Många människor sätter sin tillit till Skuruparken. Den är ett angeläget område för förskolor och skolor, och för vuxna människors rekreation. De gamla ekarna ger parken mycket höga naturvärden, enligt Skogsstyrlesen. Parken är överraskande vacker och på 1700-talet anlades här en engelsk landskapspark. Ett kulturarv och en klenod av riksintresse! Tusentals nya invånare kommer att flytta in på Sicklaön. Då behöver vi än mer Skuruparken – vår gröna lunga. I 15 år har Nacka kommun arbetat på att göra parken till naturreservat. Två gånger har kommunen beslutat reservat, som rivits upp på grund av formella brister. Sedan ett par år har den arbetat på ett tredje reservat. I februari i år kom blixtnedslaget: Naturreservatsarbetet för Skuruparken ska avbrytas. Detta beslut togs av Natur-och trafiknämnden i Nacka som första instans. Det är ett oerhört LÖFTESBROTT: Före och efter valet 2018 lovade politikerna att Skuruparken skulle bli naturreservat. Som motivering anges det höga priset circa 100 milj, som markägaren JM Bygg ska ha begärt. Detta pris är helt orealistiskt, då JM inte har några byggrätter i Skuruparken och nästan hela området är strandskyddat. Själva marken är värderad till 6 milj. Vi begär en opartisk värdering av marken. Vi ska göra ett grönområde i stället, säger politikerna. Ett sådant har inget juridiskt skydd och kan upphävas genom ett enda kommunfullmäktigebeslut. Därefter kan det vara fritt fram för byggbolag i parken. Kommunen har redan börjat ge bygglov till hus i parken. Reservatsarbetet kan bli avbrutet DEN 18 MAJ i kommunfullmäktige. Om istället en majoritet där önskar det, kan Skuruparksärendet bli återremitterat till kommunstyrelsen för förnyad beredning av reservatsfrågan. Vi arbetar hårt för denna lösning. Tiden är kort. Det kan bli svårt och vi behöver din hjälp. Det brinner i knutarna! Vill du göra en insats för att Rädda Skuruparken? Stöd då fortsatt reservatsarbete och återremittering till kommunstyrelsen. DU KAN GÖRA DET GENOM ATT: Skriva under detta upprop där du kräver att Skuruparken ska bli naturreservat. Skicka det sedan snabbt vidare. Vi sänder det därefter till politikerna. Mejla till politikerna: Hans Peters (C), Karin Teljstedt (KD), Gunilla Grudevall-Steen (L), Sidney Holm (MP), Mats Gerdau (M), Cathrin Bergenståhle (M), Christina Ståldal (NL), Khashayar Farmanbar (S), Esa Örmä (SD), Tomas Ottosson (V). Varmt tack för ditt stöd! Det betyder mycket för oss. Tillsammans kan vi rädda Skuruparken. Skuruparkens vänner, Gunilla Ingmar Nacka Naturskyddsförening, Ronny Fors Nacka Miljövårdsråd, Jan Åman

Nu samlar sig hela folketshus- och parkrörelsen under hashtaggen #varskavimötas, för att tillsammans ta sig ur krisen. Det handlar om en situation allvarligare än vi någonsin upplevt tidigare, men också om en positiv kraft som till varje pris vill rädda de öppna mötesplatserna. För att klara detta behöver de hjälp – av dig och samhället! En unik resurs är hotad I långt över hundra år har dessa mötesplatser varit en stor del av samhällets framväxt genom att ge oss ytor för att mötas och påverka. De har tillhandahållit scener, väggar och tak för att låta oss berikas genom bildning, film, teater och konst. När allt det här är över behöver Folkets Hus, folkparkerna och biograferna finnas där för att vi tillsammans ska kunna gå vidare som individer och samhälle. Utan mötesplatserna försvinner en unik del av den infrastruktur som ger oss möjlighet att ta del av kultur och möten i hela landet. Var ska vi mötas då? Det är av yttersta vikt att regioner och kommuner nu går in med riktat stöd, då dessa mötesplatser bara till viss del kan skyddas av regeringens krispaket till kulturen. Samlingslokalerna står idag helt utan skyddsnät i coronakrisen, något som också hotar demokratin och yttrandefriheten. Du kan hjälpa till! Du har nu möjlighet att ställa dig bakom denna kamp och säga till landets regioner och kommuner: Hjälp till att rädda våra Folkets Hus, folkparker och biografer! Hur ställer jag mig bakom kampanjen? Du ställer dig enklast bakom kampanjen genom att skriva under här till höger. Varje namn räknas och nu är det viktigt att vi är så många som möjligt!

I dessa tider med filterbubblor och desinformation så är det extremt viktigt att medborgarna kan ta del av äldre artiklar och studera historien. I tider då högerextremist vinner mark på att påstå att det är invandringen som förstört landet så är det viktigt att medborgarna kan ta del av gamla nyheter för att kunna förstå historien och vår samtid. Aldrig tidigare har bildning varit så viktigt som nu, när fake news sprids kan spridas så snabbt.

Det är en mänsklig rättighet att ”fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner”. Kultur har stor betydelse för människans välbefinnande och kan för många vara ett existentiellt stöd. När äldre och sjuka nu isoleras och förbjuds besök blir kultur online allt viktigare. Men utan tillgång till internet och skärmar blir det omöjligt att ta del av de många initiativ till digital kultur som görs runt om i landet. Regeringen har tagit fram en bredbandsstrategi med målet att "hela Sverige ska ha tillgång till snabbt bredband" till 2025. Men än är vi långt ifrån målet och idag saknar många stöd-, vård- och omsorgsboenden internet och skärmar. Detta gör att många personer i isolering blir ännu mer ensamma. Därför behöver vi skynda på den digitala infrastrukturen inom vård och omsorg. För kulturen – men också för Face-Time-stunden med barnbarnen och möjligheten att delta i digitala studiecirklar eller andra möten. Gör livet för äldre, sjuka och funktionsnedsatta mer meningsfullt – fler skärmar och tillgång till internet på vård-och omsorgsboenden – nu! Kultur ska vara tillgängligt för alla. Men att tillgänliggöra konst och musik via skärm räcker oftast inte. Många äldre, sjuka och personer med funktionsnedsättning vid stöd-, vård- och omsorgsboenden kan inte ta del av kulturupplevelser via skärm på grund av bristande teknik och bredband. Foto: Anna Tärnhuvud/Betaniastiftelsen Initiativtagare till kampanjen är Betaniastiftelsen, Studieförbundet Bilda och Studio Acusticum.

Skansen är ett världsunikt friluftsmuseum som hotas av konkurs på grund av coronaviruset. Skansen är en central del av vårt kulturarv och måste räddas av regeringen. Här kan du köpa ett årskort för att stötta Skansen: https://www.skansenbiljett.se/ Bildcredd: Holger Ellgaard, Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fil:Skansen_Entr%C3%A9_2015a.jpg

Flera föreningar har möten i lokalen och denna verksamhet skulle kunna utvecklas. Det finns ett stort behov i dagens samhälle att ha lokaler att mötas i och samverka. Detta framförallt för de unga människorna som hotas av att dras med i narkotikamissbruk och destruktiva sammanhang. Lokalen har ett kök och en scen och kan rymma ett hundratal personer och har så gjort då föredrag och större möten har anordnats. Byggnaderna har en vacker arkitektur dock behövs de renoveras och målas om. I flera år har miljöorganisationen Folk och Frö haft möten i lokalen. De har anlagt en örtagård.

Under coronavirusets härjningar så tvingas många artister att vara hemma. De är helt beroende för sitt uppehälle att kunna turnera. Skulle radions musikutbud till viss mån fokusera på dessa så skulle det betyda mycket för deras ekonomi.

Vi som bor på Marmorvägen och Granitvägen har sett att vår fina och välanvända kvarterslokal kommer att rivas i samband med den stora förtätningen som ska ske i vårt område. Vi motsätter oss att lokalen försvinner utan att man ens kontaktat de boende i området eller skaffat fram en permanent ersättningslokal eller tillfällig tills att en ny lokal byggs. Vi vänder oss därför till Uppsala kommun och Uppsalahems styrelser och frågar varför man tar bort hyresgästernas lokal? Och utan att detta ens syns i planförslaget som lämnats till Plan och Byggnadsnämnden. En lokal samlingspunkt behövs verkligen för hyresgästerna, speciellt i dessa tider av renoveringar och förtätningar. Precis som det många gröna ytor som också riskeras i samma planförslag.

Installationen är ett helt frivilligbaserat projekt och bör ses som ett konstprojekt till lika rekreationsanläggning. Särarten som RCS DIY skatepark bidrar med gör staden mycket mer intressant och spännande än en generisk miljö. Känslan av samhälle, berättelser och hantverk är värt mycket nuförtiden och de skapar kulturellt värde: alla dessa aspekter finns rikligt med i RCS skatepark jämfört med traditionella tjänster som tillhandahålls av offentliga medel. Parken är en resurs som definitivt inte ska rivas utan istället bevaras som ett kulturmonument i Stockholm, Bromma.

Greta och ungdomar över hela jordklotet har börjat utmana vuxenvärlden och kräva att vi gör något för att stoppa klimatförändringarna. Omfattande omställningsåtgärder behövs för att mänskligheten ska klara krisen. Stockholm, till skillnad från t.ex Södertälje och andra platser, förvärrar klimatkrisen: t.ex. Istället för att bygga infrastruktur för lokal matproduktion, såsom bevattningssystem, bygger man Förbifart Stockholm. Stockholms kommun äger 250 hektar mark på Järvafältet  (”Hästa gård”) där större delen är odlingsbar. Men istället för att uppmuntra lokala odlingsinitiativ har man gett kontraktet till ett byggföretag – PEAB – som enbart ”sköter om” markytorna. Att, som Sverige gör, huvudsakligen leva på importerad mat är inte hållbart. Stadsodling behövs för att skapa lokal produktion, ett tryggt och inkluderande samhälle, gröna jobbtillfällen och friska ekosystem och biologisk mångfald.

Vi lever i en tid av nedskärningar, så kallade effektiviseringar och budgetkriser. Detta påverkar även institutioner bland de mest centrala för människans identitet: historien och det gemensamma kulturarvet genom landets arkiv och biblioteksinstitutioner. Utan kompentent hantering, katalogisering och uppdatering av Arbetarrörelsens bibliotek tappar arbetarrörelsen sin egen berättelse. Det gör att andra ideologier och krafter kan genom historierevisionism och förfalskning förvränga den svenska historien. Vad säger det om vårt samhälle att inte ens arbetarrörelsens bibliotek kan tänka sig att betala för att förvalta sin historia? Men detta bör inte bara ses som en förlust för arbetarrörelsen utan för bibliotekssektorn i stort. Ännu ett bibliotek blir underprioriterat och underfinansierat. Biblioteken tappar i förtroende över hela Sverige och ses inte längre som den självklara mittpunkt för den svenska offentligheten som den en gång varit. I och med denna nedskärning så blir Arbetarrörelsens bibliotek, som i mer än ett århundrande stått för bildning och kunskap, endast en plats som samlar damm. Det är skamligt att inte låta kommande generationer ta del av det arv som byggt vårt samhälle. Läs mer om beslutet via pressmeddelandet på bibliotekens hemsida samt ett blogginlägg från professor i nordiska språk Olle Josephsson från 12 december 2019 respektive 22 januari 2020: https://www.arbark.se/sv/2019/12/nyheter-fran-arbark/ https://clarte.se/bloggen/11023-arbetarrorelsen-lagger-ned-sitt-bibliotek?fbclid=IwAR0HIjtcS9ncOD1ezxoVJRyIT7ZZQlpYBKSgbmIjAyw01tISRJP7sVmKak0

Rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek! Det är med bestörtning vi nås av nyheten att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek säger upp all bibliotekspersonal och totalt minskar personalstyrkan med åtta personer jämfört med i början av förra året. Alla inköp av böcker och tidskrifter har avbrutits. Kombinerat med att man nu gör sig av med nästan all bibliotekskompetens riskerar det att bli början på slutet för biblioteket. Det är inte uteslutet att detta kan leda fram till att frågan om att överhuvudtaget bevara biblioteksbeståndet väcks. Enkelt uttryckt riskerar ovärderliga delar av arbetarrörelsens idéarv att hamna i soporna om inte utvecklingen bryts. De omfattande nedskärningarna innebär också en kraftigt ökad press på den kvarvarande personalen, och har redan fått effekter i form av minskade öppettider och avskaffande av möjligheten att låna och återlämna böcker via ABF-huset. Detta är en följd av åratal av i princip oförändrade anslag i reella tal. Vad det innebär för förutsättningarna att bedriva verksamheten är uppenbart. Såväl staten som LO och Socialdemokraterna har satt Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek på undantag, och nu ser vi de dramatiska följderna. Det är särskilt allvarligt att detta sker i en tid då arbetarrörelsen är på reträtt, samtidigt som främlingsfientliga krafter har flyttat fram sina positioner. I flera europeiska länder har vi också sett angrepp och inskränkningar mot forskningsvärlden, kritiska medier med mera. Det allra sista som behövs i det här läget är att kasta arbetarrörelsens idéarv och minne i soporna och inskränka möjligheterna till forskning i dess historia. Vi 378 undertecknare slår vakt om arbetarrörelsens minne och möjligheten till forskning i arbetarrörelsens historia. Därför säger vi: rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek! Anslagsgivarna måste skyndsamt skjuta till ökade resurser till verksamheten, och biblioteksverksamheten måste räddas. English: Save the library and historical archive of the Swedish labor movement! It is with great dismay that we learn that the historical archive and library of the labor movement of Sweden is dismissing their educated librarians and downsizing their personnel with a total of eight people compared to the beginning of last year. All purchases of books, journals and magazines have been canceled. In combination with the dismissal of almost all educated staff with the eradication of their competence, this is likely to be the beginning of the end of the library, and might even lead to a questioning of the existence of library institutions. Simply put, invaluable parts of the labor movement’s legacy are at risk of vanishing into garbage if this development isn’t halted and stopped. The extensive cutbacks will also imply heavier workloads on remaining staff, and have already affected the library’s open hours as well as the possibility to borrow and return books through the Workers' Educational Association (Arbetarnas bildningsförbund, ABF). This is a continuation of years of basically unaltered subsidies in real numbers. What this means for the maintaining of the organization is obvious. The state as well as the Swedish Trade Union Confederation (LO) and the Social Democratic Party have kept the library and archive of the labor movement on low priority, and now we see the dramatic consequences. It is particularly serious that this is happening during a time of retreat for the labor movement, all the while immigration critics are moving their positions forward. We have witnessed attacks and limitations in the research community of several European countries and their critical media. The last thing needed right now is the discard of the labor movement’s intellectual legacy and memory, and the possibility of insight into its history. This is why we say: save the library and historical archive of the labor movement of Sweden! Financial providers must quickly supply the institution, and the library must be saved from shutdown.