Utvecklingen går äntligen åt rätt håll i Biskopsgården och polisen tog för ett år sedan bort Biskopsgården på listan över särskilt utsatta områden. Men alla aktörer i Biskopsgården (polis, socialtjänst, bostadsbolag, föreningar, civilsamhälle mfl) är överens om att utmaningarna är fortfarande många och samverkan och lokal närvaro är helt avgörande för att den positiva utvecklingen ska fortsätta. Att VG regionen då väljer att ta bort bildning och utbildningsmöjligheter i närområdet är totalt obegripligt. Detta gjordes en gång tidigare, 2009, och nu tänker man göra samma misstag igen. Här kan ni läsa det tal fd rektor Birgitta Nesteruds (†2022) höll 2017 när folkhögskolan i Biskopsgården firade 20 år: “Hej Mitt namn är Birgitta Nesterud och jag har varit rektor på Göteborgs folkhögskola under 19 år och var med och startade Biskopsgårdens folkhögskola och därför står jag här idag tillsammans med Berit Roman nuvarande rektor när vi firar skolans 20 års jubileum. Jag ska kort berätta om hur skolan startade. Ni har idag gjort en lång vandring från Nya Varvet till Vårväderstorget (vår kommentar; alla gjorde en fysisk vandring tillsammans “stan kommer till Biskopsgården”). Ni kommer säkert i framtiden komma ihåg den här vandringen som Ni har gjort idag för att fira Biskopsgårdens folkhögskolas första 20 år. 20 år som går att likna vid en lång, lång vandring. Ibland går det uppför, ibland är det nerförsbacke, för det mesta är det raksträcka då allt pågår som vanligt.  En dag 1997 ringde telefonen på rektorsexpeditionen. Det var dåvarande stadsdelsdirektören här i Biskopsgården som ringde och ställde frågan:” Kan Ni på Göteborgs folkhögskola starta en folkhögskola i Biskopsgården?” Det satt nämligen en arbetsgrupp här och funderade över hur man skulle kunna förbättra livet och miljön för de boende i Biskopsgården. Arbetsgruppen hade kommit fram till att en folkhögskola skulle kunna göra skillnad.  Vi svarade genast ”ja, javisst”. ”Det kan vi”, utan att riktigt veta hur det skulle gå till. Var fanns det pengar, lokal, personal osv? Men just då hade S-regeringen sjösatt en stor reform – 100000 nya platser och 20 miljarder kr till vuxenutbildningen och vi förstod att folkhögskolorna skulle få del av den här satsningen.  Många i staden stödde oss, politiker, stadsdelen naturligtvis, de kommunala bostadsbolagen och Göteborgs universitet. Kommunen köpte platser, bostadsbolagen betalade hyran av Fågelroskolan i tre år. Universitetet, som oroade sig för att så få från Biskopsgården sökte sig till universitetet betalde en av sina lärare på halvtid som skulle öppna universitetet för våra studerande, ordnade studiebesök, möten med forskare osv.  Nu gällde det att skaffa personal, i första hand lärare och vi bestämde oss för att rekrytera unga välutbildade lärare, med ett starkt engagemang i samhällsfrågor. Sen sa vi till dem att nu är det upp till Er att skapa något nytt, tänk fritt, tänk gränsöverskridande. Och lärarna, några jobbar fortfarande kvar här, de tog bollen och de gjorde ett fantastiskt arbete. Första året hade vi 20 studerande, år två 50 studerande och verksamheten fortsatte att växa. Efter några år skulle Fågelroskolan rivas och vi flyttade till Treröseskolan. Fina lokaler där verksamheten kunde fortsätta att expandera. Allmän kurs årskurserna 1 , 2 och 3. Vi anställde fler personal, lärare med kulturkompetens och stora språkkunskaper. Vi införde interkulturell pedagogik – en pedagogik där vi utgick från att olikheter är positivt, berikande och viktigt. Vi införde stödundervisning på modersmålet och vi firade inte enbart jul och Lucia utan högtider från jordens alla hörn. Så här beskriver lärarna sitt mål med undervisningen. Jag citerar deras pedagogiska manifest: ” Biskopsgårdens folkhögskola ska vara en skola där rättvise- solidaritets och integrationsfrågor intar en särställning i all undervisning och där vi arbetar med frigörande pedagogik som motverkar den tystnadens kultur som präglar stora grupper i dagens Sverige.” Det gick bra för våra studerande – universitetet kunde se att antalet sökande från Biskopsgården ökade. Vi hade återträffar med gamla elever som berättade att nu var de klara med sina studier och arbetade som lärare, socionomer, kuratorer, ekonomer, egna företagare, bussförare osv.  Men det kom också motgångar, 2009 slutade kommunen att köpa folkhögskolekurser. Finansieringen drogs undan och Göteborgs folkhögskola fick stora problem. Jag hade slutat då men kunde med stor sorg se hur verksamheter fick läggas ner och lärare sägas upp. Men som Ni vet efter en stor uppförsbacke så kommer vägen plana ut och det blir lättare att gå. Nu är skolan på banan igen och finns här i fina lokaler med många av de nu 20 år äldre lärarna på plats. Härligt. Nu överlämnar jag ordet till Berit och önskar er alla lycka till med Era liv. Ge inte upp, kämpa på även om det tar emot i uppförsbackarna. Tack alla.” Föreningen Offensiv Folkbildning Meeting Plays Biblioteksvännerna i Biskopsgården SWED-SOM IF Puntland Community Organisation Kultur och Gemenskap i förening #Taettklivframåt TILLSAMMANS MIK - Människan i Kålltorp Kulturföreningen HOPE Föreningen Africabaiana NUF - Neutrala ungdomsföreningen 

Genom att stå upp för elevers rätt till mobiltelefon i skolan ser du till att alla elever får en trygg skoldag, utan oro och med bra kommunikation inom skolan och mellan elever. Att inte göra det ignorerar hur läget i skolan är idag. Mobilen spelar inte bara en viktigare roll i ungdomars privatliv, utan även i skolan. Tiderna har ändrats, och så måste våran synpunkt på mobiler. De är inte distraktion, utan ett verktyg. 

Rätt till priv-och familjeliv 

För femtio år sedan formulerades den svenska kulturpolitiken, samtidigt som vi också fick en ny regeringsform. Redan i grundlagens andra paragraf går att läsa att “den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten”. Hur bidrar den sittande regeringen till att denna kulturella välfärd säkerställs? I sken av de grova nedskärningarna inom folkbildning, barn och ungas rätt till kultur och stöd till kulturskapare finns det synnerliga skäl att tvivla på att denna grundlagsskyddade rätt efterföljs. I en tid av stegrande auktoritära tendenser och multikriser är det avgörande att värna om den fria konsten som en obunden och dynamisk kraft i en fungerande demokrati. Därför behöver Sveriges scenkonst få leva. Kulturen tillhör alla – alla människor ska garanteras sin kulturella välfärd.  För att rädda och stärka kulturen och den svenska scenkonsten kräver vi därför att Sveriges regering: • Slutför de föreslagna åtgärderna i utredningen Återstart för kulturen inklusive långsiktiga ekonomiska satsningar. • Räknar upp anslagen till Kulturrådet och Konstnärsnämnden för att matcha inflation och ökade driftskostnader.  • Artikulerar hur den kulturella välfärden ska garanteras med hjälp av politiken.  • Återinvesterar i kulturens gräsrotsrörelsers i form av folkhögskolor, kulturskolor och arrangörsnätverk. Uppropet överlämnas till Kulturutskottet den 3 december med anledning av Riksdagens kulturpolitiska debatt. En fredlig aktion kommer även hållas under debatten, den anordnas av teaterscenen Konträr. Läs mer här: https://www.facebook.com/events/2286173101739124?locale=sv_SE KULTUREN DÖR SLÅSS! KULTUREN DÖR SLÅSS är ett nätverk av fria utövare inom scenkonst som organiserar sig mot den pågående nedmonteringen av fältet. Följ oss på Instagram för uppdateringar om kommande evenemang och aktioner. 

1. Perspektivet från boende i Jonsered: För oss som bor här är tillgången till effektiva och pålitliga kollektivtrafiklösningar avgörande för att få vardagen att gå ihop. Många av oss pendlar dagligen till arbete, skola eller andra nödvändiga ärenden i Göteborg eller Lerum. Om tågen försvinner utan att ersättas med snabba bussar som stannar i Jonsered skulle det innebära enorma svårigheter. Resvägen och restiden förlängs, och många av oss skulle också riskera att tvingas använda bil, vilket inte bara ökar våra privata kostnader utan också bidrar till trafikstockningar och stor miljöpåverkan. Det är inte rimligt att vi som bor här ska behöva lida avsevärt på grund av en planerad infrastrukturförbättring. 2. Perspektivet från besökare: Jonsered lockar besökare tack vare sin vackra natur, sitt unika kulturarv och de rekreationsmöjligheter som finns i området, såsom vandring i Jonsereds strövområden och besök till Jonsereds fabriker med fina verksamheter som Brödfabriken, Lille grisen och Poppels för att nämna ett axplock. För många är det en självklarhet att ta tåget för att komma hit på ett hållbart och smidigt sätt. Om tågen inte ersätts med snabba bussar med bra turtäthet, riskerar Jonsered att bli betydligt svårare att nå för dessa besökare, vilket påverkar vår attraktionskraft oerhört negativt. För besökare är tillgänglighet en av de viktigaste faktorerna, och vi vill fortsätta välkomna människor som vill njuta av vår unika miljö utan att behöva krångla med bil eller dyra alternativ. Dessutom planerar Partille kommun expandera Jonsereds trädgårdar, eller Herrgårdsområdet vilket kommer öka antalet turister som besöker området från 50 000/år. Antalet parkeringar har samtidigt krympts, vilket ställer krav på hållbara mobilitetslösningar där vi reser tillsammans. 3. Perspektivet från företagare: För oss företagare är tillgängligheten en fråga om överlevnad. Våra kunder och gäster, både lokala och besökande, är beroende av en fungerande kollektivtrafik för att kunna ta sig till våra butiker, restauranger och arbetsplatser. Utan pålitliga transportlösningar som stannar i Jonsered riskerar vi att tappa en betydande del av vår omsättning, vilket kan leda till svåra ekonomiska konsekvenser, särskilt för småföretagare. Dessutom är våra anställda beroende av kollektivtrafik för att kunna ta sig till jobbet. Bussar som ersätter tågen och gör ett stopp i Jonsered skulle minimera dessa negativa effekter och säkerställa att vi kan fortsätta driva våra verksamheter och bidra till det lokala samhällets välmående. Sammanfattningsvis: att inte ha ett alternativ som stannar i Jonsered skulle orsaka orimliga problem för boende, besökare och företagare. Vi uppmanar Västtrafik att sätta in bussar som ett fullgott alternativ till tågen (säkerställ turtäthet och snabbhet!) och att säkerställa att Jonsered inte glöms bort under renoveringsperioden. Vi förstår att arbetet måste utföras, men det måste göras med respekt för alla de människor som påverkas.

För detta gäller alla andra med likartade problem. Man kan  t ex få prova ut sin medicin under kontrollerade former. Jag vet att många skulle behöva det.

Följande citat är vittnesmål från undersköterskor och sjuksköterskor som arbetar inom högspecialiserad vård på ett sjukhus i Stockholms län. Genom att lyssna till dessa blir det tydligt hur omfattande problemen är.  "Jag har arbetat treskift i nästan hela mitt yrkesliv, och jag har aldrig varit så trött som jag är nu sedan de nya schemareglerna infördes. Aldrig tid för återhämtning. Personligen lägger jag ju gärna kväll, dag, kväll, dag. Då får jag vila mellan dag- till kvällspasset och dessutom kontinuitet med patienterna." - SSK "Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu, sedan dom nya schemareglerna infördes... och tänk på alla som har småbarn, när träffar dom sina barn?"  - USK  "Aldrig känt mig så trött. Känner mig deprimerad på grund av arbetstiderna." - USK "För att få ihop mina timmar måste jag schemalägga så att jag börjar redan klockan 12 när jag jobbar kväll. Till det vill jag säga att jag avskyr att börja klockan 12 men ser inte att jag har något annat val. Dessutom har passbyten blivit svårare. Ibland händer det saker i livet som gör att man behöver vara ledig en dag alternativt byta pass från dag till kväll. Det är nu nästan omöjligt på grund av schemareglerna. Det betyder att jag missar att gå på kalas, delta i olika evenemang, gå på middagar och så vidare. Jag känner mig oerhört begränsad över att inte kunna få bestämma mer över min egen arbetstid, JAG vet bäst SJÄLV hur jag bör arbeta för att må bra." - SSK "Jag tycker att man blir tröttare efter de nya schemareglerna och det känns som att man jobbar fler timmar än tidigare. Dom påverkar också mitt privatliv på ett negativt sätt. Jag har inte tid lägre att träffa mina barn eller träna som tidigare." - USK "Arbetstiderna för personer inom vårdyrken var redan innan denna arbetstidsregel infördes väldigt begränsande. Små möjligheter till att styra när du vill börja eller sluta ditt arbetspass och inga möjligheter till distansarbete försvårar att få ihop familjelivet. Detta är nu ännu svårare efter införandet av 11-timmars dygnsvila. " - SSK "Var ska jag börja? Jag hinner sällan träffa min sambo, hund eller annan familj/vänner. När jag väl är hemma är jag ofta så pass trött att jag helst inte vill göra någonting alls utom att vila." - USK "Mitt familjeliv lider oerhört. Jag kan inte vara med på mina barns träningar, uppvisningar eller tävlingar för jag näst intill alltid arbetar. Det är inte möjligt att byta pass. Vi överväger att dra ner på barnens träningar för att få ihop familjelivet sedan dygnsvilan infördes. Jag är rädd att det ska riskera att barnen hamnar i dåligt sällskap och mindre aktiva. Utöver detta känner jag en stor stress och ett dåligt samvete över att inte ha tid att vara hemma med min familj" - SSK "Ibland blir man satt att arbeta kväll och natt så många pass per vecka att det känns som om mina barn inte kommer känna igen mig. Överväger att bytas bana helt på grund av dessa regler från högre instanser som anser sig veta vad som är bäst för andra människor" - SSK "Tidigare gymmade jag flertalet gånger i veckan. Det känner jag att jag inte har tid för numera. Eller det blir snarare bort prioriterat, som så mycket annat. Försöker få ihop allt på min lediga tid men det är svårt. Eller så är jag för trött." - USK "Jag jobbar mycket kvällar på grund av att många undersköterskor på vår avdelning, efter den nya arbetstidslagen, endast vill jobba förmiddagar. Det är ju ingen som vill jobba kväll när man sen ska gå på ledighet. Därför blir det ibland att jobbar bara kvällspass 3 veckor i sträck." - USK "Innan den nya arbetstidslagen kom kunde vi avsluta med ett förmiddagspass innan ledighet och börja efter ledighet med kvällspass. Då blev ledigheten förlängd och man fick mer tid för återhämtning. Det är inte längre möjligt på grund av de nya reglerna." - USK "Byten av pass blir nästan aldrig godkända på grund av de nya schemareglerna, så ibland känns det inte ens värt att försöka. Därför kan jag mer sällan vara med på olika privata tillställningar eller gå på läkarbesök." - USK "Personligen tycker jag, precis som många andra, att det är svårt med byte av pass med varandra och det är svårt att få till ett bra schema. Jag har mindre kontroll över mitt privatliv och jag missar saker som familjemiddagar och träningspass jag gärna vill gå på. Det är helt enkelt jobbet som styr det mesta. För några år sedan pratade man om hur vi ska blir en mer attraktiv arbetsgivare, definitivt inte med de reglerna som gäller nu. Jag är en av de som gillar att jobbar kväll och dag efter varandra. Mer flexibilitet i schema tack!" - SSK "För mig som jobbar med att schemalägga kan jag säga att korrigering av schema har blivit betydligt svårare. Till exempel, när man täckt luckor och därefter gör en slutgiltig kontroll så är det ofta fel på veckovilan. Då behöver jag ta bort pass, vilket skapar nya luckor och pass jag inte vet var jag ska lägga in dom. Dessutom är det idag så gott som omöjligt att få till pass-byten i ett fastställt schema - som är efter en anställds önskemål. Arbetsgivaren kan dock genomföra dessa byten oavsett. Detta har skapat missnöje hos personalgruppen som märks tydligt för mig som jobbar med schemaläggning." - USK/Admin

För ungdomarnas framtid: Fotboll ger våra barn och unga en chans att bygga självförtroende, hålla sig aktiva och hållas borta från negativa influenser. Sydvallen är en plats där de kan växa och utvecklas. För att förebygga problem: När vi inte ger våra unga bra framtidsmöjligheter ökar risken för att de hamnar i negativa sammanhang. Sydvallen håller våra ungdomar på rätt väg. För rättvisa: Våra ungdomar förtjänar en välskött plats att spela på – inte att behöva skotta själva. Vi kräver att Norrköpings kommun tar sitt ansvar. För tryggheten i vårt samhälle: En tillgänglig fritidsanläggning skapar ett tryggare samhälle. Genom att stå upp för Sydvallen, står vi upp för en tryggare framtid för hela Hageby.

Psykologer för Palestina driver tillsammans med Läkare mot rasism och Vårdpersonal för Gaza ett upprop riktat till regeringen med detta krav, och 20 000 underskrifter har lämnats över till sjukvårdsministern i september 2024. Men vi ser ännu inga besked från regeringen än om att agera kraftfullt och snabbt i frågan. Därför vill vi med den här kampanjen öka trycket ytterligare. Världshälsoorganisationen har tillsammans med EU-kommissionen sammanställt en lista med 9000 svårt sjuka personer som skulle vara aktuella för evakuering för vård. EU-kommissionen har bett Sverige om hjälp med dessa sjukevakueringar, men regeringen har sagt nej då de tycker att Sverige redan gör nog. [2] I Sverige finns erfarenhet, kunskap och beredskap att ta emot barnen från Gaza, både för livsnödvändig vård för cancer och för vård och rehabilitering av krigsskador. Vård som Israel agerat för att slå ut helt i Gaza. Detta är det minsta Sverige kan göra just nu. Det må vara lite, och det må vara sent, men alternativet att inte göra något är värre. [1] https://sverigesradio.se/artikel/krigsskadade-fran-gaza-kan-vardas-i-uppsala https://www.dn.se/sverige/regeringen-sager-nej-till-gazapatienter-trots-att-vardplatser-finns/ [2] https://www.gp.se/nyheter/sverige/inga-gazapatienter-till-sverige-trots-begaran.2b97ef73-ed01-5e18-98ba-4a35b9fcedad 

2020 antog Sveriges riksdag förslaget ”Inriktningen för en nära och tillgänglig vård” där man slog fast att primärvården skulle bli navet i sjukvården för att skapa ökad tillgänglighet, kontinuitet och delaktighet för patienterna.  Det som redan för fyra år sedan var tänkt som en satsning på primärvården har tyvärr inte fått något större genomslag i Region Skåne. Primärvården är fortsatt gravt underbemannad och alltför många patienter söker sig till akutmottagningar och jouröppna vårdcentraler för åkommor som man bäst hade handlagt i primärvården kontorstid. Detta är både ineffektiv och kostsam sjukvård. I stället för att gå till botten med problemet verkar regionledningen i Skåne tro att det finns en "quick fix” där deras lösning är en omorganisation, en ny förvaltning, de kallar ”Nära vård och hälsa”. Regionledningen menar att den nya förvaltningen/vårdformen ska vara lösningen för de patienter som inte kommer till på sin vårdcentral under dagtid eller "faller mellan stolarna" mellan primärvård och sjukhus.  Som ett led i omorganisationen ska man skapa ”Nära Vårdenheter" där man slår ihop nuvarande kväll- och helgmottagningar och akutmottagningar i syfte att avlasta akutmottagningarna. De som ska arbeta på de nya enheterna är dock de samma som idag arbetar på vårdcentraler och på sjukhus. Det blir alltså bara en förflyttning av personal. ”Nära Vårdenheterna" ska tillsammans med 1177, läkarbilar och uppdrag som nu ligger i primärvårdsförvaltningen (t.ex. ASIH och mobila team närsjukvård) flyttas till den nya förvaltningen. Allt detta har planerats utan medarbetarinflytande och ska starta 1 januari 2025!  En anledning till att regeringen och SKR kom överens om reformen nära vård är den förväntade förändringen av demografin där antalet patienter över 80 år kommer öka med 50 % de närmaste åren. Den nära vård som beskrivs i underlaget från SKR och regeringen är tänkt som ett sätt att hantera denna åldrande befolkning, ett uppdrag som bäst sköts utifrån primärvården. Multisjuka äldre behöver kontinuitet och en möjlighet att lära känna sin läkare, de är inte särskilt hjälpta av en närakut (”Nära vård” enhet). Det är också anmärkningsvärt att det i överenskommelsen kring nära vård mellan staten och SKR från 2020 uttryckligen står att: ”Utvecklingen av nära vård innebär inte en ny organisationsform eller vårdnivå”.   Vi motsätter oss starkt denna omorganisation då den inte åtgärdar grundproblemet, alltså att primärvården har ett orimligt uppdrag i förhållande till dess resurser. Vi ser i stället stora risker att primärvården ytterligare utarmas då personal från primärvården kommer att behöva bemanna den nya förvaltningen. Samtidigt riskerar man att splittra och slå sönder välfungerande sjukhus i Ängelholm, Landskrona, Trelleborg och Hässleholm genom att dela in akutmottagningar och övriga sjukhuset i olika förvaltningar.  Vi har haft många samtal med oroliga medlemmar och medarbetare där ingen verkar förstå nyttan med ovanstående plan, för vare sig personal eller patienter. I dialog med projektledningen har vi inte heller fått svar på dessa frågor. Personalen känner sig överkörd och har tappat förtroendet för Region Skåne. Medarbetare har redan sagt upp sig i protest och fler pratar om att göra samma sak. Vid upprepade möten med såväl regiondirektören, projektledningen och styrande politiker har vi framfört vår oro enligt nedan utan att få något som helst gehör. Därför har vi valt att genomföra denna namninsamling för att skapa opinion gentemot ledande politiker och tjänstemän.   Vi motsätter oss: • Behovet att skapa en ny förvaltning för att jobba med omställningen till nära vård.  • Tidsplanen! Från förslag i mitten av augusti 2024 till införandet av förändringen 1 januari 2025! • Att planen är mycket otydlig och författad av strateger, chefer och politiker utan verklighetsförankring och som sinsemellan dessutom inte verkar vara överens, vilket ger intrycket av ett hafsverk.  • Att medarbetare och fackliga organisationer involverats sent. När vi väl får informationen verkar allt redan vara bestämt och något egentligt inflytande bedömer vi i nuläget inte att vi fått. Det rimmar dåligt med Region Skånes värdegrund ”välkomnande, drivande, omtanke och respekt”.  • Att vi trots upprepade möten inte fått någon logisk förklaring till hur denna omorganisation faktiskt ska leda till de positiva förändringar man målar upp.  • Att hela idén saknar evidens och bara är ett riskabelt experiment Vi ser följande risker: • Att man genom att skapa ytterligare en vårdaktör skapar fler murar och instanser som patienterna kan bollas runt mellan, vilket blir sämre både för patienter och personal.  • Att den nya förvaltningen konkurrerar med vårdcentralerna om distriktsläkare och leder till ännu sämre situation på vårdcentralerna. Det går helt emot önskan om ökad kontinuitet i primärvården. Det skulle även drastiskt försämra möjligheten att utbilda fler ST-läkare i allmänmedicin.  • Att “Nära Vård-enheterna”, likt närakuterna i Stockholm, leder till ökad vårdkonsumtion och lågvärdevård. Utredning av primärvårdsflöde på en akutmottagning leder till ökad benägenhet till onödiga blodprover och röntgenundersökningar.  • Att man genom denna toppstyrda och stressade organisationsförändring orsakar minskat förtroende för Region Skåne som arbetsgivare ledande till personalflykt (här drar vi paralleller med ex. Nya Karolinska i Stockholm).  • Att man riskerar att splittra sjukhusen i Ängelholm, Landskrona, Hässleholm och Trelleborg när man separerar akuten från övriga delar av sjukhuset i två olika förvaltningar.  • Att utbildningen av läkarstudenter, AT-, BT- och ST-läkare påverkas när man skapar nya vårdformer som ej överensstämmer med Socialstyrelsens målbeskrivningar av måluppfyllelse.  • Att en ny förvaltning innebär ökat behov av administratörer, kostsam administration leder till mindre pengar för patientvård.  • Att genomföra denna omorganisation samtidigt som planerat hyrläkarstopp och införande av SDV (Skånes nya journalsystem) våren 2025 kommer bli ett stålbad för personalen med stor risk för personalflykt och katastrof för patienterna.  • Att den nya förvaltningens ”Nära Vård-enheter” inte har några egna anställda läkare (utan de lånas in från andra förvaltningar) kan leda till att driv till förändringsarbete saknas, ett otydligt ledarskap, ett oklart arbetsmiljöansvar uppstår samt en minskad flexibilitet vid t.ex. sjukdom.

Annars riskerar Hjördis att inte få uppleva sin 1 års dag.

Idag är det tyvärr praxis att kommuner planerar och bygger megaförskolor (dessa går även under benämning storförskolor). Detta är förstås vansinne och vi - föräldrar, pedagoger och andra  - måste gå samman och säga stopp till denna utveckling. Alla barn har rätt till en god och hälsosam uppväxtmiljö! OBS! Efter att du skrivit under (och ev valt att dela kampanjen vidare) ser vi gärna att du också skriver din åsikt, eller ett vittnesmål ifall du har personliga erfarenheter från megaförskolor. Tack på förhand! Läs mer: www.megaförskolan.se Kontakt: [email protected]