Med tanke på hur starka känslor detta har väckt hos många, då trots alla rödlysande olösta risker i de bifogade riskanalyserna vill politiker ändå snabbt klubba igenom beslutet att ta in externa, privata aktörer till varje pris med de svagaste i vårt samhälle som försökskaniner. Här behöver man tänka om - att involvera andra företag i nära samarbete med verksamheten för att hjälpa deltagare att komma i egen försörjning borde vara en bättre lösning än att privatisera verksamheten!

Bubbetorps gård är en plats för människor i samhällets utkant, människor som inte har någon annanstans att vända sig. Det är en väg tillbaka till arbetsmarknaden för de som står långt ifrån arbete. En trygg plats för människor som behöver trygghet. Det finns stora risker med den här privatiseringen, risk- och konsekvensutredningen där 8 av 12 punkter är röda visar detta. Åtgärderna som svar på riskerna är vaga formuleringar om uppdateringar av befintliga processer och upphandlingar. Deltagarnas oro avfärdas. Det finns inga konkreta lösningar, ändå väljer man att gå vidare. Genom att säga upp internhyresavtal för Bubbetorps gård påbörjar man processen och skapar en situation där privatiseringen måste genomföras, oavsett om man har hittat lösningar på problemen eller inte. Vi kräver att Bubbetorps gård och verksamheten där får vara kvar.

Detta är så viktigt för våra barns framtid i vårt samhälle. Vi kan inte ha barn som får utmattningssyndrom som ingen vuxen bryr sig om att göra något åt förutom att sätta diagnoser på barnen som inte lyder skolplikten och ger vite till föräldrar som inte TVINGAR sina barn till skolan. Hur ska samhället se ut i framtiden. Vi måste ändra detta NU!

Håller ni med mig om att det är knäppt att tyngre sömnläkemedel som t.ex zopiklon, som har stor risk för biverkningar och missbruk, ingår i högkostnadsskyddet och inte melatonin som är ett icke beroendeframkallande kroppseget hormon? Hjälp till att förändra detta, så att alla med sömnsvårigheter som kräver medicinsk behandling kan välja en icke beroendeframkallande medicin istället för tunga sömnmedel med fler biverkningar och missbrukspotential!

Det finns en lagstiftning, LSS, lagen om stöd och service till funktionshindrade. De människor som tillhör denna grupp har rätt till ett värdigt liv. Socialdemokraterna har svikit en av de svagaste grupperna i samhället.

För att inte fler ska råka illa ut. Hissarna ska vara stora nog för att ta en cykel, tvillingbarnvagn, rullstol och andra färdmedel som inte fungerar i trappa och rulltrappa. Hur ska man fixa detta utan hiss som är stor nog?

Vi måste tillsammans engagera oss för Nilyufar och stå upp för alla människors rätt till att ha möjligheten till att leva värdiga liv! Att utvisa Nilyufar är inte bara orättvist men omänskligt och vore att tvinga en person, med redan begränsade och utsatta förutsättningar, till en riskfylld, otrygg och ovärdig miljö och vardag. Det kan vi inte acceptera!

Vi vet ju alla att från 13 års ålder så kan vi inte som föräldrar göra något i 1177 åt våra barn. Jag som förälder till en 15 åring som själv uttrycket att det är det ändå borde vara en möjlighet att föräldrarna ska kunna göra ärenden som kontakta vården, beställa recept och kolla bokade tider. Borde vara en del av dom saker som vi fortfarande borde få kunna göra, min snart 13 åring kommer inte att klara det! Så mitt barn med psykiskt ohälsa ska ha koll på sina läkartider, medicinen när det behövs nytt recept, m.m Jag som förälder vill ha mitt/mina barn i livet och kunna ha koll på det åt dom och inte spela något med med deras liv som insats!!

Av vikt för att det är av betydelse för nu och framtid i kommande generationer. För hälsa och välmående, som skydd för buller, stå emot torka och värme, koldioxidutsläpp, ta emot regn. Barns lek och utforskande. Tillgång för psykisk hälsa med närliggande rehabilitering. Stressreducerande som återhämtning med att gå från staden direkt in i skog. Tillgänglighet för äldre, handikappade, hundägare och de som går brukshundsklubb samt Sölvesborgs ridklubb. Förskolans tillgänglighet. Kulturmärkta Gröne väg. Sammanlänkning med Blekinge/ Skåneled. Arter och liv som lever där och för den biologiska mångfalden. Grönplan som är utarbetad men som åsidosatts för bebyggelse. All forskning som påtalar vikten av bevarande av stadsnära skog. Infrastruktur för livet i skogen, kommunikation och som vi påverkas av alla. Ekonomisk vinning med skog och natur. Det är framtid. Turismnäringen gynnas.

Vi tycker Uppsalastudenten Ida-Maria, från Enköping, med grav synnedsättning, som inte klarar vardagen på egen hand, har rätt till ledsagare i Uppsala kommun. Så hennes dröm om att flytta till Uppsala, slippa pendla, och plugga klart till spanska lärare kan bli verklighet.

Det är jätte viktigt för personer med funktionsnedsättning ska känna sig delaktiga i samhället och får samma möjligheter som andra och kan få sina drömmar uppfyllda. Det är otroligt vanligt att personer på särskola inte sköter sig dem hotar eleverna och använder våld och diskriminerar dem och kränker deras rätt därför ska personal som inte sköter sig avgår

Den bild som framkommer gällande skolans kunskapsbrist om npf-diagnoser är att den är anmärkningsvärt låg. För att få en elev remitterad för utredning av exempelvis autism eller adhd krävs det, i de flesta fall, att skolan står bakom (och i vissa fall dessutom skriver remissen) till Barn- och ungdomspsykiatrin för utredning. Det finns fall där barn nekas diagnos trots att barnet uppfyller diagnoskriterierna, detta på grund av att skolan inte ”ser problemen”. För diagnos krävs en funktionsnedsättning inom 2 av 3 områden (hem, skola, relationer). Om eleven har en bristande funktion inom skolan men på grund av skolans kunskapsbrist passerar under radarn, uppstår alltså ett akut problem. För alla barn yttrar sig inte problemen i skolan lika tydligt. De flesta barn utan utåtagerande eller fysisk hyperaktivitet tenderar att krascha först när de kommer hem till den plats där de känner sig trygga. De ”håller ihop sig” i skolan och får utlopp när de kommer hem. Att ansvaret läggs på en skola med kunskapsbrist inom området är därför ett akut hot mot patientsäkerheten och behöver därför åtgärdas omedelbart. Föräldrar krigar mot skolan för att barnet skall få rätt hjälp men oftast resulterar det i utbrända föräldrar och att barnen med anledning av utebliven diagnos och behandling utvecklar samsjuklighet (depression, ångest, självskadebeteende, missbruk och självmordsproblematik). Det har för mig blivit tydligt genom deltagandet i flera npf-forum att detta problem verkar gälla över hela landet, det är alltså oberoende av vilket landsting som berörs. Det finns så klart fall där det fungerat bra eller att familjen hittat andra vägar till utredning, men faktum kvarstår: patientsäkerheten är hotad. Skriv under och sprid!