Rädda Lisma

#VoiceOfLisma
Idag är det 386 dagar sen jag anlände till Sverige. Jag heter Lisma, jag är en katt från Bucha, Ukraina. Foton från min hemstad har upprört hela världen med vittnesmål om krigets verkan. Min hemstad blev ockuperad, det bombades mycket och många dog. Min familj bestämde sig för att fly. Den 7:e mars 2022 satte de mig i min transportbur, min marsvinsvän Altyn i en skokartong, tog varsin ryggsäck med viktiga dokument och vandrade genom kriget mot säkerhet. Vi färdades i veckor och anlände till slut till Malmö, Sverige. Min familj hade hört att husdjur var välkomna i Sverige.

Vi togs emot av Migrationsverket och fick då veta att husdjur inte var välkomna på tillfälliga flyktingboenden. #helpanimalfromUkraine hjälpte till att hitta en stödfamilj till mig och Altyn. Vi trodde alla att vi skulle bo där i max ett par veckor. Vi fick veta att djur inte var tillåtna i Migrationsverkets boenden förrän vi fått en permanent kommunplacering. Två veckor senare blev min familj flyttad till Simrishamns kommun. Detta visade sig också vara ett tillfälligt boende och vi fick fortfarande inte flytta tillbaka till vår familj. Vår familj fick besked om att vänta på permanent boende. När min familj bott på det tillfälliga boendet i 4 månader fick de veta att detta boende skulle omvandlas till permanent. Min familj försökte få tillstånd av kommunen att flytta oss dit men de fortsatte säga nej. De fick tillåtelse att ha oss där några dagar vid två tillfällen, men inte mer än så. I påskas var den andra gången vi fick komma och bo med vår familj i Simrishamn i några dagar. Kommunen hade nu sagt okej pågrund av att Altyn var döende, han var över 5 år vilket är mycket för ett marsvin. Den 29 april somnade Altyn in. Vi sörjde honom och min matte lovade mig att vi hädanefter ska vara tillsammans.

Vi upplever att vi får motsägelsefull information, att villkoren och reglerna ändras från gång till gång vi pratar med kommunen. Först fick vi besked om att inga flyktingboenden i Sverige tillåter husdjur, sen fick vi besked om att det är Simrishamns kommun som inte tillåter husdjur. Sen fick vi veta att en hund fått tillåtelse att bo på ett liknande flyktingboende i Simrishamns kommun, då fick vi besked om att det är i just vårt boende som djur inte tillåts. När vi påpekade att personalen tar med sina husdjur till vårt boende så fick vi besked om att det är okej men att det inte är tillåtet att djur bor på boendet. Ingen granne är allergisk utan de vill gärna att Lisma ska bo här. Min familj ansökte om tillstånd hos kommunen att få ha mig kvar hos dem den 2:a maj. Kommunen avslog. Den 4:e maj fick vi besked om att jag måste vara ute ur boendet senast den 10:e maj. Den 8:e maj hotade Simrishamns kommuns flyktingkoordinator med att avliva mig. Kommunen tar ingen hänsyn till mig eller min familj och bryr sig inte om de trauman det skapar i oss att inte få vara tillsammans.

Vi kräver att Simrishamns kommun ska behandla alla lika och ompröva beslutet om att inte hjälpa vår familj att få bo tillsammans (människorna tillsammans med sina husdjur). Tack för ert stöd!