100 underskrifter nådda
Till: Uppsala kommun, omsorgsnämnden [email protected], [email protected], [email protected]
Behåll ett lyckat och uppskattat estetiskt program!
Iris Hadars estetiska program för unga vuxna med psykisk ohälsa i Uppsala har blivit upphandlat och skall byta regi till Stadsmissionen.
De påstår att de kan göra samma arbete, med samma kvalité fast billigare. Som deltagare i Iris Hadars estetiska program är det svårt att tänka sig att detta relativt billiga program går att göra billigare utan att dra ned på kvalitéten.
Programmet har funnits sedan 2008 i Iris Hadars regi och det har lyckats med det uppdrag dem haft - att rehabilitera och föra deltagarna närmare arbete eller studier.
Fokuset på programmet är välmående, skapa rutiner, friskvård och att sedan i lämplig takt hjälpa deltagarna planera för framtiden.
Allt detta får deltagarna stöd med av de två mentorerna som finns på plats; Katarina och Sofie. De har båda god kännedom om hur till exempel psykiska funktionsnedsättningar fungerar och kan ge adekvat stöd med sina yrkestitlar som socionom och beteendevetare.
Programmet ger deltagarna möjlighet att träna sina färdigheter och förmågor genom att bland annat erbjuda keramik, musik, bild, personlig utveckling. Aktiviteterna är mycket uppskattade och skulle i Stadsmissionens regi mångt och mycket tas bort.
Aktiviteterna ger en känsla av sammanhang och låter en i sin egen takt bygga upp ett självförtroende för att stegvis kunna närma sig arbetsmarknaden, arbetsträning eller studier.
Kvalitéten kommer otvivelaktigt drabbas om man väljer att ta bort dessa aktiviteter som är mycket meningsfulla och betydelsefulla för personer på programmet.
Man behöver förstå att dessa människor, deltagarna har hamnat på Iris Hadar för att de bedöms i nuläget inte vara till arbetsmarknadens förfogande, såvida som arbetsträning eller annan form av sysselsättning. Deltagarna är i behov av återhämtning och rehabilitering utan fokus på prestation, då de behöver tid till att läka ifrån deras psykiska ohälsa.
Därför anser jag det olämpligt att tillämpa detta när det redan finns arbetsträning i stadsmissionens andra butiker, för människor som bedöms klara av det. Jag anser också därför att Iris Hadars estetiska program måste få förbli det; en insats för att hjälpa en redan utsatt grupp till återhämtning.
Därför vill vi att Iris Hadars estetiska program behålls i befintlig regi med samma upplägg, som aktiviteter och personal.
De påstår att de kan göra samma arbete, med samma kvalité fast billigare. Som deltagare i Iris Hadars estetiska program är det svårt att tänka sig att detta relativt billiga program går att göra billigare utan att dra ned på kvalitéten.
Programmet har funnits sedan 2008 i Iris Hadars regi och det har lyckats med det uppdrag dem haft - att rehabilitera och föra deltagarna närmare arbete eller studier.
Fokuset på programmet är välmående, skapa rutiner, friskvård och att sedan i lämplig takt hjälpa deltagarna planera för framtiden.
Allt detta får deltagarna stöd med av de två mentorerna som finns på plats; Katarina och Sofie. De har båda god kännedom om hur till exempel psykiska funktionsnedsättningar fungerar och kan ge adekvat stöd med sina yrkestitlar som socionom och beteendevetare.
Programmet ger deltagarna möjlighet att träna sina färdigheter och förmågor genom att bland annat erbjuda keramik, musik, bild, personlig utveckling. Aktiviteterna är mycket uppskattade och skulle i Stadsmissionens regi mångt och mycket tas bort.
Aktiviteterna ger en känsla av sammanhang och låter en i sin egen takt bygga upp ett självförtroende för att stegvis kunna närma sig arbetsmarknaden, arbetsträning eller studier.
Kvalitéten kommer otvivelaktigt drabbas om man väljer att ta bort dessa aktiviteter som är mycket meningsfulla och betydelsefulla för personer på programmet.
Man behöver förstå att dessa människor, deltagarna har hamnat på Iris Hadar för att de bedöms i nuläget inte vara till arbetsmarknadens förfogande, såvida som arbetsträning eller annan form av sysselsättning. Deltagarna är i behov av återhämtning och rehabilitering utan fokus på prestation, då de behöver tid till att läka ifrån deras psykiska ohälsa.
Därför anser jag det olämpligt att tillämpa detta när det redan finns arbetsträning i stadsmissionens andra butiker, för människor som bedöms klara av det. Jag anser också därför att Iris Hadars estetiska program måste få förbli det; en insats för att hjälpa en redan utsatt grupp till återhämtning.
Därför vill vi att Iris Hadars estetiska program behålls i befintlig regi med samma upplägg, som aktiviteter och personal.
Varför är det viktigt?
Beslutet att ändra regi påverkar en grupp redan utsatta personer som har olika svårigheter oerhört. Det skakar om deras vardag och är ett enormt orosmoment för deltagarna. Det behövs stabilitet, konternueliga aktiviteter och stöd, vilket Iris Hadars estetiska program gett många och nu skall det ändras på det utan att de som det rör, deltagarna, har något att säga till om.