Jag skriver med stor besvikelse och ilska över Ängelholms kommuns beslut att drastiskt höja hallhyran med 90 % och samtidigt minska elitstödet med 50 % för 2025. Detta är ett beslut som direkt tvingar en av Sveriges mest framgångsrika idrottsklubbar på damsidan – oavsett sport – att lägga ner sin elitverksamhet. Vi pratar om ett lag som vunnit åtta SM-guld, varav fem på raken, och som har satt Ängelholm på kartan som en av Sveriges främsta volleybollstäder.  Hur kan kommunen se på när en förening, som inspirerat så många unga tjejer att satsa på sin idrott, nu får ge upp på grund av deras beslut? Det här handlar inte bara om ett elitlag. Det handlar om ungdomarna i föreningen, om deras förebilder och om deras framtida drömmar.  Utöver den katastrofala påverkan på ungdomsverksamheten och jämställdheten inom idrotten kommer detta också att sänka nivån på hela Elitserien i volleyboll. När ett av ligans absoluta topplag försvinner påverkar det konkurrensen, kvaliteten och intresset för svensk volleyboll på högsta nivå. Att Ängelholms kommun genom sitt beslut bidrar till att försämra svensk elitidrott är både skamligt och obegripligt. Kommuner brukar ofta prata om vikten av folkhälsa, jämställdhet och vikten av att behålla ungdomar inom idrotten. Med detta drar kommunen undan mattan för en förening som bevisligen levererar på högsta nivå och samtidigt fungerar som en stark kraft för ungdomsidrotten i Ängelholm.

Detta handlar om rättssäkerhet, rättvisa och förutsägbarhet i svensk lagstiftning. Att införa en ny lag med skärpta krav är en sak – men att tillämpa den retroaktivt och ignorera en föreslagen övergångsregel drabbar tiotusentals människor som redan har anpassat sig efter de nuvarande reglerna. Här är några av de viktigaste skälen till varför detta bör stoppas: 1. En massiv rättsosäkerhet • Rättsstatens principer hotas: Människor ska kunna lita på att de regler som gäller vid tidpunkten för deras ansökan inte ändras retroaktivt. • Förutsägbarhet är en grundpelare i ett stabilt samhälle: De som har planerat sitt liv utifrån dagens lagstiftning riskerar nu att tvingas vänta i många extra år. 2. Tiotusentals skötsamma personer drabbas • Många har bott i Sverige i flera år, arbetat, studerat och bidragit till samhället. • Att plötsligt kräva upp till åtta års väntan, trots att de uppfyllt nuvarande krav, kan leda till stor osäkerhet i deras liv. 3. Långa handläggningstider förvärrar situationen • Migrationsverket har i många fall handläggningstider på över tre år. • Människor som har bott här i fem år kan plötsligt behöva vänta upp till åtta år, vilket betyder totalt 11-12 år i Sverige innan de får sin ansökan godkänd. 4. Nationell säkerhet är redan reglerad • Johan Forssell hävdar att den retroaktiva tillämpningen behövs av säkerhetsskäl, men Migrationsverket och Säkerhetspolisen har redan befogenheter att neka medborgarskap för personer som utgör en säkerhetsrisk. • Att straffa alla sökande med en retroaktiv försämring är en kollektiv bestraffning och saknar grund.

Att få använda kontanter är en grundläggande rättighet. Med en mer omfattande lagstiftning kan vi säkerställa att ingen lämnas utanför i ett samhälle som digitaliseras.  Hjälp oss genom att skriva under och sprida namninsamlingen. Tillsammans kan vi påverka beslutsfattare att införa en bättre lagstiftning som säkrar att kontanterna finns kvar. “Stötta frågan genom att skriva under och sprida namninsamlingen och stå upp för dem som inte kan eller får hantera digitala betalmedel. ” Bakom Kontantupproret och namninsamlingen står: Förbundet Vi Unga Riksförbundet FUB Sveriges Konsumenter  PRO  SPF Seniorerna SeniorNet Sweden SKPF Pensionärerna Småföretagarnas Riksförbund Hela Sverige ska leva  Sveriges Hembygdsförbund  Torg och Marknadshandlarnas Ekonomiska Riksförening

För Sveriges medborgare och förebyggande åtgärder mot fattigdom och sjukdomar.

Regeringen har inom ramen för den nya propositionen, inte identifierat de två mest kritiska bristerna hos Socialtjänsten.  Bristande rättssäkerhet, och tjänstemännens bemötande i kontakt med medborgarna.  Trots att statistiken finns tillgänglig hos IVO, har inte Regeringen utformat den nya propositionen utifrån dessa brister och hur dessa kan åtgärdas.  Att rättssäkerheten är det största problemet inom Socialtjänstens arbete, bekräftas av de många röster och grupper, där familjer fått sina barn omhändertagna genom LVU på grund av rättsosäkra och rättsotrygga utredningar. Det bekräftas vidare utav de uppgifter som Svensk och Internationell Media rapporterat gällande Sveriges LVU politik.  Uppklarningsgraden hos IVO, gällande bristande rättssäkerhet är mindre än 2 % av alla ärenden. Utav över 2300 klagomål mot Socialtjänsten om bristande rättssäkerhet, i enskilda ärenden, leder endast 40 ärenden till någon åtgärd och tillsyn utav IVO. *Senaste data och statistik 2023, IVO.se.  Detta gör föräldrar och barnen rättslösa, i kontakt med myndigheten. Det är inte förenligt med ett demokratiskt statsskick.  Detta är ett brott mot EKMR-den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, artikel 8, om rätten till privat och familjeliv. Det är även ett brott mot Artikel 5, om olaga frihetsberövande, i det fall omhändertagande ej sker på rättssäkra grunder. Det är även ett brott mot Barnkonventionen.  Vad behöver ändras? +Socialtjänsten ska ha ett eget tillsynsorgan, seperat från IVO, där alla anmälningar och ärenden granskas av utredare. Under tiden för utredning, ska den anmälde tjänstemannen inte ha befattning med ärendet. En förundersökning av ett ärende ska ta max 30 dagar, och en full utredning max 90 dagar. I det fall en tjänsteman begått fel i handläggning, ska denne hållas ansvarig under tjänstemanna ansvaret. Efter en varning, och upprepade anmälan ska ske med repressalier att tjänstemannen blir uppsagd sitt uppdrag och sin behörighet att arbeta som Socionom.  +En utredning som ämnar att ansöka om LVU eller SoL placering, om ett barn, ska innan det lämnas till nämnd och domstol granskas av en oberoende utredare för att försäkra att materialet är rättstryggt och rättssäkert.  I samband med denna utredning, ska även en oberoende barnpsykolog träffa barnet, för att säkerställa att en placering utanför hemmet, är för Barnets bästa.  +Personer som sitter i en position som anställda på förvaltningar och myndigheter, ska inte kunna ha uppdrag i styrelse, eller vara aktie eller optionsägare till privata Vårdbolag. Det säger sig själv, att en person som är med och påverkar utredningar och tar beslut i befattning som tjänsteman på en myndighet, ska inte kunna ta privat ekonomisk vinst utav barnplaceringar.  +Alla barn som riskerar att bli föremål för en placering utanför hemmet, genom LVU, ska ha rätt till ett juridiskt biträde. Barnet ska ha rätt att bestämma sitt eget ombud, från 12 års ålder.  +Det juridiska skyddet måste stärkas. Ett juridiska biträdet ska kunna arbeta med ett ärende i upp till 40 timmar, i LVU ärenden. Detta gäller både barnets juridiska biträde, och vårdnadshavarens biträdet.  +Ett barn ska inte placeras utanför hemmet, på grund av vårdnadstvister. Detta ska inte vara en process för Förvaltningsrätt och Socialtjänst, utan för civilrättslig domstol Tingsrätt att göra bedömningen om vårdnad, boende och umgänge.  +En hög andel barn, som riskerar att, eller har blivit placerade enligt LVU har NPF diagnoser. Socialtjänsten ska arbeta för att stödja dessa familjer ur ett långvarigt perspektiv. Ett barn med diagnos som autism eller ADHD, ska inte riskera att placeras på fosterhem utan i första hand fokusera på insatser i hemmet och föräldrastödsinsatser. 

Utvecklingen går äntligen åt rätt håll i Biskopsgården och polisen tog för ett år sedan bort Biskopsgården på listan över särskilt utsatta områden. Men alla aktörer i Biskopsgården (polis, socialtjänst, bostadsbolag, föreningar, civilsamhälle mfl) är överens om att utmaningarna är fortfarande många och samverkan och lokal närvaro är helt avgörande för att den positiva utvecklingen ska fortsätta. Att VG regionen då väljer att ta bort bildning och utbildningsmöjligheter i närområdet är totalt obegripligt. Detta gjordes en gång tidigare, 2009, och nu tänker man göra samma misstag igen. Här kan ni läsa det tal fd rektor Birgitta Nesteruds (†2022) höll 2017 när folkhögskolan i Biskopsgården firade 20 år: “Hej Mitt namn är Birgitta Nesterud och jag har varit rektor på Göteborgs folkhögskola under 19 år och var med och startade Biskopsgårdens folkhögskola och därför står jag här idag tillsammans med Berit Roman nuvarande rektor när vi firar skolans 20 års jubileum. Jag ska kort berätta om hur skolan startade. Ni har idag gjort en lång vandring från Nya Varvet till Vårväderstorget (vår kommentar; alla gjorde en fysisk vandring tillsammans “stan kommer till Biskopsgården”). Ni kommer säkert i framtiden komma ihåg den här vandringen som Ni har gjort idag för att fira Biskopsgårdens folkhögskolas första 20 år. 20 år som går att likna vid en lång, lång vandring. Ibland går det uppför, ibland är det nerförsbacke, för det mesta är det raksträcka då allt pågår som vanligt.  En dag 1997 ringde telefonen på rektorsexpeditionen. Det var dåvarande stadsdelsdirektören här i Biskopsgården som ringde och ställde frågan:” Kan Ni på Göteborgs folkhögskola starta en folkhögskola i Biskopsgården?” Det satt nämligen en arbetsgrupp här och funderade över hur man skulle kunna förbättra livet och miljön för de boende i Biskopsgården. Arbetsgruppen hade kommit fram till att en folkhögskola skulle kunna göra skillnad.  Vi svarade genast ”ja, javisst”. ”Det kan vi”, utan att riktigt veta hur det skulle gå till. Var fanns det pengar, lokal, personal osv? Men just då hade S-regeringen sjösatt en stor reform – 100000 nya platser och 20 miljarder kr till vuxenutbildningen och vi förstod att folkhögskolorna skulle få del av den här satsningen.  Många i staden stödde oss, politiker, stadsdelen naturligtvis, de kommunala bostadsbolagen och Göteborgs universitet. Kommunen köpte platser, bostadsbolagen betalade hyran av Fågelroskolan i tre år. Universitetet, som oroade sig för att så få från Biskopsgården sökte sig till universitetet betalde en av sina lärare på halvtid som skulle öppna universitetet för våra studerande, ordnade studiebesök, möten med forskare osv.  Nu gällde det att skaffa personal, i första hand lärare och vi bestämde oss för att rekrytera unga välutbildade lärare, med ett starkt engagemang i samhällsfrågor. Sen sa vi till dem att nu är det upp till Er att skapa något nytt, tänk fritt, tänk gränsöverskridande. Och lärarna, några jobbar fortfarande kvar här, de tog bollen och de gjorde ett fantastiskt arbete. Första året hade vi 20 studerande, år två 50 studerande och verksamheten fortsatte att växa. Efter några år skulle Fågelroskolan rivas och vi flyttade till Treröseskolan. Fina lokaler där verksamheten kunde fortsätta att expandera. Allmän kurs årskurserna 1 , 2 och 3. Vi anställde fler personal, lärare med kulturkompetens och stora språkkunskaper. Vi införde interkulturell pedagogik – en pedagogik där vi utgick från att olikheter är positivt, berikande och viktigt. Vi införde stödundervisning på modersmålet och vi firade inte enbart jul och Lucia utan högtider från jordens alla hörn. Så här beskriver lärarna sitt mål med undervisningen. Jag citerar deras pedagogiska manifest: ” Biskopsgårdens folkhögskola ska vara en skola där rättvise- solidaritets och integrationsfrågor intar en särställning i all undervisning och där vi arbetar med frigörande pedagogik som motverkar den tystnadens kultur som präglar stora grupper i dagens Sverige.” Det gick bra för våra studerande – universitetet kunde se att antalet sökande från Biskopsgården ökade. Vi hade återträffar med gamla elever som berättade att nu var de klara med sina studier och arbetade som lärare, socionomer, kuratorer, ekonomer, egna företagare, bussförare osv.  Men det kom också motgångar, 2009 slutade kommunen att köpa folkhögskolekurser. Finansieringen drogs undan och Göteborgs folkhögskola fick stora problem. Jag hade slutat då men kunde med stor sorg se hur verksamheter fick läggas ner och lärare sägas upp. Men som Ni vet efter en stor uppförsbacke så kommer vägen plana ut och det blir lättare att gå. Nu är skolan på banan igen och finns här i fina lokaler med många av de nu 20 år äldre lärarna på plats. Härligt. Nu överlämnar jag ordet till Berit och önskar er alla lycka till med Era liv. Ge inte upp, kämpa på även om det tar emot i uppförsbackarna. Tack alla.” Lärare på folkhögskolan i Biskopsgården Deltagare på folkhögskolan i Biskopsgården Föreningen Offensiv Folkbildning Meeting Plays Biblioteksvännerna i Biskopsgården  SWED-SOM IF Puntland Community Organisation Kultur och Gemenskap i förening #Taettklivframåt TILLSAMMANS MIK - Människan i Kålltorp  Kulturföreningen HOPE Föreningen Africabaiana NUF - Neutrala ungdomsföreningen Föreningen folkbildning för frihet - Eduardo Madariaga Lundby Församling, Svenska Kyrkan SOL nätverket- Stad och Land/Solidaritet Organisering Lokalsamhällen

Rätt till priv-och familjeliv 

Det brådskar. Regeringen har under året utrett hur ökad insyn i friskolesektorn bör införas. Förslag har varit på remiss under hösten och nu ska regeringen avsluta arbetet. Det är således ett bra läge att göra sin röst hörd. Enskilda näringslivsintressen lobbar aktivt för att behålla nuvarande system utan insyn eftersom det är affärsmässigt fördelaktigt. Vi vill påminna svenska politiker om att enskilda intressen inte ska tillgodoses på bekostnad av allmänna intressen. Allmänheten ska ha insyn i hur gemensamma skattemedel används. Fusk och korruption ska förhindras i svensk skola. Transparens är centralt för en välfungerande demokrati.

För ungdomarnas framtid: Fotboll ger våra barn och unga en chans att bygga självförtroende, hålla sig aktiva och hållas borta från negativa influenser. Sydvallen är en plats där de kan växa och utvecklas. För att förebygga problem: När vi inte ger våra unga bra framtidsmöjligheter ökar risken för att de hamnar i negativa sammanhang. Sydvallen håller våra ungdomar på rätt väg. För rättvisa: Våra ungdomar förtjänar en välskött plats att spela på – inte att behöva skotta själva. Vi kräver att Norrköpings kommun tar sitt ansvar. För tryggheten i vårt samhälle: En tillgänglig fritidsanläggning skapar ett tryggare samhälle. Genom att stå upp för Sydvallen, står vi upp för en tryggare framtid för hela Hageby.

Det är viktigt att vi ALLA som har barn eller har haft barn i Lysekil och förstår vikten av valfrihet, en trygg skolmiljö, lärare som känner inte bara barnen utan också familjen, och som vill bevara Lyse som det är nu, skriver på idag! Den 30/10 tas ett beslut som kommer påverka inte bara Lyse utan hela Lysekils barnfamiljer,  eftersom det kommer att påverka även de andra skolorna i kommunen. 

Som anställd inom Samhall är jag stolt över det arbete vi utför dagligen. Vårt arbete är inte bara fysiskt krävande utan också nödvändigt för att många verksamheter ska kunna fungera smidigt och rent. Trots detta, som en av Sveriges största arbetsgivare, erbjuder Samhall fortfarande inte en förmån som blivit standard på många andra arbetsplatser – friskvårdsbidrag. Det är dags att detta ändras. Vad är friskvårdsbidrag? Friskvårdsbidrag är en skattefri förmån som arbetsgivare kan erbjuda sina anställda för att främja hälsa och välmående. Det kan användas för aktiviteter som massage, gymkort, simning och andra hälsorelaterade tjänster. Syftet är att hjälpa de anställda att hålla sig fysiskt aktiva och förebygga sjukdomar eller skador som kan uppkomma av stillasittande eller monotont arbete. För oss som arbetar på Samhall, där våra kroppar är våra främsta arbetsredskap, skulle detta vara en ovärderlig förmån. Många av oss städar, bär tunga föremål och utför andra fysiska uppgifter som sliter på kroppen. Att inte ha tillgång till friskvårdsbidrag känns som en stor miss i en organisation som påstår sig arbeta för människors hälsa och hållbara arbetsliv. Varför är friskvårdsbidrag viktigt för oss? 1. Förebyggande av fysiska problem: Våra arbetsuppgifter är ofta repetitiva och tunga. Belastningsskador är vanliga, och många av oss lever med smärtor i rygg, axlar och knän. Regelbundna friskvårdsaktiviteter, som till exempel massage eller styrketräning, kan hjälpa oss att förebygga eller lindra dessa problem och därmed öka vår arbetskapacitet och livskvalitet.   2. Minskad sjukfrånvaro: Friskare anställda är mindre benägna att behöva sjukskriva sig. Studier visar att företag som erbjuder friskvårdsbidrag ofta ser minskad sjukfrånvaro. För oss, som redan är utsatta för hög belastning, skulle detta kunna vara avgörande för att minska stressen och oron över långvariga skador.   3. Rättvisa och jämställdhet: Många andra företag i liknande branscher erbjuder redan friskvårdsbidrag. Att vi på Samhall, där många anställda redan är i fysiskt dåligt skick från början, inte får samma möjlighet känns orättvist. Vi bör inte behöva betala ur egen ficka för något som är så viktigt för vår hälsa och arbetsförmåga.   4. Värdet av ett humant arbetsliv:Friskvårdsbidraget är inte bara en ekonomisk fråga, utan också ett tecken på att arbetsgivaren bryr sig om sina anställda. Det visar att de förstår vikten av att investera i sina medarbetares välmående för att skapa en hållbar arbetsplats. Samhall måste ta ansvar Samhall har ett ansvar att skapa en arbetsmiljö där vi, deras anställda, kan arbeta utan att riskera långvarig skada. Med tanke på hur viktigt vårt arbete är, borde vår hälsa och arbetsmiljö prioriteras. Genom att införa ett friskvårdsbidrag skulle Samhall inte bara investera i sina anställda, utan också visa att de är en modern arbetsgivare som hänger med i tiden och värdesätter sina medarbetares välmående. Vi måste kräva förändring Det är dags att vi anställda inom Samhall höjer våra röster och kräver det som många andra anställda redan har tillgång till – friskvårdsbidrag. Genom att ställa tydliga krav på vår arbetsgivare kan vi skapa en bättre och hälsosammare arbetsplats för oss alla. Friskvårdsbidrag är inte en lyx, det är en nödvändighet för oss som varje dag sliter våra kroppar i tjänst för att hålla samhället rent och fungerande. Låt oss tillsammans kämpa för detta! Veronica Dahlberg Anställd på Samhall  

KONTRÄR fyller som Sveriges enda renodlade kontemporära gästspelsscen, en helt oersättlig roll inom svenskt kulturliv. Scenkonst är den säregna konstformen som man upplever direkt och i samma rum som den som framför verket. Det betyder således att det inte går att ta del av till fullo utan att vara på samma plats. Det är få förunnat att ha de ekonomiska förutsättningarna som krävs för att kunna resa runt i världen och se andra scenkonstverk och därför har hela vår scenkonstbransch ett behov av att det också kommer internationella gästspel till oss så att vi kan ta del av dem. Men om KONTRÄR inte omedelbart får det ekonomiska stöd de behöver för att inte stängas ned så kommer inte det bara vara katastrofalt för scenkonstbranschen utan för hela Sveriges kulturliv och faktiskt hur vi som nation framstår i resten av världen. Sverige är ett relativt litet land men om det är något vi är alltid legat i förgrunden för i resten av världen är det hur mycket vi dominerat kulturen trots vår storlek. . Nästan alla våra stora namn inom film, tv och teater har börjat sin bana hos de fria scenerna och sedan gått vidare till stora internationella karriärer. Nästan alla de som sökt sig till dessa scener har gjort det efter att själva ha varit publik. Utan de fria grupperna, utan de mindre scenerna, kan inte heller de stora, världsberömda namnen existera. KONTRÄR är en helt oersättlig tillgång för hela kultursektorn och den måste få finnas kvar! Skriv under för att stötta dem så att de kan fortsätta vara det nav för internationell scenkonst i vårt land de så tydligt redan blivit. Om vi alla hjälps åt att stötta KONTRÄR kan vi gemensamt rädda dem från total nedstänging och säkerställa att det fria kulturlivet kan fortsätta att utvecklas och bidra till hela Stockholms kulturliv. Mer info om hur du kan hjälpa KONTRÄR hittar du här: https://kontrar.se/support/