Flera föreningar har möten i lokalen och denna verksamhet skulle kunna utvecklas. Det finns ett stort behov i dagens samhälle att ha lokaler att mötas i och samverka. Detta framförallt för de unga människorna som hotas av att dras med i narkotikamissbruk och destruktiva sammanhang. Lokalen har ett kök och en scen och kan rymma ett hundratal personer och har så gjort då föredrag och större möten har anordnats. Byggnaderna har en vacker arkitektur dock behövs de renoveras och målas om. I flera år har miljöorganisationen Folk och Frö haft möten i lokalen. De har anlagt en örtagård.

Hyresgästföreningen står inför ett vägskäl. Hotet mot hyresrätten och hyressättningssystemet är allvarligare än någonsin tidigare. Hotet om uteslutning av Kristofer Lundberg riskerar splittra hyresgäströrelsen och hyresgästföreningen riskerar förlora medlemmar, förtroendevalda och lokala föreningar i en tid då rörelsen behöver stå starkare.

De flesta sjukpensionärer (som är kvinnor) inte ens har råd till det lilla, som kan sätta guldkant på tillvaron. Vi behöver också ha råd att leva, ha råd med det lilla extra t ex att gå ut och fika någon gång. Vi har inte ens råd att skilja oss om vi skulle vilja! Idag, i Corona-tider, skulle vi också vilja stötta småföretagare, vården och barnen - men vi har inte råd! Vi konstaterar ju samtidigt att av vår vanliga ålderspension kommer det inte att finnas någonting kvar, den dag vi fyller pension. Och vi har inte råd med privata försäkringar! Återigen måste vi förlita oss på andra när det gäller vår försörjning...

I rådande Coronakris sätts samhällets resurser på prov. Om inte Ulf Kristersson som minister i Alliansregeringen hade avreglerat statens apotek och därmed tagit bort statens sjukvårdslager hade tillgången till medicin och sjukvårdsutrustning varit betydligt bättre idag. Därför kräver vi studenter vid Linköpings Universitet att staten ska återta samtliga apotek och inrätta ett statligt sjukvårdslager inför kommande kriser.

Vi vet att nedskärningar kommer drabba både personal och elever. Allra hårdast slår det mot de elever som behöver mest stöd för att klara skolan. Efter läsåret 2018/19 fanns enligt Skolverket 252 barn i Lund som inte klarade mellanstadiets kunskapskrav. Detta motsvarar minst tio hela klasser som flyttades upp på högstadiet med bristfälliga kunskaper och färdigheter. Samma år slutade 229 ungdomar grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet. Den psykiska ohälsan i Lunds skolor är hög. Detta visar kommunens årliga LUNK-undersökningar från 2015 och 2018 i årskurs 5 och 8. Den upplevda psykiska ohälsan har ökat med ungdomens stigande ålder och över tid. 2018 uppgav 30 procent av eleverna i åk 5 och 40 procent av eleverna i årkurs 8 att de hade huvudvärk varje dag eller flera gånger i veckan. Sömnsvårigheter upplevde 35 procent av åk 5-eleverna och 50 procent av eleverna i åk 8. Störst skillnad mellan årskurserna var det på frågan om stress: 32 procent av eleverna i årkurs 5 och 61 procent i åk 8. Andelen flickor i gymnasiet som kände sig stressade varje dag eller flera gånger i veckan var 70-76 procent, medan andelen pojkar som uppgav sig vara stressade varierade mellan 21 och 37 procent. Skolan står inför dubbla utmaningar. Dels har vi en stor andel högpresterande flickor som riskerar att bli sjuka och utbrända i tidig ålder på grund av stress, dels finns en stor andel ungdomar, framför allt pojkar, som lämnar grundskolan med inte godkända betyg. Misslyckande i skolan kan leda till försämrat självförtroende, sämre möjligheter på arbetsmarknaden och sämre hälsa. Barn- och skolnämnden i Lunds kommun, som har hand om grundskolorna, gör stora nedskärningar under 2020 på 49 miljoner kronor. Efter tillskott från regeringen återstår fortfarande ca 25 miljoner kronor att spara. Målet måste vara att alla barn skall klara grundskolans kunskaps- och färdighetskrav och att inga barn skall behöva utveckla psykisk ohälsa. Hur kan effektiviseringarna inom skolan hjälpa elever som har det svårt? Vi vet samtidigt att nedskärningar i skolan också leder till ökad stress bland personalen. Möjligheterna att se varje elev och möta den enskildas behov minskar. Både elever och personal förtjänar bättre än såhär! Vi som skriver under det här vill leva i en stad som satsar på framtiden. Vi vill leva i en stad som vet att skolan är det viktigaste vi har. Vårt budskap till politikerna är därför: stoppa alla nedskärningar i skolan! I Lund har vi råd med varandra. I Lund har vi råd att satsa på framtiden.

När jag började på bo inom gruppbostad så var inte hjälpen insatsen rätt ordnat, fick sedan en helt ny lägenhet och va händer då, samma sak igen. Jag får en ny personal grupp handplockad och efter 1 år så blir det upplöst och nya ansikten kommer, boendet jag bor på skiljer sig ifrån många andras i standard. spelar ingen roll om det är nybyggda lägenheter alla ska ha rätt till samma som andra har. I förra boendet kunde man ha både tvätt maskin och torktumlare och även diskmaskin, efter att jag bytte så fanns ingenting, då menar kommunen att JAG ska betala för allt själv och det kostar mer än vad det är värt.

För att sjukvården ska få de resurser de behöver, inte bara nu i kris, utan över tid. Vi behöver en sjukvård där alla kan få vård och där de som jobbar har bra arbetsvillkor!

Värdet får inte sjunka under värdet per den 31 december 2019 på grund av Coronapandemin. Vi är värda lika mycket som övriga i samhället.

I coronaepidemins kölvatten breder en ekonomisk kris ut sig. Anställda på företag drabbas hårt när tusentals (snart kanske tio- eller hundratusentals) varslas från sina jobb. Regeringen aviserade den 16 mars ett stödpaket som bland annat innebar att kortidspermittering ska tillåtas och att staten då täcker stora delar av fast anställda löntagares förlorade utgifter. Problemet med detta stöd är att det inte innefattar stora grupper i samhället. Exempelvis de som arbetar under olika former av ”timanställningar” (visstidsanställningar, vikariat mm) inom exempelvis detaljhandel, hotell och restaurang. Många förmodade men aldrig planerade arbetspass går nu upp i rök när företagen går dåligt. Även t ex kulturarbetare, som ser sina publika evenemang ställas in, drabbas hårt. Listan kan göras lång. Det är därför hög tid att regeringen sätter in medel för att alla människor i tider av kris ska ha rätt till en inkomst som garanterar grundläggande trygg- och rättigheter. Konsekvenserna kan annars bli förödande för ett mycket stort antal individer, och i slutändan även för samhället i stort. Namnunderskrifterna kommer att lämnas över till regeringen. Initiativet är taget av Hans Carlsson, butiksbiträde och kulturarbetare i Malmö.

Vi som bor på Marmorvägen och Granitvägen har sett att vår fina och välanvända kvarterslokal kommer att rivas i samband med den stora förtätningen som ska ske i vårt område. Vi motsätter oss att lokalen försvinner utan att man ens kontaktat de boende i området eller skaffat fram en permanent ersättningslokal eller tillfällig tills att en ny lokal byggs. Vi vänder oss därför till Uppsala kommun och Uppsalahems styrelser och frågar varför man tar bort hyresgästernas lokal? Och utan att detta ens syns i planförslaget som lämnats till Plan och Byggnadsnämnden. En lokal samlingspunkt behövs verkligen för hyresgästerna, speciellt i dessa tider av renoveringar och förtätningar. Precis som det många gröna ytor som också riskeras i samma planförslag.

Utgångspunkten ska vara att alla ska kunna bo kvar efter renovering, för att lyckas med detta måste det alltid finnas ett 0-alternativ – ett alternativ vid renovering som innebär 0 kronor i hyreshöjning. Ett aktuellt exempel är Eriksberg i Uppsala där renoveringar pågår. Kommande hyreshöjningar har redan lett till att många har flyttat innan de ens inletts. Ett lyckat exempel på att det går att göra på annat sätt återfinns i Göteborg där kommunala värdar nu lovar att det ska finnas ett nollalternativ vid renovering. Bostad är en rättighet enligt svensk grundlag men när hyrorna ökar t.ex. på grund av orimliga byggkostnader så finns inte den rättigheten längre kvar för all i samhället. Så nu måste 0-alternativ i ett första steg bli en standard vid renoveringar i Uppsala som i resten av Sverige.

I FN:s deklaration för mänskliga rättigheter ingår just rätten till en bostad. Den rätten håller på att gå förlorad i ett Sverige där pensionärer numer är den nya gruppen hemlösa. Att ha någonstans att bo är ett minimum i en rättsstat och i ett land som säger sig vara en välfärdsstat. Inte nog med att vi har en skriande bostadsbrist. De som har en lägenhet måste också gå omkring i oro för att deras lägenhet ska bli så dyr att de inte kan bo kvar.