• Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå konsekvenserna av ett beslutsfattande som utgår från ekonomi eller fusk när det borde vara behoven som står i centrum för besluten? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå konsekvenserna av ett beslutsfattande som i högsta grad påverkar och i många fall slår sönder livet för barn, unga vuxna, vuxna med funktionsnedsättning och deras familjer? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå vikten av att FÖLJA de viktiga lagar och konventioner till vilka man förbundit sig och som skapats för att säkerställa funktionsnedsattas rättigheter? • Vad säger man till någon som representerar folket men som inte tycks förstå vad ALLAS LIKA VÄRDE innebär i praktiken? Skriv under för allas våra rättigheter och lika värde!

I dagsläget saknas det en lämplig skolform i vår kommun (närområde) med rätt typ av lokaler, mindre grupper/klasser, många npf-kunniga lärare/pedagoger och där eleverna kan uppleva en meningsfull social samvaro utifrån deras behov. Kunskaper kring npf (autism, adhd, add, tourettes och språkstörning) är bristfällig i de flesta av kommunens grundskolor. I grundsärskolan (anpassad grundskola) finns både pedagogiken, rätt tempo, mycket kunskap om anpassning, mindre grupper och undervisningen är ofta både individanpassad och personaltät. Allt detta behöver många elever med NPF för att inte dagligen misslyckas. Men målgruppen för grundsärskolan/anpassad grundskola är enbart för elever med en intellektuell funktionsnedsättning. Alla elever med NPF som inte har en intellektuell funktionsnedsättning hamnar mellan stolarna. Därför behövs en resursskola med inriktning mot NPF som ett alternativ.

Elisa – femton år Att återvända till Kosovo skulle innebära stora hälsorisker för Elisas liv. Hon har diagnostiserats för intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi samt Dandy Walker syndrom. Elisa är i behov av daglig hjälp då hon förutom inlärningssvårigheter även har svårt med tal- och hörselförmåga men så även motorik. Hon intar närmare nio olika mediciner på daglig basis. Mediciner som inte finns att tillgå i hemlandet men som för Elisa är livsnödvändiga och som man inte kan göra uppehåll ifrån. I Kosovo är varken habilitering eller sjukvård anpassad för en människa som har funktionsnedsättningar. I framtiden kan även Elisa vara i behov av hjärtoperation. Läkarna i Kosovo har genom intyg bekräftat att detta inte är genomförbart i hemlandet. Ornela – tio år Hon var endast två år när hon kom till Sverige. Ornela går i skola och talar flytande svenska och kan ej albanska. Hennes enda anknytning som hon känner till är till det svenska samhället. En ung tjej med talang både för sång och att teckna. Omtyckt av både sina vänner och lärare. Ornela berättar att hon inte vill lämna Sverige. Arton – fem år Som är född i Sverige är familjens yngsta barn. Han har därmed vistats i Sverige hela sitt liv i väldigt formativa år. Han går i förskola och drömmer om att till sommaren vara tillräckligt gammal för att få börja träna fotboll. Barnen har rätt till ett hälsosamt liv och en trygg uppväxt i Sverige. I en proportionalitetsbedömning där familjen Gjinovics uppehållstillstånd vägs mot statens intresse att efterleva migrationslagstiftningen. Finns lagstöd för att detta är ingrepp i barnens rätt. Detta enligt artikel 8 EKMR samt Barnkonventionen. Vad kan du göra som läser detta? Gör din röst hörd och dela inlägget och skriv under i namninsamlingen – på så vis hjälper du familjen. Tack för att du tog dig tid att läsa. Vill du läsa en fördjupad artikel om familjen? https://www.smp.se/tingsryd/familjen-utvisas-trots-deras-svart-sjuka-dotter-antingen-stannar-vi-illegalt-eller-sa-riskerar-hon-att-do-aff94e50/

Våra barn som går där blir utan en kanon förskola och våra pedagoger blir utan arbete! det är totalt 18 barn som blir utan förskola!!

I en värld där tekniken utvecklas i en exponentiell takt har barns användning av skärmar blivit ett ämne som oroar både föräldrar och forskare. Skärmanvändning med tillhörande sociala medier och internet har blivit en del av människors vardag. I dagens samhälle blir man inte förvånad om en femåring äger en egen mobiltelefon. Vad många föräldrar inte vet är att skärmanvändning kan vara skadligt för små barns kognitiva och språkliga utveckling. Forskare är också överens om att depression, ätstörningar och låg självkänsla kryper neråt i åldrarna - ett mönster som är starkt kopplat till internet och sociala medier. Att barn förr eller senare kommer att introduceras för en skärm är säkert. Som förälder kan man inte stoppa denna utveckling, men genom tydliga rekommendationer och riktlinjer kan föräldrar bättre veta hur de ska tänka när de introducerar en skärm. Rekommendationerna bör tala om för föräldrar hur mycket skärmtid som rekommenderas beroende på barnets ålder samt vilken typ av innehåll barnet bör exponeras för. Det är en stor skillnad på bra och dålig skärmtid. Folkhälsomyndighetens uppgift blir därför att lägga all fakta på bordet och sätta tydliga riktlinjer och rekommendationer framåt. Som med alla rekommendationer är det upp till varje enskild individ att bestämma hur man önskar gå vidare - men då är man åtminstone medveten om riskerna.

Den 1 januari 2020 lades Hjälplinjen ner. Den gav stöd till människor i psykisk kris och bemannades av legitimerade psykologer. Året före inkom 30 000 samtal till Hjälplinjen, varav endast hälften kunde besvaras. Trots det uppenbara behovet lades Hjälplinjen ändå ner. Läget är särskilt allvarligt mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett i vår omvärld. Pandemin har redan slagit hårt mot utsatta grupper och de kraftigt ökande priserna och lågkonjunktur tenderar att driva upp den psykiska ohälsan och självmordstalen. I frånvaron av en nationell stödlinje har ett flertal ideella organisationer behövt utöka sin kapacitet. Dessa verksamheter, som ofta drivs av volontärer med medmänskligt stöd som grund, gör ett livsviktigt arbete. Men det räcker inte. Flera av dessa organisationer vittnar om ett allt högre tryck på sina stödlinjer. I veckan kom det besked om ytterligare medel till ideella organisationer som ger medmänskligt stöd till människor i kris, vilket är väldigt positivt. Vår farhåga är dock att regeringen tycker att de gjort tillräckligt i frågan. Det stöd som ges via ideell sektor är i många fall livsviktigt – men när det handlar om frågor på liv och död måste det offentliga ta ett större ansvar. Det är därför mer angeläget än någonsin att den ideella sektorns arbete kompletteras med en nationell stödlinje med legitimerad personal. En sådan hjälplinje skulle - tillsammans med den ideella sektorns förebyggande och stödjande arbete - rädda många liv varje år. Initiativtagare till detta upprop är Nationell samverkan för psykisk hälsa - NSPH, Suicide Zero och Funktionsrätt Sverige.

Sveriges demokrati får inte vara en handelsvara i processen att gå med i NATO, samt att ytterligare åtgärder mot iranska regimen måste kunna tas.

Assistansen är livsnödvändig, utan den stannar livet. Är det rätt att straffas för att du vill leva ett aktivt liv och arbeta? Vad har hänt med människors lika värde i dagens Sverige? Marias fall är ett bland många. Nedskärningarna inom assistansen måste få ett slut! Maria är en ostoppbar naturkraft som brinner för en jämlik scenkonst och ett jämställt samhälle, låt inte Försäkringskassan underminera hennes kämpaglöd! Bidra med din röst och stötta henne i kampen.

Jag vill att beslutet, som har fattats av Skövde Kommun, ändras så fort som möjligt och att vi som är handikappade också får leva som en del i samhället, precis som alla andra. Därför behöver jag ha så många som möjligt på min sida för att kunna sätta ordentlig press på Skövde Kommun så att vi som är handikappade får bevara en av våra mest självklara rättigheter.

För att kunskaper, erfarenheter och meriter är viktigare än vem man är.

Vi som använder hjälpmedel gör inte det för nöjes skull utan för att vi behöver dem. Hjälpmedel är en nödvändig förutsättning för många av oss för att vi på lika villkor som andra ska kunna delta i samhället, i vardagen, i skolan, i arbetslivet och på fritiden. Men utan hjälpmedel tas rörelsefriheten ifrån oss. Utan hjälpmedel blir vi, personer med funktionsnedsättning, avskurna från samhället. Att ta ut avgifter på hjälpmedel är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. Vi riktar oss till följande regionråd: Talla Alkurdi, Region Stockholm Emilie Orring, Region Uppsala Lars Lundqvist, Region Sörmland Marie Morell, Region Östergötland Rachel De Basso, Region Jönköpings län Mikael Johansson, Region Kronoberg Mattias Adolfson, Region Kalmar län Meit Fohlin, Region Gotland Christina Mattisson, Region Blekinge Mikaela Waltersson, Region Halland Helen Eliasson, Västra Götalandsregionen Carl Johan Sonesson, Region Skåne  Åsa Johansson, Region Värmland Andreas Svahn, Region Örebro län Mikael Andersson Elfgren, Region Västmanland Elin Norén, Region Dalarna Patrik Stenvard, Region Gävleborg Bengt Bergqvist, Region Jämtland Härjedalen Peter Olofsson, Region Västerbotten Beatrice Öhman, Region Norrbotten

När Tahira flydde till Sverige 2010 för att rädda livet på sin dotter kom hon till Sverige som en ung, rädd och gravid Pakistansk kvinna och hon klarade inte att på rätt sätt föra sin talan för att bli betrodd av Migrationsverket. Gamla domar kan tyvärr inte rivas upp men hennes dotter har ett nytt skyddsskäl som inte har prövats. Barnkonventionen betonar barns rätt att komma till tals men detta är något som Duaa egentligen aldrig fått i hela denna långa process trots att detta handlar om hennes liv. Hennes vision är inte en framtid då hon blir bortgift och själv föder barn utan att få fortsätta vara ett barn. Låt Duaas röst bli hörd!