Till: C, L, KD, M och S
Sverige överger ett sunt pensionssystem
Rör ej vårt pensionssystemn
Varför är det viktigt?
År 1999 avskaffades det finansiellt och samhällsekonomiskt ohållbara ATP-systemet och nuvarande pensionssystem sjösattes i bred politisk samsyn efter mer än ett decenniums utredning. Tillsammans med en självständig Riksbank, statens nya budgetregler och saneringen av statsfinanserna på 90-talet, räknas pensionsreformen till de verkligt avgörande åtgärderna för förbättringen av svensk ekonomis funktionssätt. Sedan reformen genomfördes har en hel del förändringar gjorts, men ambitionen har varit att förbättra systemet inom ramen för de övergripande principer som ligger till grund för systemet. Tills nu.
Den senaste tiden har dessa principer börjat överges över hela linjen. Tankarna om systemets självständighet, generationsrättvisa och finansiella stabilitet överges och i praktiken lämnas pensionsreformen. Inte av illvilja, men av aningslöshet.
Nedan följer några exempel på pensionsreformens grundbultar och hur de nu föreslagna förändringarna förhåller sig till dem:
• Pensionerna ska skyddas genom att vara fristående i förhållande till statsbudgeten. Genom att de inkomstrelaterade pensionerna finansieras med pensionsavgifter som hålls åtskilda från statsbudgeten ska de fredas från kortsiktiga politiska ingrepp. Omvänt ska statsbudgeten också fredas från att alltmer skattemedel måste överföras till pensioner. Pensionsgruppens beslut om ett pensionstillägg som ska finansieras direkt från statsbudgeten i stället för med pensionsavgifter, står i rak motsats till denna princip. Nu går vi mot en blandfinansiering av inkomstpensionen som därmed blir föremål för årliga budgetförhandlingar. Precis det som skulle undvikas.
• Ett finansiellt stabilt system som är avgiftsbestämt i stället för förmånsbestämt. I ATP-systemet utlovades en viss pensionsnivå i förhållande till inkomsterna under arbetslivet, ett förmånsbestämt system. När befolkningen åldrades ökade finansieringsbördan för den arbetande befolkningen och den var snabbt på väg att bli ohållbar. I dagens system betalas i stället en fast avgift till pensionen och sedan blir den slutliga förmånen summan av alla inbetalda avgifter plus avkastning, ett avgiftsbestämt system. Pengarna kan därmed inte ta slut och yngre generationer riskerar inte att sitta med en svällande nota för äldre generationers pensioner. Det ger både finansiell stabilitet och generationsrättvisa. Nu föreslås dock från flera håll att pensionsavgiften ska höjas. I ett första steg från 17,21 till 18,5 procent av hela lönen upp till ett tak. En blygsam höjning kan tyckas men en som öppnar Pandoras ask. Redan innan detta har genomförts hörs krav på ytterligare höjningar, ett förslag är 20 procent och ett annat att avgifterna ska höjas till den slutliga pensionen blir minst 70 procent av slutlönen. Om det beslutas att den fasta avgiften trots allt inte är fast, kommer frågan om lämplig nivå på skatte- och avgiftsuttaget till pensioner aldrig att lämna förhandlingsbordet. Och beslutas det att pensionen ska vara 70 procent av slutlönen, ja då har vi gått varvet runt och återvänt till ett förmånsbestämt system. Tvärtemot pensionsreformens grundidé.
• Raka rör och generationsrättvisa. Det är summan av de inbetalda avgifterna, plus avkastningen under spartiden, som utgör den enskildes pensionsbehållning. Principen är ”raka rör” mellan inbetalningar och utbetalningar. Det ger också generationsrättvisa eftersom varje generation får pension i förhållande till vad den betalat in. Om pensionstillägget och avgiftshöjningen genomförs försvinner detta. Det beror dels på att vissa utvalda grupper via pensionstillägget får mer i inkomstpension än de betalat avgifter för och dels på att avgiftshöjningen föreslås genomföras retroaktivt, det vill säga man låtsas att de högre avgifterna redan har betalats in och räknar upp pensionsbehållningarna i enlighet med det. I ett slag höjer man den samlade pensionsskulden med runt 700 miljarder kronor, en nota som likt ett pyramidspel skickas till den yngre generationen. Precis det dagens system är utformat för att undvika.
Källa:
https://www.svd.se/sverige-overger-ett-sunt-pensionssystem
Den senaste tiden har dessa principer börjat överges över hela linjen. Tankarna om systemets självständighet, generationsrättvisa och finansiella stabilitet överges och i praktiken lämnas pensionsreformen. Inte av illvilja, men av aningslöshet.
Nedan följer några exempel på pensionsreformens grundbultar och hur de nu föreslagna förändringarna förhåller sig till dem:
• Pensionerna ska skyddas genom att vara fristående i förhållande till statsbudgeten. Genom att de inkomstrelaterade pensionerna finansieras med pensionsavgifter som hålls åtskilda från statsbudgeten ska de fredas från kortsiktiga politiska ingrepp. Omvänt ska statsbudgeten också fredas från att alltmer skattemedel måste överföras till pensioner. Pensionsgruppens beslut om ett pensionstillägg som ska finansieras direkt från statsbudgeten i stället för med pensionsavgifter, står i rak motsats till denna princip. Nu går vi mot en blandfinansiering av inkomstpensionen som därmed blir föremål för årliga budgetförhandlingar. Precis det som skulle undvikas.
• Ett finansiellt stabilt system som är avgiftsbestämt i stället för förmånsbestämt. I ATP-systemet utlovades en viss pensionsnivå i förhållande till inkomsterna under arbetslivet, ett förmånsbestämt system. När befolkningen åldrades ökade finansieringsbördan för den arbetande befolkningen och den var snabbt på väg att bli ohållbar. I dagens system betalas i stället en fast avgift till pensionen och sedan blir den slutliga förmånen summan av alla inbetalda avgifter plus avkastning, ett avgiftsbestämt system. Pengarna kan därmed inte ta slut och yngre generationer riskerar inte att sitta med en svällande nota för äldre generationers pensioner. Det ger både finansiell stabilitet och generationsrättvisa. Nu föreslås dock från flera håll att pensionsavgiften ska höjas. I ett första steg från 17,21 till 18,5 procent av hela lönen upp till ett tak. En blygsam höjning kan tyckas men en som öppnar Pandoras ask. Redan innan detta har genomförts hörs krav på ytterligare höjningar, ett förslag är 20 procent och ett annat att avgifterna ska höjas till den slutliga pensionen blir minst 70 procent av slutlönen. Om det beslutas att den fasta avgiften trots allt inte är fast, kommer frågan om lämplig nivå på skatte- och avgiftsuttaget till pensioner aldrig att lämna förhandlingsbordet. Och beslutas det att pensionen ska vara 70 procent av slutlönen, ja då har vi gått varvet runt och återvänt till ett förmånsbestämt system. Tvärtemot pensionsreformens grundidé.
• Raka rör och generationsrättvisa. Det är summan av de inbetalda avgifterna, plus avkastningen under spartiden, som utgör den enskildes pensionsbehållning. Principen är ”raka rör” mellan inbetalningar och utbetalningar. Det ger också generationsrättvisa eftersom varje generation får pension i förhållande till vad den betalat in. Om pensionstillägget och avgiftshöjningen genomförs försvinner detta. Det beror dels på att vissa utvalda grupper via pensionstillägget får mer i inkomstpension än de betalat avgifter för och dels på att avgiftshöjningen föreslås genomföras retroaktivt, det vill säga man låtsas att de högre avgifterna redan har betalats in och räknar upp pensionsbehållningarna i enlighet med det. I ett slag höjer man den samlade pensionsskulden med runt 700 miljarder kronor, en nota som likt ett pyramidspel skickas till den yngre generationen. Precis det dagens system är utformat för att undvika.
Källa:
https://www.svd.se/sverige-overger-ett-sunt-pensionssystem