RÄDDA SVERIGES SCENKONST

I Sverige 2024 håller en förödande kulturpolitisk utveckling på att utarma den kulturella infrastrukturen, något som slår hårt mot teatern, dansen och andra scenkonstnärliga uttryck. I Tidöregeringens budget som presenterades tidigare i år utgör andelen som är avsatt till kultur endast 0.65% av den totala budgeten - den lägsta andelen på tjugo år. Detta efter en pandemi som var en hård påfrestning för scenkonstfältet och en inflation som ytterligare ökat ansträngningen. I september 2021 kom utredningen Återstart för kulturen som bland annat föreslog 3,9 miljarder extra till kulturen under de närmaste två åren. Utredningen förordade också långsiktiga åtgärder till följd av pandemin. Den dåvarande regeringen beslutade om olika insatser på sammanlagt 940 miljoner som delades ut under 2022, men i den nya regeringens budgetproposition inför 2023 avslutades återstartsmedlen.

Kulturminister Parisa Liljestrand driver en åtstramningspolitik som förordar att kulturen i allt högre grad överlåts till den fria marknaden. Våra politiker ställer upp en falsk motsättning mellan kultur och välfärd, något som inte alls behöver konkurrera. Pengarna finns, men inte prioriteringarna. Situationen befinner sig nu i ett kritiskt läge där scener i allt högre grad tvingas dra ner på sin konstnärliga produktion för att pengarna endast täcker grundläggande driftskostnader. Frilansande utövare och konstellationer beroende av projektstöd tystnar. Scener som MDT, Romateatern, Teater Brunnsgatan Fyra, Konträr och InSite kämpar för sin överlevnad. Det är grundläggande att förstå att allt detta ingår i samma kulturella ekosystem; självständiga utövare, frigrupper, gästspelsscener, produktionsnätverk och institutioner är alla oumbärliga för ett levande, bultande kulturliv. Detta är inte bara en förlust för utövarna, utan kanske främst för publiken. Publiken finns och bryr sig.