För att lära vidare och värna om skapande yrken och tillhandahålla ett alternativ till att först gå i skolan, behöva ta lån m.m, och istället kan starta ett samarbete mellan lärling och lärare på ett nytt, enklare vis. Tror att både lärare/lärling skulle uppskatta ett närmare och personligare samarbete samt att hantverkare kan känna att de ger vidare sin kunskap på ett fint sätt. Ett alternativ för de som inte kan eller vill utbilda sig via skolan.

I 16 år har de jobbat på skolan. Aldrig någonsin har någon chef sagt till dem att de gjort något fel när de tar tillvara på mat som ska slängas. Istället sätts det upp övervakningskameror på oklara grunder för att användas emot personalen - och ge dem sparken. Som lök på laxen får de även gå en golgataliknande vandring genom sin arbetsplats som om de vore gravt kriminella. Så här säger de till Aftonbladet: – Vi förstår inte, den administrativa chefen kunde ha kommit till oss och sagt att vi gjort ett misstag, att vi inte får göra så. Varje måndag har vi möte men hon har aldrig sagt nånting. Istället har de satt upp kameror. Det känns planerat, som om de vill bli av med oss. Vi känner oss så kränkta, säger en av de anställda. Om det är så här lätt att göra sig av med skolmatsalspersonalen - vem står näst på tur? Ge dessa kvinnor jobbet tillbaka. Skriv under för att visa att du står bakom mattanterna. För att visa att du inte går med på att man ska straffas med att bli sparkad för att man vill ta tillvara på mat som ändå gått ut. Källa: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/vA3qLL/personal-tog-hem-matrester--hotas-med-avsked

Regionfullmäktige fattar i februari ett slutgiltigt beslut om att köpa upp 5% av Karlstad Airport. Avtalet slår också fast att regionen ska betala flygplatsens årliga underskott på upp till 20 miljoner kronor. Vi i Värmlands Fältbiologer ställer oss frågan varför Region Värmland vill investera i en förlustaffär? En affär som dessutom inte står i enlighet med de många miljömål som finns på både lokal, nationell och global nivå. Karlstad Airport vill se att flygplatsen utvecklas för näringslivets skull. Detta är helt fel utveckling att eftersträva. Den utveckling vi faktiskt behöver är en hållbar sådan. En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Att år 2021 satsa skattepengar i ett företag som inte är ekonomiskt eller ekologiskt hållbart leder till motsatsen. De folkvalda politikerna i regionfullmäktige förväntas fatta beslut som ska leda samhället framåt. Samma politiker kommer den 17 februari klubba igenom ett förslag som är bakåtsträvande - på skattebetalarna och miljöns bekostnad. Skriv under om du vill att dina skattepengar ska gå till annat än att finansiera en flygplats som går med förlust, för klimatets skull.

Uvberget med Hulitjärnen och Ottsjön är en unik naturmiljö med stora värden för friluftslivet. Här finns urgammal naturskog, branta stup, skogstjärnar och hänförande utsikt – på cykelavstånd från Stora torget. Samtidigt hittar allt fler Sundsvallsbor hit för att njuta av naturen och det tätortsnära friluftslivet. Utvecklingen har förstärkts under och efter pandemin. Vår lokala natur har blivit allt viktigare för allt fler. Tyvärr är den rika, gamla skogen i området satt under hårt tryck från skogsbruket. Kampanjen för bildandet av ett tätortsnära naturreservat runt Uvberget med Hulitjärnen och Ottsjön har kantats av framgång och motgång: * Våren 2022 beslutade en av traktens markägare att dra tillbaka sin avverkningsanmälan gällande tio hektar skog vid Ottsjöns östra ände. * Sundsvalls kommun har också genom att anta en ny plan för bildandet av kommunala naturreservat pekat ut Uvberget-Ottsjön som ett möjligt framtida kommunalt naturreservat. * Efter försäljning verkställdes tyvärr avverkningen på cirka hälften det ovan nämnda avverkningsanmälda området. Detta skedde under det ihållande regnovädret sensommaren 2023 med kalhuggning och omfattande körskador som följd. * Ännu finns också flera aktuella avverkningsanmälningar vid Uvberget. Blir avverkningarna verkställda kommer den biotopskyddade gammelskogen nedanför Uvbergets klipphylla att återstå som den sista skärvan orörd natur i området. Låt det inte hända! Vägen till kommunalt naturreservat kan tyckas lång. Just nu är Selångerfjärden utpekad av Sundsvalls kommun som näst på tur för reservatsbildning. Samtidigt brådskar det runt Ottsjön. Tillräckligt mycket av det natursköna skogsområdet finns fortfarande kvar väl värt att skydda i sin egen rätt men också för de stora värden det bär på för det lokala friluftslivet. Området är fortfarande sammanhängande och består av uppvuxen tallskog, hällmark, gamla granar, rikligt med död ved och myrmark med inslag av lövträd. Här växer hjortron och svamp. Här finns spillkråka och tjäder. Ni kommunpolitiker i Sundsvall har fortfarande möjligheten att påverka utgången. Agera för att rädda Uvberget-Ottsjön.

Jesper har kombinerad syn/hörselskada, ADHD, samt en grav psykiatrisk utvecklingsstörning. Han är extremt känslig för förändring men har hittat en trygghet på Mo Gård i Finspång. Men nu vill kommunen rycka den tryggheten från Jesper. För att de ansvariga politikerna har bestämt att han är en person man kan spara pengar på. Därför vill man flytta honom till ett annat boende. Ett boende där INGEN annan är teckenspråkig. Men kommunen vill spara pengar och ENBART därför ska han nu flyttas. Inte någonstans tänker man på hans bästa. Inte heller på alla fina rättigheter eller lagar/konventioner. De har plötsligt upphört att existera. Jag vill uppmana er till att skriva under denna lista för att visa politikerna att man INTE kan behandla en redan liten människa som en påse pengar som ska placeras någonstans där man kostar minst. Få upp ögonen, politiker och ni personer i styrande befattningar. Lokalpressen har redan börjat höra av sig. Vi vill visa att det är många som bryr sig om frågan om ett värdigt liv. Skriv under för att visa att du inte är okej att man kan flytta runt människor hur som helst för att spara in på kronor och ören. Jesper och andra i hans situation är värda mer än så.

Flican som kallas ”Starlight” är 13 år. ”Starlight tvångsomhändertogs 2017 har sedan dess flyttat 13 gånger. Just nu bor ”Starlight” på Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem Folåsa i Linköping. En låst institution. Socialtjänsten i Eskilstuna vägrar att svara ”Starlights” pappa och bonusmamma på vad hon erhåller för vård medan hon sitter inlåst, och vad ”Starlight” behöver göra för att hon skall flyttas från SiS Folåsa. ”Starlights” önskan är att slippa vara inlåst. Socialtjänsten i Eskilstuna säger att ”Starlight” aldrig mer får flytta hem. Socialtjänsten sa under hösten 2020 till ”Starlight” att om ”hon sköter sig” ska de se över andra alternativ till att vara inlåst på Folåsa, men ännu har socialtjänsten inte återkopplat kring detta. Senast i januari 2021 gjordes anmälningar till Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) angående ”Starlights” situation på Folåsa. De handlade om att ”Starlight” inte hade uppmärksammats under jul- och nyårshelgen. Hon upplevde att hon glömts bort. Enligt ”Starlight” åkte flera av ungdomarna som hon sitter tillsammans med på Folåsa, hem på permission under helgerna, medan hon och några ungdomar till var kvar. Hennes upplevelse var att ingen i personalen gjorde något för att skapa julstämning. Det var en riktigt tuff för ”Starlight”, att vara inlåst utan sin familj, och utan att få fira jul och nyår. IVO skriver i sitt svar att de kommer ”ha nytta av informationen”. Det är en fruktansvärd situation att vara inlåst utan att veta när du släpps ut. Allra helst för ett barn och ungdom. Att sväva i ovisshet, att veta att varje snedsteg du tar, hur litet det än må vara, kan göra att inlåsningen förlängs. ”Starlight” har uttryckt att hon inte vill leva och har gjort flera självmordsförsök. Vi vuxna behöver ta vårt ansvar och stå upp för "Starlight"! Stöd Operation Rädda Starlight genom att skriva under den här kampanjen, och dela. Kom ihåg att använda taggen #operationräddastarlight #inte1barntill och @eskilstunakommun

Det är kris i världens skogar. Internationella FN-rapporter från IPCC och IPBES visar att en katastrofal framtid väntar för klimatet, världens skogar och dess biologiska mångfald. Enligt internationella och nationella miljömål skulle minst 17-20 procent av alla landområden vara bevarade i ekologiskt representativa och väl förbundna system år 2020. Förlusten av viktiga habitat skulle ha halverats, och om möjligt helt ha stoppats. Idag är endast ca 6 % av den produktiva skogsmarken i Sverige långsiktigt skyddad. Över 90 procent av den produktiva skogen har redan påverkats av skogsbruk vilket gör att bristen på äldre naturskogar är stor. Hela 14 av 15 skogliga naturtyper enligt EU:s habitatdirektiv når inte upp till EU:s mål om gynnsam bevarandestatus i Sverige. Förlusten av livsmiljöer anses vara en stor bidragande orsak till att ca 2 000 skogslevande svamp-, moss-, lav-, växt- och djurarter är rödlistade, det vill säga nära hotade eller hotade, i landet idag. Trots den kritiska situationen har Skogsstyrelsen beslutat sig för att sluta registrera nyckelbiotoper (skogar med dokumenterade höga naturvärden) i samband med avverkningsanmälningar i år. Det är dags att sätta stopp för det storskaliga skogsbrukets mycket negativa påverkan på den biologiska mångfalden, klimatet och skogens sociala värden med friluftsliv och urfolksrättigheter som inte respekteras.

Huddinge var för inte så länge sedan en framtidskommun dit människor sökte sig på grund av den goda kvalitet som fanns i flera sektorer av samhället. Skolor och förskolor låg i topp i landet när det gällde utbildad personal, begränsning av stora barngrupper, tillgång till fritidsaktiviteter, bra äldreomsorg mm. På senare år har det skett försämringar på de flesta av dessa områden. Vi måste vända utvecklingen och förbättra statusen inom välfärdssektorn.

Hej! Jag heter Irene Bohman och jag är gravt syn- och hörselskadad, och därför är det svårt att komma ut i samhället och kunna leva ett aktivt och socialt liv på egen hand. I och med att jag blev hörselskadad i vuxen ålder fick jag även svårt att förflytta mig med de hjälpmedel och sätt jag tidigare använt mig av, men med stark motivation och varmt stöd av fritidsledare Pia Linde på servicehuset Furugården i Skruv stöttade hon mig till att ta hjälp av syncentralen i Växjö för att lära mig att kunna förflytta mig på egen hand igen. Jag fick tillbaka en stor del av min självständighet, och det första jag lärde mig att gå till var då Furugården. På Furugården tillsammans med Pia har jag fått ett rikt liv. Jag deltar i de aktiviteter som anordnas och leds av Pia. Det viktigaste som görs av henne är att anpassa alla aktiviteter så väl för varje en av oss som deltar. Hon kommunicerar och ser våra behov, intressen och funktionsnivåer och anpassar därefter allt vi gör till just oss - Deltagarna. Denna möjlighet till individanpassade aktiviteter kommer inte att vara möjlig utan någon kunnig fritidsledare som Pia Linde på plats. Pia jobbar inte bara på individnivå. Hon har innan coronapandemin hållit i studiecirklar med olika teman i olika konstellationer som slutligen utmynnat i större samkväm, festligheter, utlottningar av det som skapats och ibland intressanta studiebesök. Ett fint minne är från när vi läste hembygdsföreningens glasbruksbok. När vi hade läst ut boken gjorde vi ett studiebesök på Skrufs glasbruk där vi fick titta på när glaskonst blev till och de som ville fick blåsa glas. Något som uppskattades mycket av mig men främst av de boende som tidigare i sina yngre dar jobbat på glasbruk och inte haft möjlighet att sätta sin fot i en hytta på många år. Det har nu framkommit att dessa fritidsledartjänster kommer att försvinna och en fritidsledare kommer att centralt ansvara för alla aktiviteter i hela kommunen. I och med detta försvinner möjligheten till sådana aktiviteter jag ovan beskrivit men även möjligheten till individanpassade aktiviteter. Om det inte varit för fritidsledare Pia Linde och allt hon anordnar och anordnat på servicehuset i Skruv hade jag aldrig återfått den självständighet och det självförtroende jag har idag. Jag har mycket att tacka både henne och Träffpunkten för. Med dessa tjänster försvinner möjligheterna till aktivering och bättre hälsa både för mig och för framtida personer och pensionärer på servicehusen runtom i kommunen som befinner sig i liknande situation som mig. Vi som på egen hand inte har möjlighet att leva ett aktivt och socialt liv har fått möjlighet till det med hjälp av fritidsledare runtom i kommunen. Den tid, värme och kärlek som Pia lägger ner i sitt jobb på Furugården är inget någon annan yrkesgrupp på servicehusen kommer kunna ha tid att lägga på oss. Fritidsledarna skänker mening och glädje till våra liv. Att det talas om att ta det ifrån oss gör mig bestört. Irene Bohman Skruv Januari 2021

Hej, medborgare och medmänniska! Jag vill med följande rader göra dig uppmärksam på en förändring som oroar mig starkt. Det handlar om nedskärningar inom barnomsorgen. Nedskärningar som pågått successivt under drygt ett decennium eftersom vi inte infört ett maxtak avseende barngruppernas storlek på förskolan. Specifikt kommer strax en bild av hur nedskärningarna ser ut i Göteborgs Stad att beskrivas. Det är nämligen i Göteborg jag bor tillsammans med min familj. Bilden kan dessvärre snart nog appliceras på vilken kommun i Sverige som helst, tyvärr. Så, vad är det som har skett? Jo, den 1/2-2021 genomförs på min dotters förskola; Toredalsgatan 41 i Göteborg, en omorganisation. Information om denna nåddes oss vårdnadshavare 15/1 via mejl. Det var en fredag eftermiddag inför helgen nyheten slog ned som ett bombnedslag. I mejlet stod att läsa att vi som föräldrar till barn på en av förskolans fyra äldrebarnsavdelningar (Opalen) inte längre kommer att kunna lämna våra barn på just den avdelningen eftersom den i och med omorganisationen ska upphöra. Barnen ska placeras ut på de resterande tre äldrebarnsavdelningar. Samtliga tre personal på avdelningen kommer att lämna förskolan för att arbeta på en av de flexförskolor som Förskoleförvaltningen startar upp. Anledning till omorganisation anges vara en budget som inte går ihop på grund av för hög pedagogtäthet. De risker/konsekvenser jag som vårdnadshavare redan nu ser med kommande omorganisation är i korthet följande: - Storlek på barngrupperna: På storbarnsavdelning (3-5 år) kommer det att vara 25 (alt 26 barn, siffran varierar) med tre heltidspersonal i grundbemanning. På småbarnsavdelning (1-3 år) 17 barn med tre heltidspersonal. Antalet är nästan det dubbla jämfört med skolverkets rekommendationer. Rekommendationer som bygger på en rapport som finns att läsa om på Skolverkets hemsida om forskningsläget vad gäller sambandet mellan strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i förskolan och grundskolans första år. I rapporten konstateras att optimal pedagogisk kvalitet kan uppnås först om barngruppens storlek för barn 4-5 år är 13-15 stycken. För de mindre barnen och för barn med särskilda behov krävs än mindre grupper. Rapporten heter “Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt” och finns att hämta på skolverkets hemsida www.skolverket.se. Jag kan således inte se hur pedagogerna, i denna storlek på barngrupp, ska kunna möta varje barns behov av trygghet, omsorg, utveckling och stimulans på en individuell nivå. Målinriktat pedagogiskt arbete utifrån förskolans läroplan, för att främja våra barns utveckling och lärande, ser jag inte heller som möjligt under dessa förutsättningar. Jag är starkt oroad över barnens mående, såväl fysiskt som psykiskt, på kort samt längre sikt. - Lokaler: Förskolan huserar i dagsläget i en tillfällig modulbyggnad. Lokalerna är små och ventilationen mycket dålig. Jag anser att gruppernas storlek redan i dagsläget är för stora i förhållande till lokalerna. Möjlighet till lugn och ro samt att välja aktivitet efter intresse finns inte. Utifrån brandsäkerhet ser jag också stora risker. - Personal: Jag ser en risk för sjukfrånvaro hos personal samt att personal väljer att byta arbetsplats på grund av den ohållbara arbetssituation de ställs inför. Genom omorganisation förlorar våra barn sina tre trygga vuxna på förskolan. Som förälder till barn på Opalen fick jag alltså information om omorganisation via mejl på eftermiddagen den 15/1. Veckan som följde var ansvarig rektor inte anträffbar på grund av ledighet. 25/1 hölls ett föräldramöte där vi fick möjlighet att ställa frågor och framföra våra synpunkter (kallelse till detta skickades ut vid lunchtid samma dag varför inte alla hade möjlighet att delta). Rektor kan under mötet inte svara för hur konsekvenser och risker för våra barn med omorganisationen ska bemötas/elimineras. Först 25/1 skickades också information om omorganisation ut till övriga föräldrar på förskolan, vars barn precis som våra drabbas. Förra året blev barnkonventionen lag i Sverige. Lagen är dock tandlös så länge det inte finns ett maxtak på hur stor en barngrupp får lov att vara. Ställ dig därför bakom min vädjan och skriv under denna namninsamling som en protest mot vad dagens politiker gör mot våra barn. Våra barn är vår framtid. Och en dag kanske det är du som på äldreboendet behöver hjälp av en yngre hand? Låt den handen vara varm och förmögen till att ingjuta trygghet. En trygghet den kan ge för att det var vad den själv fick en gång som barn.

Dan Eliasson har under många år gjort neddragningar i olika myndigheter och sett till att de inte längre kan utföra sina uppgifter. Han har upprepade gånger blivit avsatt från sina poster pga inkompetens eller avgått så fort det blåser lite kring hans person. Vi som folk ska inte behövs betala för hans inkompetens och undvikanden när han lämnar sina poster och hämtar ut en fet fallskärm, som han inte gjort sig förtjänt av.

Vi vill att våra ungdomar ska ha en bra uppväxt med äldre som umgås och ger dem en trygghet, inspiration, och stöd. Ta vara på ungdomarnas intressen och ge dem en vettig social tillvaro.