Lägg inte ner Capio Psykiatri Stockholm Heldygnsvård

Lägg absolut inte ner Capio Psykiatri Stockholm Heldygnsvård.
Lägg inte ned en vård som man först kan få ta del av, efter samtal med sin läkare som anser att detta kan hjälpa.
Jag tackar den Heldygnsvård jag fick hos Capio Psykiatri Stockholm (Jakobsbergs sjukhus) två gånger i år. Första gången i jan/febr, efter en mycket lång period av depression, för medicinskt utsättande av litium som jag tagit i 40 år för bipolärsjukdom. Det behövdes kontroll då när detta skedde. Mina skakningar i händerna hade nu blivit så svåra att jag inte kunde äta själv. Min make fick hjälpa mig med att hålla min handled och leda gaffeln/skeden mot min mun.
Andra besöket på Heldygnsvården i Jakobsberg gjorde jag  i somras, då verkningarna efter den nya medicinen jag fick i februari, gjord vissa försämringar.
Även den här gången fick jag den hjälp jag behövde. Det inte en läkare på den vanliga mottagning kunde hjälpa mig  med under en timmes besök, kunde nu Heldygnsvården tillhandahålla genom att flera av personalen kunde följa mitt mående och flera samtal behövdes under den tid jag var FRIVILLIGT inlagd och dessa samtal var dessutom med olika personer. Det var väldigt bra. Båda gångerna träffade jag överläkaren (Nia Suterova som var väldigt skicklig) flera gånger för att diskutera min behandling.
På det sättet behandlingen genomfördes kände jag mig som patient, inte ett dugg förminskad som människa, utan tvärtom, som en jämlik människa. Sådant som bara kan uppstå om man blir sedd.
Båda besöken var inte särskilt långa, två veckor bara. Dessutom kunde man komma hem tex under helgen på permission, vilket uppskattades av mig och givetvis familjen, närmast min make.
Understrykas bör nämnas att under en sådan permission hölls kontakten med psykiatrin varje dag. På kvällen skulle jag ringa och meddela hur det gick och även personalen ringde och frågade t ex om medicineringen.
Så lägg inte ner Heldygnsvården. Den fungerade så väldigt bra för mig. Och verkade göra det för många av de andra som var där. 
I 40 år har jag besökt den ”vanliga” psykiatriska mottagningen på Jakobsbergs sjukhus för det årliga besöket hos en läkare.
Om jag istället skulle behöva Heldygnsvård igen, då skulle den inte finnas kvar.