, år två 50 studerande och verksamheten fortsatte att växa. Efter några år skulle Fågelroskolan rivas och vi flyttade till Treröseskolan. Fina lokaler där verksamheten kunde fortsätta att expandera. Allmän kurs årskurserna 1 , 2 och 3. Vi anställde fler personal, lärare med kulturkompetens och stora språkkunskaper. Vi införde interkulturell pedagogik – en pedagogik där vi utgick från att olikheter är positivt, berikande och viktigt. Vi införde stödundervisning på modersmålet och vi firade inte enbart jul och Lucia utan högtider från jordens alla hörn. Så här beskriver lärarna sitt mål med undervisningen. Jag citerar deras pedagogiska manifest: ” Biskopsgårdens folkhögskola ska vara en skola där rättvise- solidaritets och integrationsfrågor intar en särställning i all undervisning och där vi arbetar med frigörande pedagogik som motverkar den tystnadens kultur som präglar stora grupper i dagens Sverige.” Det gick bra för våra studerande – universitetet kunde se att antalet sökande från Biskopsgården ökade. Vi hade återträffar med gamla elever som berättade att nu var de klara med sina studier och arbetade som lärare, socionomer, kuratorer, ekonomer, egna företagare, bussförare osv.  Men det kom också motgångar, 2009 slutade kommunen att köpa folkhögskolekurser. Finansieringen drogs undan och Göteborgs folkhögskola fick stora problem. Jag hade slutat då men kunde med stor sorg se hur verksamheter fick läggas ner och lärare sägas upp. Men som Ni vet efter en stor uppförsbacke så kommer vägen plana ut och det blir lättare att gå. Nu är skolan på banan igen och finns här i fina lokaler med många av de nu 20 år äldre lärarna på plats. Härligt. Nu överlämnar jag ordet till Berit och önskar er alla lycka till med Era liv. Ge inte upp, kämpa på även om det tar emot i uppförsbackarna. Tack alla.” Lärare på folkhögskolan i Biskopsgården Deltagare på folkhögskolan i Biskopsgården Föreningen Offensiv Folkbildning Meeting Plays Biblioteksvännerna i Biskopsgården  SWED-SOM IF Puntland Community Organisation Kultur och Gemenskap i förening #Taettklivframåt TILLSAMMANS MIK - Människan i Kålltorp  Kulturföreningen HOPE Föreningen Africabaiana NUF - Neutrala ungdomsföreningen Föreningen folkbildning för frihet - Eduardo Madariaga Lundby Församling, Svenska Kyrkan SOL nätverket- Stad och Land/Solidaritet Organisering Lokalsamhällen

Att återöppna biografen vore ett relativt billigt sätt förhöja nattågsupplevelsen och marknadsföra nattågsåkande! Vill man se mer om hur de gamla biografvagnarna såg och ser ut kan man se det här: https://www.jarnvag.net/vagnguide/s11 https://www.jarnvag.net/vagnguide/s12

Det är helt orimligt att Pajala centralort ska nedmonteras. Försämras servicen i centralorten kommer servicen försämras för majoriteten av kommunens innevånare. Vi ska inte häller undervärdera vikten av ett badhus för att barnfamiljer ska finna en ort attraktiv. Det enda villkor mina barn hade vid flytten till Pajala var att det ska finnas ett badhus! Detta beslut ter sig även ha fattats utan någon som helst analys från majoritetens politiker över vad konsekvenserna kommer att bli. Kan tilläggas att enligt utsago har kommunen betalt ut föreningsbidrag om 1,47MSEK och låter nu eventuellt Pajala badhus avvecklas. Skulle ett förslag om att köra barnen från Pajala till Junosuando för simundervisning bli aktuellt, kan jag klart säga att jag vägra. Då överväger vi häldre en flytt från kommunen. Vi behöver i nuläget inget nytt badhus, utan kan leva med det som finns...  Det enda vi behöver är att KF fattar sunt förnuft och river upp beslutet och tillser att förlänga livslängden på Pajala Badhus...

Sänk PostNords höga portokostnader – för en mer rättvis och tillgänglig posttjänst! Har du känt att det blivit alldeles för dyrt att skicka brev eller paket? PostNords höga portokostnader gör det svårare för många att använda en tjänst som borde vara tillgänglig för alla. För företag, privatpersoner och särskilt de i glesbygden är detta en verklig utmaning. Samtidigt har PostNords VD Annemarie Gardshol en månadslön på 935 000 kronor – ett tydligt tecken på att prioriteringarna behöver ändras. Vi tror att det är dags för förändring! Genom att sänka priserna skulle vi: • Göra det enklare för privatpersoner att skicka brev och paket utan att det blir en ekonomisk börda. • Främja hållbar konsumtion genom att göra det billigare att köpa och sälja begagnade varor. • Ge småföretagare och entreprenörer bättre möjligheter att konkurrera och växa. • Uppmuntra traditionell kommunikation som handskrivna brev och kort – något som stärker sociala band. • Stötta glesbygden, där avstånd och kostnader ofta är en större utmaning, och skapa större jämlikhet mellan stad och land. Tillsammans kan vi påverka och få en mer tillgänglig posttjänst som gynnar alla i samhället. Skriv under idag och gör din röst hörd för en rättvisare framtid!

1. Perspektivet från boende i Jonsered: För oss som bor här är tillgången till effektiva och pålitliga kollektivtrafiklösningar avgörande för att få vardagen att gå ihop. Många av oss pendlar dagligen till arbete, skola eller andra nödvändiga ärenden i Göteborg eller Lerum. Om tågen försvinner utan att ersättas med snabba bussar som stannar i Jonsered skulle det innebära enorma svårigheter. Resvägen och restiden förlängs, och många av oss skulle också riskera att tvingas använda bil, vilket inte bara ökar våra privata kostnader utan också bidrar till trafikstockningar och stor miljöpåverkan. Det är inte rimligt att vi som bor här ska behöva lida avsevärt på grund av en planerad infrastrukturförbättring. 2. Perspektivet från besökare: Jonsered lockar besökare tack vare sin vackra natur, sitt unika kulturarv och de rekreationsmöjligheter som finns i området, såsom vandring i Jonsereds strövområden och besök till Jonsereds fabriker med fina verksamheter som Brödfabriken, Lille grisen och Poppels för att nämna ett axplock. För många är det en självklarhet att ta tåget för att komma hit på ett hållbart och smidigt sätt. Om tågen inte ersätts med snabba bussar med bra turtäthet, riskerar Jonsered att bli betydligt svårare att nå för dessa besökare, vilket påverkar vår attraktionskraft oerhört negativt. För besökare är tillgänglighet en av de viktigaste faktorerna, och vi vill fortsätta välkomna människor som vill njuta av vår unika miljö utan att behöva krångla med bil eller dyra alternativ. Dessutom planerar Partille kommun expandera Jonsereds trädgårdar, eller Herrgårdsområdet vilket kommer öka antalet turister som besöker området från 50 000/år. Antalet parkeringar har samtidigt krympts, vilket ställer krav på hållbara mobilitetslösningar där vi reser tillsammans. 3. Perspektivet från företagare: För oss företagare är tillgängligheten en fråga om överlevnad. Våra kunder och gäster, både lokala och besökande, är beroende av en fungerande kollektivtrafik för att kunna ta sig till våra butiker, restauranger och arbetsplatser. Utan pålitliga transportlösningar som stannar i Jonsered riskerar vi att tappa en betydande del av vår omsättning, vilket kan leda till svåra ekonomiska konsekvenser, särskilt för småföretagare. Dessutom är våra anställda beroende av kollektivtrafik för att kunna ta sig till jobbet. Bussar som ersätter tågen och gör ett stopp i Jonsered skulle minimera dessa negativa effekter och säkerställa att vi kan fortsätta driva våra verksamheter och bidra till det lokala samhällets välmående. Sammanfattningsvis: att inte ha ett alternativ som stannar i Jonsered skulle orsaka orimliga problem för boende, besökare och företagare. Vi uppmanar Västtrafik att sätta in bussar som ett fullgott alternativ till tågen (säkerställ turtäthet och snabbhet!) och att säkerställa att Jonsered inte glöms bort under renoveringsperioden. Vi förstår att arbetet måste utföras, men det måste göras med respekt för alla de människor som påverkas.