Flera föreningar har möten i lokalen och denna verksamhet skulle kunna utvecklas. Det finns ett stort behov i dagens samhälle att ha lokaler att mötas i och samverka. Detta framförallt för de unga människorna som hotas av att dras med i narkotikamissbruk och destruktiva sammanhang. Lokalen har ett kök och en scen och kan rymma ett hundratal personer och har så gjort då föredrag och större möten har anordnats. Byggnaderna har en vacker arkitektur dock behövs de renoveras och målas om. I flera år har miljöorganisationen Folk och Frö haft möten i lokalen. De har anlagt en örtagård.

Under coronavirusets härjningar så tvingas många artister att vara hemma. De är helt beroende för sitt uppehälle att kunna turnera. Skulle radions musikutbud till viss mån fokusera på dessa så skulle det betyda mycket för deras ekonomi.

Vi som bor på Marmorvägen och Granitvägen har sett att vår fina och välanvända kvarterslokal kommer att rivas i samband med den stora förtätningen som ska ske i vårt område. Vi motsätter oss att lokalen försvinner utan att man ens kontaktat de boende i området eller skaffat fram en permanent ersättningslokal eller tillfällig tills att en ny lokal byggs. Vi vänder oss därför till Uppsala kommun och Uppsalahems styrelser och frågar varför man tar bort hyresgästernas lokal? Och utan att detta ens syns i planförslaget som lämnats till Plan och Byggnadsnämnden. En lokal samlingspunkt behövs verkligen för hyresgästerna, speciellt i dessa tider av renoveringar och förtätningar. Precis som det många gröna ytor som också riskeras i samma planförslag.

Installationen är ett helt frivilligbaserat projekt och bör ses som ett konstprojekt till lika rekreationsanläggning. Särarten som RCS DIY skatepark bidrar med gör staden mycket mer intressant och spännande än en generisk miljö. Känslan av samhälle, berättelser och hantverk är värt mycket nuförtiden och de skapar kulturellt värde: alla dessa aspekter finns rikligt med i RCS skatepark jämfört med traditionella tjänster som tillhandahålls av offentliga medel. Parken är en resurs som definitivt inte ska rivas utan istället bevaras som ett kulturmonument i Stockholm, Bromma.

Greta och ungdomar över hela jordklotet har börjat utmana vuxenvärlden och kräva att vi gör något för att stoppa klimatförändringarna. Omfattande omställningsåtgärder behövs för att mänskligheten ska klara krisen. Stockholm, till skillnad från t.ex Södertälje och andra platser, förvärrar klimatkrisen: t.ex. Istället för att bygga infrastruktur för lokal matproduktion, såsom bevattningssystem, bygger man Förbifart Stockholm. Stockholms kommun äger 250 hektar mark på Järvafältet  (”Hästa gård”) där större delen är odlingsbar. Men istället för att uppmuntra lokala odlingsinitiativ har man gett kontraktet till ett byggföretag – PEAB – som enbart ”sköter om” markytorna. Att, som Sverige gör, huvudsakligen leva på importerad mat är inte hållbart. Stadsodling behövs för att skapa lokal produktion, ett tryggt och inkluderande samhälle, gröna jobbtillfällen och friska ekosystem och biologisk mångfald.

Vi lever i en tid av nedskärningar, så kallade effektiviseringar och budgetkriser. Detta påverkar även institutioner bland de mest centrala för människans identitet: historien och det gemensamma kulturarvet genom landets arkiv och biblioteksinstitutioner. Utan kompentent hantering, katalogisering och uppdatering av Arbetarrörelsens bibliotek tappar arbetarrörelsen sin egen berättelse. Det gör att andra ideologier och krafter kan genom historierevisionism och förfalskning förvränga den svenska historien. Vad säger det om vårt samhälle att inte ens arbetarrörelsens bibliotek kan tänka sig att betala för att förvalta sin historia? Men detta bör inte bara ses som en förlust för arbetarrörelsen utan för bibliotekssektorn i stort. Ännu ett bibliotek blir underprioriterat och underfinansierat. Biblioteken tappar i förtroende över hela Sverige och ses inte längre som den självklara mittpunkt för den svenska offentligheten som den en gång varit. I och med denna nedskärning så blir Arbetarrörelsens bibliotek, som i mer än ett århundrande stått för bildning och kunskap, endast en plats som samlar damm. Det är skamligt att inte låta kommande generationer ta del av det arv som byggt vårt samhälle. Läs mer om beslutet via pressmeddelandet på bibliotekens hemsida samt ett blogginlägg från professor i nordiska språk Olle Josephsson från 12 december 2019 respektive 22 januari 2020: https://www.arbark.se/sv/2019/12/nyheter-fran-arbark/ https://clarte.se/bloggen/11023-arbetarrorelsen-lagger-ned-sitt-bibliotek?fbclid=IwAR0HIjtcS9ncOD1ezxoVJRyIT7ZZQlpYBKSgbmIjAyw01tISRJP7sVmKak0

Rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek! Det är med bestörtning vi nås av nyheten att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek säger upp all bibliotekspersonal och totalt minskar personalstyrkan med åtta personer jämfört med i början av förra året. Alla inköp av böcker och tidskrifter har avbrutits. Kombinerat med att man nu gör sig av med nästan all bibliotekskompetens riskerar det att bli början på slutet för biblioteket. Det är inte uteslutet att detta kan leda fram till att frågan om att överhuvudtaget bevara biblioteksbeståndet väcks. Enkelt uttryckt riskerar ovärderliga delar av arbetarrörelsens idéarv att hamna i soporna om inte utvecklingen bryts. De omfattande nedskärningarna innebär också en kraftigt ökad press på den kvarvarande personalen, och har redan fått effekter i form av minskade öppettider och avskaffande av möjligheten att låna och återlämna böcker via ABF-huset. Detta är en följd av åratal av i princip oförändrade anslag i reella tal. Vad det innebär för förutsättningarna att bedriva verksamheten är uppenbart. Såväl staten som LO och Socialdemokraterna har satt Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek på undantag, och nu ser vi de dramatiska följderna. Det är särskilt allvarligt att detta sker i en tid då arbetarrörelsen är på reträtt, samtidigt som främlingsfientliga krafter har flyttat fram sina positioner. I flera europeiska länder har vi också sett angrepp och inskränkningar mot forskningsvärlden, kritiska medier med mera. Det allra sista som behövs i det här läget är att kasta arbetarrörelsens idéarv och minne i soporna och inskränka möjligheterna till forskning i dess historia. Vi 378 undertecknare slår vakt om arbetarrörelsens minne och möjligheten till forskning i arbetarrörelsens historia. Därför säger vi: rädda Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek! Anslagsgivarna måste skyndsamt skjuta till ökade resurser till verksamheten, och biblioteksverksamheten måste räddas. English: Save the library and historical archive of the Swedish labor movement! It is with great dismay that we learn that the historical archive and library of the labor movement of Sweden is dismissing their educated librarians and downsizing their personnel with a total of eight people compared to the beginning of last year. All purchases of books, journals and magazines have been canceled. In combination with the dismissal of almost all educated staff with the eradication of their competence, this is likely to be the beginning of the end of the library, and might even lead to a questioning of the existence of library institutions. Simply put, invaluable parts of the labor movement’s legacy are at risk of vanishing into garbage if this development isn’t halted and stopped. The extensive cutbacks will also imply heavier workloads on remaining staff, and have already affected the library’s open hours as well as the possibility to borrow and return books through the Workers' Educational Association (Arbetarnas bildningsförbund, ABF). This is a continuation of years of basically unaltered subsidies in real numbers. What this means for the maintaining of the organization is obvious. The state as well as the Swedish Trade Union Confederation (LO) and the Social Democratic Party have kept the library and archive of the labor movement on low priority, and now we see the dramatic consequences. It is particularly serious that this is happening during a time of retreat for the labor movement, all the while immigration critics are moving their positions forward. We have witnessed attacks and limitations in the research community of several European countries and their critical media. The last thing needed right now is the discard of the labor movement’s intellectual legacy and memory, and the possibility of insight into its history. This is why we say: save the library and historical archive of the labor movement of Sweden! Financial providers must quickly supply the institution, and the library must be saved from shutdown.

Trädskövlingen har väckt mycket ilska och sorg bland de som bor i området. Vi har inte fått gehör hos tjänstemännen, därför vänder vi oss nu till politikerna. Träd är stadens gröna lungor som ger vila, dämpar buller, förbättrar luften och ger livsutrymme åt fåglar. I kvarteret Ratten var de gamla träden även en del av den kulturhistoriska miljön.

Årets Nobelpris i litteratur har gått till fel person och bör återkallas! Pristagaren, författaren Peter Handke, har konsekvent vägrat ta avstånd från serbernas systematiska utrotning av civilbefolkningen i Srebrenica under Bosnienkriget, och han stödjer därmed det FOLKMORD som hans vän slaktaren Milosevic gjort sig skyldig till och åtalats för vid Haag Tribunalen! Det finns fortfarande krafter som arbetar för att dölja och förneka den dåvarande serbiska regimens vidriga handlingar mot civilbefolkningen i Bosnien, varför tilldelningen av världens mest ansedda litteraturpris till en folkmordsförnekare är moraliskt förkastlig, skickar fel signal till andra mördarregimer, och riskerar att allvarligt skada både prisets och utdelarens anseende. Akademins beslut riskerar också att för alltid betraktas som ett kränkande slag i ansiktet på det bosniska folket och offrens efterlevande. Pristagaren har i intervjuer försökt bortförklara de serbiska bödlarnas handlingar med att det "bara" var fråga om vedergällningsaktioner och väljer därmed att helt bortse från att systematisk mord på civila utgör ett klart brott enligt Folkmordskonventionens Artikel 2! Att varken Svenska Akademin, Hovet, eller den svenska regeringen har i det här sammanhanget uttalat något som helst stöd eller förståelse för de drabbades upprördhet uppfattas idag som fegt och sårande av bosnier över hela världen. Vi får aldrig blunda för systematiskt mord på obeväpnade civila, och vi får aldrig glömma detta, eller andra, folkmord - oavsett hur lång tid det har gått! Vi vill därför, tillsammans med dig, och tusentals andra, se till att priset återkallas! Skriv på och dela!

Problemet löser inte sig självt. Med Kalmar Kommuns hjälp hade vi tillsammans kunnat dela ut överfallslarm och på så sätt fått fler kvinnor att känna sig tryggare på gatorna. Vi vill uppmärksamma och påverka tystnadskulturen som finns kring våldtäkter då en övergripande del av kvinnorna på Stagneliusskolan är runt 18-årsåldern och därmed deltar i aktiviteter så som utgångar, fester & sena nätter. Vi vill också se Kalmar Kommun ta ett steg i rätt riktning på grund av att ALLA ska ha chansen till att gå hem utan att behöva hålla nycklarna hårt i handen. Våldtäkter kan förebyggas med Stagneliusskolan och Kalmar Kommuns hjälp - vi hoppas innerligt på att ni vill hjälpa oss och vara med oss på detta och förändra.

Den legendariska studion på Palandergatan 33-37 i Skärmarbrink, ett nav för det svenska musikundret sedan 50 år tillbaka och ett landmärke för Söderort och Stockholm är hotad. Fastighetsägaren vill riva byggnaden där denna unika studio känd som f.d. EMI-studion huserar och bygga bostadsrätter istället.Exploateringskontoret i Stockholm har gett tummen upp för den privata tomträttsägarens förslag om rivning, vilken skickades vidare till Stadsbyggnadsnämnden den 22/12 2020. Nu är det bråttom att stoppa rivningen och få beslutsfattarna att förstå byggnadens och studions värde! I förslaget tas ingen hänsyn till fastighetens kulturhistoriska värden, att studion är en viktig arbetsplats inom svensk musikbransch, att den drar besökare från hela världen, att den är ett nav i svenskt och internationellt musikliv, att den har unik kapacitet som genreöverskridande inspelningsstudio där allt från filmmusik till hiphop spelas in, att den är en viktig plattform för unga som går musikutbildning och gör sin praktik där, att det under pandemin sänts otroligt uppskattade livestreamade konserter därifrån, samt inte minst att studion ger liv och själ åt närförorten Skärmarbrink. Studion som ligger i ett hus byggt 1939 och tidigare bland annat rymt en biograf och ett rollerbladesdiskotek har en unik plats i svensk studiohistoria sedan 1969 när EMI Studios öppnade i fastigheten. Under decennierna har oräkneliga artister gästat studion, Abba, Björn Skifs, Cornelis Vreeswijk, Beyoncé, Britney Spears och Lady Gaga är bara några exempel. Studion som numer heter Baggpipe Studios är fortfarande en högst vital musikmiljö med musikproduktion, studio sessions, livestreamade konserter och inte minst för kommande generationer av musiktalanger med utbildningsverksamhet och kreativa låtskrivarkollektiv. Vi som är invånare i området tycker att närvaron av studion med sin historia och sin dagliga verksamhet berikar, ger liv och identitet åt området, men studions överlevnad är inte bara en angelägenhet för oss lokalbor, vi vet att många inom musikbranschen har en speciell och varm relation till lokalen, och i slutänden handlar det om vilken sorts stad vi vill ha. Vi förstår att staden måste växa, men att bygga 40 bostadsrätter på bekostnad av en 50-årig helt unik studiohistorisk miljö i världsklass som dessutom än i dag är en högst levande, fungerande, kreativ miljö är vansinne. Studion i Skärmarbrink är en del av den svenska och internationella musikhistorien, låt den även vara en del av framtiden! Skriv på, rädda en av Stockholms unika kulturmiljöer för framtiden! Namninsamlingen kommer att skickas till Stockholms exploateringsnämnd, fastighetsägaren, borgarråden i Stockholm och Stadsbyggnadsnämnden. Hälsningar, Maria, Sebastian, Lars, boende i Skärmarbrink

Just nu har flera remissinstanser sagt ja till Vilhelmina Minerals ansökan om bearbetningskoncession på Stekenjokk och Levi i Västerbotten och Norra Jämtland utan att befolkningen överhuvudtaget fått komma till tals. Våra folkvalda politiker inom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Rättvis Demokrati har aktivt beslutat att yttra sig för att gruvan ska få återöppnas och expandera i ett område som precis hunnit återställas från senaste brytningen på 80-talet. Ett område som rennäringen bedömer vara helt avgörande för sin verksamhet och det naturområde som lockar allra flest turister i både Strömsunds och Vilhelmina kommuner. Dessutom har Strömsunds kommunen arbetat fram en turismstrategi som tydligt påverkas och motverkas av gruvbrytning på just Stekenjokk. Där specificerar kommunen sin vision om att "Det ska vara enkelt att vara turistföretagare i Strömsunds kommun. Kommunen och företagen ska tillsammans skapa en hållbar tillväxt med fokus på naturbaserade upplevelser”. Hur rimmar det med gruvverksamhet och tunga lastbilstransporter på kommunens största sevärdhet? Dessa beslut om gruvdriften har dessutom tagits helt utan att föra en dialog med den befolkning och de företag som direkt påverkas av gruvverksamheten och dess transporter. Längs transportvägen ligger ett flertal bostäder och fritidshus samt företagslokaler bara meter från vägen, och den nylagda vägen är inte anpassad för dessa tunga transporter som kommer gå mellan norska gränsen vid Blåsjön och gruvan på Stekenjokk. Den enda informationen som vi i lokalbefolkningen fått fick vi på ett informationsmöte i Gäddede, 4,5 mil (!) bort, som dessutom hölls EFTER kommunens första yttrande. Under detta möte ställdes många frågor och kritiska röster höjdes mot kommunens hantering av frågan, men de socialdemokratiska politiker som var på plats såväl som Vilhelmina mineral upprepade endast att "detta endast är ett informationsmöte" och "svaren på frågorna finns inte än". När man läser Vilhelmina Minerals ansökan nämns Frostviken/Strömsunds kommun endast i förbifarten trots att vi kommer vara de som får de allra största negativa effekterna, och när vi nämns är det med felaktiga och ofta föråldrade uppgifter. Strömsunds kommun och Vilhelmina Mineral anser sig även ha haft samråd angående rennäringen med vårt urfolk, samerna. Problemet är bara att ingen av samebyarna kom. Samebyarna säger dock tydligt nej till gruvan. Alla detta omständigheter och Strömsunds kommuns agerande är under all kritik! (Beslutet togs av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Rättviks Demokrati i Strömsunds kommunstyrelse. M samt C reserverade sig mot beslutet.) Skriv under för att lägga ditt namn till oss som KRÄVER en medborgardialog om Stekenjokk samt större engagemang och färre ogenomtänkta beslut av våra S-, V-, SD- och RD-politiker i Strömsunds kommun!