Hej! Jag heter Irene Bohman och jag är gravt syn- och hörselskadad, och därför är det svårt att komma ut i samhället och kunna leva ett aktivt och socialt liv på egen hand. I och med att jag blev hörselskadad i vuxen ålder fick jag även svårt att förflytta mig med de hjälpmedel och sätt jag tidigare använt mig av, men med stark motivation och varmt stöd av fritidsledare Pia Linde på servicehuset Furugården i Skruv stöttade hon mig till att ta hjälp av syncentralen i Växjö för att lära mig att kunna förflytta mig på egen hand igen. Jag fick tillbaka en stor del av min självständighet, och det första jag lärde mig att gå till var då Furugården. På Furugården tillsammans med Pia har jag fått ett rikt liv. Jag deltar i de aktiviteter som anordnas och leds av Pia. Det viktigaste som görs av henne är att anpassa alla aktiviteter så väl för varje en av oss som deltar. Hon kommunicerar och ser våra behov, intressen och funktionsnivåer och anpassar därefter allt vi gör till just oss - Deltagarna. Denna möjlighet till individanpassade aktiviteter kommer inte att vara möjlig utan någon kunnig fritidsledare som Pia Linde på plats. Pia jobbar inte bara på individnivå. Hon har innan coronapandemin hållit i studiecirklar med olika teman i olika konstellationer som slutligen utmynnat i större samkväm, festligheter, utlottningar av det som skapats och ibland intressanta studiebesök. Ett fint minne är från när vi läste hembygdsföreningens glasbruksbok. När vi hade läst ut boken gjorde vi ett studiebesök på Skrufs glasbruk där vi fick titta på när glaskonst blev till och de som ville fick blåsa glas. Något som uppskattades mycket av mig men främst av de boende som tidigare i sina yngre dar jobbat på glasbruk och inte haft möjlighet att sätta sin fot i en hytta på många år. Det har nu framkommit att dessa fritidsledartjänster kommer att försvinna och en fritidsledare kommer att centralt ansvara för alla aktiviteter i hela kommunen. I och med detta försvinner möjligheten till sådana aktiviteter jag ovan beskrivit men även möjligheten till individanpassade aktiviteter. Om det inte varit för fritidsledare Pia Linde och allt hon anordnar och anordnat på servicehuset i Skruv hade jag aldrig återfått den självständighet och det självförtroende jag har idag. Jag har mycket att tacka både henne och Träffpunkten för. Med dessa tjänster försvinner möjligheterna till aktivering och bättre hälsa både för mig och för framtida personer och pensionärer på servicehusen runtom i kommunen som befinner sig i liknande situation som mig. Vi som på egen hand inte har möjlighet att leva ett aktivt och socialt liv har fått möjlighet till det med hjälp av fritidsledare runtom i kommunen. Den tid, värme och kärlek som Pia lägger ner i sitt jobb på Furugården är inget någon annan yrkesgrupp på servicehusen kommer kunna ha tid att lägga på oss. Fritidsledarna skänker mening och glädje till våra liv. Att det talas om att ta det ifrån oss gör mig bestört. Irene Bohman Skruv Januari 2021

Hej, medborgare och medmänniska! Jag vill med följande rader göra dig uppmärksam på en förändring som oroar mig starkt. Det handlar om nedskärningar inom barnomsorgen. Nedskärningar som pågått successivt under drygt ett decennium eftersom vi inte infört ett maxtak avseende barngruppernas storlek på förskolan. Specifikt kommer strax en bild av hur nedskärningarna ser ut i Göteborgs Stad att beskrivas. Det är nämligen i Göteborg jag bor tillsammans med min familj. Bilden kan dessvärre snart nog appliceras på vilken kommun i Sverige som helst, tyvärr. Så, vad är det som har skett? Jo, den 1/2-2021 genomförs på min dotters förskola; Toredalsgatan 41 i Göteborg, en omorganisation. Information om denna nåddes oss vårdnadshavare 15/1 via mejl. Det var en fredag eftermiddag inför helgen nyheten slog ned som ett bombnedslag. I mejlet stod att läsa att vi som föräldrar till barn på en av förskolans fyra äldrebarnsavdelningar (Opalen) inte längre kommer att kunna lämna våra barn på just den avdelningen eftersom den i och med omorganisationen ska upphöra. Barnen ska placeras ut på de resterande tre äldrebarnsavdelningar. Samtliga tre personal på avdelningen kommer att lämna förskolan för att arbeta på en av de flexförskolor som Förskoleförvaltningen startar upp. Anledning till omorganisation anges vara en budget som inte går ihop på grund av för hög pedagogtäthet. De risker/konsekvenser jag som vårdnadshavare redan nu ser med kommande omorganisation är i korthet följande: - Storlek på barngrupperna: På storbarnsavdelning (3-5 år) kommer det att vara 25 (alt 26 barn, siffran varierar) med tre heltidspersonal i grundbemanning. På småbarnsavdelning (1-3 år) 17 barn med tre heltidspersonal. Antalet är nästan det dubbla jämfört med skolverkets rekommendationer. Rekommendationer som bygger på en rapport som finns att läsa om på Skolverkets hemsida om forskningsläget vad gäller sambandet mellan strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i förskolan och grundskolans första år. I rapporten konstateras att optimal pedagogisk kvalitet kan uppnås först om barngruppens storlek för barn 4-5 år är 13-15 stycken. För de mindre barnen och för barn med särskilda behov krävs än mindre grupper. Rapporten heter “Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt” och finns att hämta på skolverkets hemsida www.skolverket.se. Jag kan således inte se hur pedagogerna, i denna storlek på barngrupp, ska kunna möta varje barns behov av trygghet, omsorg, utveckling och stimulans på en individuell nivå. Målinriktat pedagogiskt arbete utifrån förskolans läroplan, för att främja våra barns utveckling och lärande, ser jag inte heller som möjligt under dessa förutsättningar. Jag är starkt oroad över barnens mående, såväl fysiskt som psykiskt, på kort samt längre sikt. - Lokaler: Förskolan huserar i dagsläget i en tillfällig modulbyggnad. Lokalerna är små och ventilationen mycket dålig. Jag anser att gruppernas storlek redan i dagsläget är för stora i förhållande till lokalerna. Möjlighet till lugn och ro samt att välja aktivitet efter intresse finns inte. Utifrån brandsäkerhet ser jag också stora risker. - Personal: Jag ser en risk för sjukfrånvaro hos personal samt att personal väljer att byta arbetsplats på grund av den ohållbara arbetssituation de ställs inför. Genom omorganisation förlorar våra barn sina tre trygga vuxna på förskolan. Som förälder till barn på Opalen fick jag alltså information om omorganisation via mejl på eftermiddagen den 15/1. Veckan som följde var ansvarig rektor inte anträffbar på grund av ledighet. 25/1 hölls ett föräldramöte där vi fick möjlighet att ställa frågor och framföra våra synpunkter (kallelse till detta skickades ut vid lunchtid samma dag varför inte alla hade möjlighet att delta). Rektor kan under mötet inte svara för hur konsekvenser och risker för våra barn med omorganisationen ska bemötas/elimineras. Först 25/1 skickades också information om omorganisation ut till övriga föräldrar på förskolan, vars barn precis som våra drabbas. Förra året blev barnkonventionen lag i Sverige. Lagen är dock tandlös så länge det inte finns ett maxtak på hur stor en barngrupp får lov att vara. Ställ dig därför bakom min vädjan och skriv under denna namninsamling som en protest mot vad dagens politiker gör mot våra barn. Våra barn är vår framtid. Och en dag kanske det är du som på äldreboendet behöver hjälp av en yngre hand? Låt den handen vara varm och förmögen till att ingjuta trygghet. En trygghet den kan ge för att det var vad den själv fick en gång som barn.

Dan Eliasson har under många år gjort neddragningar i olika myndigheter och sett till att de inte längre kan utföra sina uppgifter. Han har upprepade gånger blivit avsatt från sina poster pga inkompetens eller avgått så fort det blåser lite kring hans person. Vi som folk ska inte behövs betala för hans inkompetens och undvikanden när han lämnar sina poster och hämtar ut en fet fallskärm, som han inte gjort sig förtjänt av.

Avskaffandet av 40-kortet och minskad rabatt, innebär för barn, unga och seniorer en prishöjning med 137%. Detta är orimligt och innebär ökad bilism, större ojämlikhet, sämre mobilitet och en mer segregerad stad.

Det finns hur mycket som helst för Henrik att göra. Han är en uppskattad arbetskamrat och ett vänligt ansikte alingsåsare känner igen. Att kommunen menar att det inte finns utrymme i förvaltningsuppdraget är enkelt löst. Låt Henrik byta förvaltning till park- och naturförvaltningen. Det här är inget annat än fyrkantig byråkrati. Låt Henrik fortsätta med sitt vedklyvande. För hans rätt till en meningsfull tillvaro och för alingsåsares rätt till ved som de kunnat skaffa från honom i 26 års tid.

Järnvägen är en befintlig resurs som inte får slösas bort. I synnerhet inte nu när vi skall minska utsläppen av växthusgaser och hejda den globala uppvärmningen - OCH DET HAR VI LOVAT I PARISAVTALET!

Mitt under en brinnande pandemi föreslår regeringen att avskaffa pensionssystemets särskilda stöd för en av samhällets mest utsatta grupper – flyktingar. Har du hört talas om hemlandstidsregeln? Hemlandstidsregeln gör det möjligt för personer som har uppnått flykting- eller skyddsstatus att tillgodoräkna sig tid i ursprungslandet som pensionsgrundande i Sverige. Detta särskilda stöd är nu hotat och människor hänvisas och förpassas istället till de behovsprövade äldreförsörjningsstödet och ekonomiskt bistånd. Lagändringen kommer under en 20-årsperiod att kosta samhället flera tusen nya fattigpensionärer, addera sedan de folkhälsoskadliga och segregerande effekter som ökad fattigdom genererar. Det säger sig självt – förslaget är varken kostnadseffektivt eller värdigt för ett välfärdsland. Vi bestämmer inte själva om vi ska födas i krig, fred eller svåra klimatförändringar. Alla förtjänar en trygg och värdig pension som går att leva på - även den som behövde fly mitt i livet. Ett redan ojämlikt pensionssystem riskerar nu att bli ännu sämre och slå ännu hårdare mot personer som inte kunde påverka sitt hemlands öde. Skriv under för att rädda hemlandstidsregeln, om du som oss tror på ett rättvist, jämlikt pensionssystem som inte ska bekostas av de mest utsatta! Ingen förtjänar att bli fattigpensionär.

Leo är bara 3 månader gammal och räknas som illegal både i det land han föddes och i det land han hör hemma, allt på grund av att migrationsverket vägrar godkänna ett medborgarskap åt mamma Sara som redan har permanent uppehållstillstånd här. Sara (som ursprungligen har nedärvt brittiskt medborgarskap) är Leos mamma. Hon är född i Sverige. Hon har bott här i 19 år, utbildade sig här till undersköterska och har också arbetat som sådan I landet i flertalet år innan hon bosatte sig i Spanien. Sara är ensamstående vårdnadshavare till lille Leo. På grund av ett belopp om 11.190kr vägras hon medborgarskap och därmed vård för sin son i Sverige. En dold, 7 år gammal skuld som omedelbart den kom till kännedom betalats av Sara, men enligt svenska migrationsverket inte snabbt nog. Nu anser migrationsverket att Sara inte "uppfyller kravet på hederligt levandssätt" och sätter hennes möjlighet att ansöka om medborgarskap för sig och Leo i (minst)2 år lång karantän. Så länge kan inte Leos operationer vänta. Så länge kan inte Sara försörja dem på sparade pengar. Ohederlig och ansvarslös? En kvinna som gör rätt för sig där det blir fel, som arbetat i flera år i den svenska vården, betalat skatt och som nu, ensam tar han om och kämpar för sin lille son? Ja. Enligt migrationsverketsverket är det så. Fadern, som är svensk medborgare har laggrundat kontaktförbud på grund av de hot, kränkningar, trakasserier och förföljelse han utsatt Sara för i samband med graviditeten och Leos födelse. Sara kämpar ensam för sin Leo. Hennes hela stödnät (framförallt föräldrar) bor i Sverige. Vi är många som följt Sara genom en gemensam gravid-grupp på sociala media. Vi har sett henne ensam ta sig igenom en graviditet, en förlossning och ta emot en liten son med ansvar, kärlek och värme. Vi har följt när hon fått ta emot besked efter besked med negativa resultat av ultraljudsundersökningar och prover. Hur hon hela tiden stått och fortsätter stå stenhårt stark och fast vid sin lille sons sida med den brinnande och outtröttliga kraft bara en mamma kan besitta. Migrationsverket behöver tänka om. Ge Leos mamma Sara ett svenskt medborgarskap, ge henne en chans att få andas ut, en chans för Leo att få en stabil, kvalitativ vård genom livet med sin funktionsvariaton. De behöver få komma hem till Sverige. De behöver få trygghet, de behöver få vila nu. Snälla, skriv under för lilla Leos rätt, för att han ska få komma hem till mormor och morfar och för att hans mammas kamp inte ska vara förgäves! Insamlingen kommer skickas i samband med överklagande av Saras ärende till migrationsverket I Sverige.

Skolorna i Solna har under högerkoalitionens styre de senaste 10 åren genomgått en drastisk försämring. 6 skolor på 10 år, men mest anmärkningsvärt 3 skolor sedan 2018, har tvingats lägga ner stora delar av sin verksamhet. När skolor stängs ned så bryts barnens möjlighet till en trygg skolgång med sina vänner, och de tvingas anpassa sig till en helt ny situation med helt andra klasskamrater och lärare, ofta utan sina vänner. För att låta Solnas elever gå i samma skola och samma klass under sin skolgång, utan att tvingas från sina vänner och från sin gemenskap, så tycker vi i SSU Solna att det är livsviktigt att man behåller Skytteholmsskolan och alla andra kommunala mellan- och högstadier i Solna.

Det är bland annat en historisk plats som berörs av postadress ändringen RYA. Rya Tegelbruk låg vid vattnet/kusten där numera Rya Golfklubb ligger sedan 1934 och söder om detta låg Rydebäcks äldre tegelbruk. Den förindustriella tegeltillverkningen i Rydebäck har anor ända bak till 1600-talet. Där Fynd gjordes under utgrävningar i RYA, brändes lera i trakten ännu längre tillbaka i tiden. På denna plats står nu 30 talet hushåll samt dubbelt så många kollonior och en av Sveriges äldsta Golfklubbar med omtyckta banor att spela på finns här. Detta är en Klubb som hjälper Helsingborgs Kommun med Turism då många kommer hit för att spela och då gynnar staden/kommunen. Det finns andra parametrar i detta som inte bara är inom vår skånska historia utan i nutiden även handlar om att våra barn nu ska slussas 5 km bort till förskola, grundskola mm och vill vi ha dem i Rydebäck/Råå som är betydligt närmre får vi söka dit och vid mån av plats kan barnen tilldelas plats. En annan för oss boende utan barn är att bostadspriserna/värdet kan för oss påverkas på fastigheter och omgivning. Då Banker/Mäklare mfl anser att bor man utanför postadress Helsingborg är marknadsvärdet lägre kvm än dem som har postort Helsingborg. Ingen har rådfrågat våra företag som är berörda av ändringen, vem ska stå för kostnad av Visitkort, kuvert, brevpapper uppdatering av hemsidor mm?? Och att vi blir miljöbovar när vi ska köra onödigt långt 5 km för att hämta våra paket som idag endast är knappt 1 km, promenad avstånd om man så vill. Ändringen kan inte tolkas ge effektiv distribution och är inte enligt riktlinjerna för att följa god ortnamnsed. Nu kräver vi att Postnord & Helsingborgs kommun tar tillbaka sitt beslut. Med vänliga hälsningar// Marie Möller tillsammans med berörda hushåll

Våldsutsatthet är ett stort folkhälsoproblem som ofta osynliggörs. Möjligheten att få specialiserad behandling är redan starkt begränsad runt om i landet. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har utrett hur mottagningar för personer som utsatts för sexuella övergrepp fungerar och kan utvecklas. Asta-mottagningen har i den utredningen uppmärksammats som ett gott exempel. Jämställdhetsministern var därför på besök på Asta-mottagningen och var mycket positiv till verksamheten. Asta-mottagningen har lyfts fram under #metoo-rörelsen som en förebild då den erbjuder specialistbehandling för vuxna som utsatts för våldtäkt, sexuella övergrepp i barndomen, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i partnerrelation. Mottagningen utgör en av landets ytterst få offentligt finansierade behandlingsenheter som vänder sig till dessa brottsoffer. Trots det har beslutande politiker förändrat verksamheten. Teamet är splittrat och därmed saknas förutsättningar för Asta-mottagningens beprövade behandlingsmetoder. Politikerna måste nu gå till handling för att återställa och utveckla Asta-mottagningen. Asta-teamets arbete bygger på lång erfarenhet och specialistkompetens som måste bevaras och spridas. Den 9 december 2020 ska regionpolitiker få information om verksamhetens situation. Vi uppmanar därför politikerna att göra om och göra rätt! * (Se uppdatering) Vi kräver att: Politiker i Region Västerbotten stoppar avvecklingen av Asta-mottagningen. Asta-mottagningen behöver återställas och utvecklas för att behandlingsmetoderna ska nå brottsoffer i Västerbotten och i hela landet. * UPPDATERING 2020-12-21 Efter sammanträde 2020-12-09 har beslutande politiker i Region Västerbotten fortfarande inte säkerställt att Asta’s framgångsrika behandlingsmetoder kommer finnas kvar. Aktuell forskning visar att det behövs riktade mottagningar till sexuellt våldsutsatta brottsoffer. I den nya organisationen har Asta’s samlade kompetens och det multidisciplinära teamet splittrats och försvunnit. Därför fortsätter kampen för återupprättande och utveckling av Asta-mottagningen i sin tidigare form! * UPPDATERING 2021-07-26 Det finns en motion av Fullmäktigeledamot Elmer Eriksson (M) - ”Återstarta ASTA-mottagningen”. Beslut i ärendet är planerat att fattas vid sammanträde i Regionfullmäktige i Västerbotten den 21 september. Denna namninsamling kommer därför stängas den 20 augusti, och därefter överlämnas till berörda mottagare.

Tanken är att var och en av oss kan posta ett julkort till en äldre, främmande person och dela lite medmänsklighet med de som kanske behöver det mest just nu. Vill du vara med och sprida lite julglädje? Var med och skicka ett julkort till en äldre, ensam person. Det kan vara någon i ditt närområde eller vart som helst i landet♡ Skriv under om du väljer att skicka ett julkort och dela gärna detta med så många som möjligt.