I över 120 år har arbetet i Kvarnsvedens pappersbruk bidragit till Sveriges välstånd. Borlängeborna har genom hårt arbete i flera generationer skapat enorma ekonomiska vinster. I stället för att lägga ner bruket har företaget nu ett ansvar att investera för framtidens industri. Regeringen, regionen och kommunen har också ett ansvar för att investera i infrastruktur, forskning och kompetensutveckling för nyindustrialisering i Borlänge. Skriv på namninsamlingen för att visa att du också stöttar industriarbetarna på KP och vill utveckla industrin - inte avveckla den. Borlänge behöver bruket - och bruket behöver Borlänge!

Det är med stor förvåning och sorg som vi i nyligen nåddes av nyheten att Skolfastigheter i Stockholm AB, SISAB, planerar att fatta ett inriktningsbeslut för att inleda en försäljningsprocess av både Tensta gymnasium och Tensta Träff den 27 april. Vem som köper fastigheten, för vilka ändamål fastigheten kommer att användas och vilka verksamheter som kommer att ta plats är alltså helt ovisst i detta nu. Beslutet kommer som en chock för boende och aktiva i området och går emot de behov av en gemensam samlingslokal som vi vet stärker lokalsamhället. Vi uppmanar därför SISAB att stoppa beslutet om att sälja Tensta gymnasium och Tensta Träff. Folkets Hjulsta-Tensta BK Bussenhus Tenstamammorna Gesguud Blå Akademiker Tenstaflickorna Somaliska föräldrar- och modersmålsföreningen Hjulsta Somaliska föräldrar föreningen Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta Systrami Galdem A Talk Folkets Husby Rinkeby Folkets Hus Tensta Konsthall ABF Stockholm Ideell Kulturallians i region Stockholm Folkets Hus och Parker Imenella Mohamed, artist Meron Mangasha, författare Seluah Alsaati, författare Hashim Jama, Tenstaprofil Alexandra Pascalidou, författare och journalist Liban Guleed, socionom Samatar Abdullahi, beteendevetare Isatou Aysha Jones, entreprenör & grundare av Black lives matter Sweden Jihan Mohamed, läkare Abdukadir Ali Salad, f.d .enhetschef för Sociala insatsgruppen Taha Ali, allsvensk fotbollsspelare Örebro SK Bilal Hussein, allsvensk fotbollsspelare, AIK Sami Ibrahim, Universal Music Group Elias Durmaz, Vasalund IF Adam Id Salem, Vasalund IF Alexander Andue, Vasalund IF Jeffrey Adewale Jakob Ige, Tenstabo & Paralympisk silvermedaljör Erik Stenberg, arkitekt och lektor på KTH, initiativtagare till Tensta Bo 2006 och KTH i Tensta arkitekturskola och f.d. tenstabo Lisa Kings, lektor i socialt arbete, Södertörns högskola Nazem Tahvilzadeh, lektor i Statsvetenskap, Malmö universitet Hanna Sahlin Lilja, doktorand, Sociologiska Institutionen, Lunds Universitet. Jonathan Metzger, Professor i urbana och regionala studier, KTH Sara Ferlander, Lektor i sociologi, Södertörns högskola Dominika V. Polanska, Lektor i socialt arbete, Södertörns högskola Leandro Schclarek Mulinari, lektor i kriminologi, Stockholms universitet

Omma förskola ger en bra och trygg miljö för barn i behov av omsorg på kvällar, nätter och helger. Att stänga med så kort varsel och hålla stängt över hela sommaren ger stora konsekvenser för ensamstående föräldrar och deras barn. Sommarscheman inom vård- och omsorg är redan fastställda, familjer står nu utan barnomsorg och riskerar att förlora sin försörjning. Och vården behöver oss! I rådande pandemi med ökad arbetslöshet är nattis ofta en förutsättning för ensamstående att ta de arbeten som finns att tillgå. Att Vadstena kommun väljer att dra in på denna tjänst just nu är ofattbart.

Viktigt för att driva en fungerande kommun och fungerande verksamheter där man lyssnar på vårdpersonal, anhöriga, vårdtagare och invånare. Visselblåsare ska inte bli utsatta för hot och repressalier när dom visslar i kommunen. Vårdpersonal ska inte bli tystade utan istället bli hörda. Vad kan du göra? Dela på Facebook, smsa länken till en kollega eller vän, be dina släktingar att skriva under. Vi vill ha en trivsam arbetsmiljö och vi vill att de som bor på boenden i kommunen ska ha en god vardag.

På grund av covid-19 pandemin befinner vi oss i en ekonomisk kris med risk för nedläggning av våra mottagningar. Dessutom har den utlovade översynen av vårdavtalet ständigt skjutits på framtiden och tiden rinner nu ut. Psoriasisföreningen i Stockholms län är i en kritisk ekonomisk situation.

I 16 år har de jobbat på skolan. Aldrig någonsin har någon chef sagt till dem att de gjort något fel när de tar tillvara på mat som ska slängas. Istället sätts det upp övervakningskameror på oklara grunder för att användas emot personalen - och ge dem sparken. Som lök på laxen får de även gå en golgataliknande vandring genom sin arbetsplats som om de vore gravt kriminella. Så här säger de till Aftonbladet: – Vi förstår inte, den administrativa chefen kunde ha kommit till oss och sagt att vi gjort ett misstag, att vi inte får göra så. Varje måndag har vi möte men hon har aldrig sagt nånting. Istället har de satt upp kameror. Det känns planerat, som om de vill bli av med oss. Vi känner oss så kränkta, säger en av de anställda. Om det är så här lätt att göra sig av med skolmatsalspersonalen - vem står näst på tur? Ge dessa kvinnor jobbet tillbaka. Skriv under för att visa att du står bakom mattanterna. För att visa att du inte går med på att man ska straffas med att bli sparkad för att man vill ta tillvara på mat som ändå gått ut. Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/vA3qLL/personal-tog-hem-matrester--hotas-med-avsked

Huddinge var för inte så länge sedan en framtidskommun dit människor sökte sig på grund av den goda kvalitet som fanns i flera sektorer av samhället. Skolor och förskolor låg i topp i landet när det gällde utbildad personal, begränsning av stora barngrupper, tillgång till fritidsaktiviteter, bra äldreomsorg mm. På senare år har det skett försämringar på de flesta av dessa områden. Vi måste vända utvecklingen och förbättra statusen inom välfärdssektorn.

Hej! Jag heter Irene Bohman och jag är gravt syn- och hörselskadad, och därför är det svårt att komma ut i samhället och kunna leva ett aktivt och socialt liv på egen hand. I och med att jag blev hörselskadad i vuxen ålder fick jag även svårt att förflytta mig med de hjälpmedel och sätt jag tidigare använt mig av, men med stark motivation och varmt stöd av fritidsledare Pia Linde på servicehuset Furugården i Skruv stöttade hon mig till att ta hjälp av syncentralen i Växjö för att lära mig att kunna förflytta mig på egen hand igen. Jag fick tillbaka en stor del av min självständighet, och det första jag lärde mig att gå till var då Furugården. På Furugården tillsammans med Pia har jag fått ett rikt liv. Jag deltar i de aktiviteter som anordnas och leds av Pia. Det viktigaste som görs av henne är att anpassa alla aktiviteter så väl för varje en av oss som deltar. Hon kommunicerar och ser våra behov, intressen och funktionsnivåer och anpassar därefter allt vi gör till just oss - Deltagarna. Denna möjlighet till individanpassade aktiviteter kommer inte att vara möjlig utan någon kunnig fritidsledare som Pia Linde på plats. Pia jobbar inte bara på individnivå. Hon har innan coronapandemin hållit i studiecirklar med olika teman i olika konstellationer som slutligen utmynnat i större samkväm, festligheter, utlottningar av det som skapats och ibland intressanta studiebesök. Ett fint minne är från när vi läste hembygdsföreningens glasbruksbok. När vi hade läst ut boken gjorde vi ett studiebesök på Skrufs glasbruk där vi fick titta på när glaskonst blev till och de som ville fick blåsa glas. Något som uppskattades mycket av mig men främst av de boende som tidigare i sina yngre dar jobbat på glasbruk och inte haft möjlighet att sätta sin fot i en hytta på många år. Det har nu framkommit att dessa fritidsledartjänster kommer att försvinna och en fritidsledare kommer att centralt ansvara för alla aktiviteter i hela kommunen. I och med detta försvinner möjligheten till sådana aktiviteter jag ovan beskrivit men även möjligheten till individanpassade aktiviteter. Om det inte varit för fritidsledare Pia Linde och allt hon anordnar och anordnat på servicehuset i Skruv hade jag aldrig återfått den självständighet och det självförtroende jag har idag. Jag har mycket att tacka både henne och Träffpunkten för. Med dessa tjänster försvinner möjligheterna till aktivering och bättre hälsa både för mig och för framtida personer och pensionärer på servicehusen runtom i kommunen som befinner sig i liknande situation som mig. Vi som på egen hand inte har möjlighet att leva ett aktivt och socialt liv har fått möjlighet till det med hjälp av fritidsledare runtom i kommunen. Den tid, värme och kärlek som Pia lägger ner i sitt jobb på Furugården är inget någon annan yrkesgrupp på servicehusen kommer kunna ha tid att lägga på oss. Fritidsledarna skänker mening och glädje till våra liv. Att det talas om att ta det ifrån oss gör mig bestört. Irene Bohman Skruv Januari 2021

Hej, medborgare och medmänniska! Jag vill med följande rader göra dig uppmärksam på en förändring som oroar mig starkt. Det handlar om nedskärningar inom barnomsorgen. Nedskärningar som pågått successivt under drygt ett decennium eftersom vi inte infört ett maxtak avseende barngruppernas storlek på förskolan. Specifikt kommer strax en bild av hur nedskärningarna ser ut i Göteborgs Stad att beskrivas. Det är nämligen i Göteborg jag bor tillsammans med min familj. Bilden kan dessvärre snart nog appliceras på vilken kommun i Sverige som helst, tyvärr. Så, vad är det som har skett? Jo, den 1/2-2021 genomförs på min dotters förskola; Toredalsgatan 41 i Göteborg, en omorganisation. Information om denna nåddes oss vårdnadshavare 15/1 via mejl. Det var en fredag eftermiddag inför helgen nyheten slog ned som ett bombnedslag. I mejlet stod att läsa att vi som föräldrar till barn på en av förskolans fyra äldrebarnsavdelningar (Opalen) inte längre kommer att kunna lämna våra barn på just den avdelningen eftersom den i och med omorganisationen ska upphöra. Barnen ska placeras ut på de resterande tre äldrebarnsavdelningar. Samtliga tre personal på avdelningen kommer att lämna förskolan för att arbeta på en av de flexförskolor som Förskoleförvaltningen startar upp. Anledning till omorganisation anges vara en budget som inte går ihop på grund av för hög pedagogtäthet. De risker/konsekvenser jag som vårdnadshavare redan nu ser med kommande omorganisation är i korthet följande: - Storlek på barngrupperna: På storbarnsavdelning (3-5 år) kommer det att vara 25 (alt 26 barn, siffran varierar) med tre heltidspersonal i grundbemanning. På småbarnsavdelning (1-3 år) 17 barn med tre heltidspersonal. Antalet är nästan det dubbla jämfört med skolverkets rekommendationer. Rekommendationer som bygger på en rapport som finns att läsa om på Skolverkets hemsida om forskningsläget vad gäller sambandet mellan strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i förskolan och grundskolans första år. I rapporten konstateras att optimal pedagogisk kvalitet kan uppnås först om barngruppens storlek för barn 4-5 år är 13-15 stycken. För de mindre barnen och för barn med särskilda behov krävs än mindre grupper. Rapporten heter “Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt” och finns att hämta på skolverkets hemsida www.skolverket.se. Jag kan således inte se hur pedagogerna, i denna storlek på barngrupp, ska kunna möta varje barns behov av trygghet, omsorg, utveckling och stimulans på en individuell nivå. Målinriktat pedagogiskt arbete utifrån förskolans läroplan, för att främja våra barns utveckling och lärande, ser jag inte heller som möjligt under dessa förutsättningar. Jag är starkt oroad över barnens mående, såväl fysiskt som psykiskt, på kort samt längre sikt. - Lokaler: Förskolan huserar i dagsläget i en tillfällig modulbyggnad. Lokalerna är små och ventilationen mycket dålig. Jag anser att gruppernas storlek redan i dagsläget är för stora i förhållande till lokalerna. Möjlighet till lugn och ro samt att välja aktivitet efter intresse finns inte. Utifrån brandsäkerhet ser jag också stora risker. - Personal: Jag ser en risk för sjukfrånvaro hos personal samt att personal väljer att byta arbetsplats på grund av den ohållbara arbetssituation de ställs inför. Genom omorganisation förlorar våra barn sina tre trygga vuxna på förskolan. Som förälder till barn på Opalen fick jag alltså information om omorganisation via mejl på eftermiddagen den 15/1. Veckan som följde var ansvarig rektor inte anträffbar på grund av ledighet. 25/1 hölls ett föräldramöte där vi fick möjlighet att ställa frågor och framföra våra synpunkter (kallelse till detta skickades ut vid lunchtid samma dag varför inte alla hade möjlighet att delta). Rektor kan under mötet inte svara för hur konsekvenser och risker för våra barn med omorganisationen ska bemötas/elimineras. Först 25/1 skickades också information om omorganisation ut till övriga föräldrar på förskolan, vars barn precis som våra drabbas. Förra året blev barnkonventionen lag i Sverige. Lagen är dock tandlös så länge det inte finns ett maxtak på hur stor en barngrupp får lov att vara. Ställ dig därför bakom min vädjan och skriv under denna namninsamling som en protest mot vad dagens politiker gör mot våra barn. Våra barn är vår framtid. Och en dag kanske det är du som på äldreboendet behöver hjälp av en yngre hand? Låt den handen vara varm och förmögen till att ingjuta trygghet. En trygghet den kan ge för att det var vad den själv fick en gång som barn.

Dan Eliasson har under många år gjort neddragningar i olika myndigheter och sett till att de inte längre kan utföra sina uppgifter. Han har upprepade gånger blivit avsatt från sina poster pga inkompetens eller avgått så fort det blåser lite kring hans person. Vi som folk ska inte behövs betala för hans inkompetens och undvikanden när han lämnar sina poster och hämtar ut en fet fallskärm, som han inte gjort sig förtjänt av.

Avskaffandet av 40-kortet och minskad rabatt, innebär för barn, unga och seniorer en prishöjning med 137%. Detta är orimligt och innebär ökad bilism, större ojämlikhet, sämre mobilitet och en mer segregerad stad.

Det finns hur mycket som helst för Henrik att göra. Han är en uppskattad arbetskamrat och ett vänligt ansikte alingsåsare känner igen. Att kommunen menar att det inte finns utrymme i förvaltningsuppdraget är enkelt löst. Låt Henrik byta förvaltning till park- och naturförvaltningen. Det här är inget annat än fyrkantig byråkrati. Låt Henrik fortsätta med sitt vedklyvande. För hans rätt till en meningsfull tillvaro och för alingsåsares rätt till ved som de kunnat skaffa från honom i 26 års tid.