Namninsamlingen är en framgång med 2,300 underskrifter
Till: ministrarna Åsa Regnér och Sven-Erik Bucht
Inkludera våld mot sällskapsdjur i Kvinnofridslagen och kvinnofridsbrott i Djurskyddslagen.
En kampanj ska ta slut och vi vill samla ihop namn för att uppvakta en minister eller två. Jag hoppas att den finns kvar hos er i någon form av arkiv så att jag kan läsa alla kommentarer.
Tack igen för hjälpen med detta!
I Kvinnofrids- och Fridslagsstiftningen bör våld mot sällskapsdjur förstås som en grov brottslig gärning och leda till en högre straffpåföljd.
I Djurskyddslagen bör de hot och det våld som mannen/partnern använder mot kvinnans/partnerns sällskapsdjur dömas som ett grovt djurplågeribrott.
Förändringarna skulle få påtagliga effekter för samtliga brottsoffer.
Det ökar även möjligheten att uppnå det 4:de Jämställdhetsmålet: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Samtliga former av våld som mannen/partnern använder sig av måste nämligen dömas som brottsliga gärningar för att mäns våld mot kvinnor ska ha en chans att upphöra. Forskning visar att våld och hot mot sällskapsdjur kan vara en del av mannens psykiska och fysiska misshandel av kvinnan.
Om våld mot sällskapsdjur i samband med kvinnofridsbrott inkluderas i den nya djurskyddslagen kan djur ges ett reellt rättsligt skydd när de utsätts för våld av husse/partner.
Idag ses djur som föremål i svensk lagstiftning vilket får stora konsekvenser för båda kvinnan och djuret. Grunden för sällskapsdjurs rättsliga status bör istället utgå från att djur är kännande varelser. Detta har redan genomförts i andra delar av världen och förändringen vilar på forskning som visar att våra sällskapsdjur är individer som känner smärta och ångest. Vi menar att även svensk lagstiftning bör anpassas till aktuell, modern kunskap.
Se Sambandet är ett kunskapscentrum som bl.a. arbetar för att lyfta sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot djur. Se www.sesambandet.se
I Djurskyddslagen bör de hot och det våld som mannen/partnern använder mot kvinnans/partnerns sällskapsdjur dömas som ett grovt djurplågeribrott.
Förändringarna skulle få påtagliga effekter för samtliga brottsoffer.
Det ökar även möjligheten att uppnå det 4:de Jämställdhetsmålet: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Samtliga former av våld som mannen/partnern använder sig av måste nämligen dömas som brottsliga gärningar för att mäns våld mot kvinnor ska ha en chans att upphöra. Forskning visar att våld och hot mot sällskapsdjur kan vara en del av mannens psykiska och fysiska misshandel av kvinnan.
Om våld mot sällskapsdjur i samband med kvinnofridsbrott inkluderas i den nya djurskyddslagen kan djur ges ett reellt rättsligt skydd när de utsätts för våld av husse/partner.
Idag ses djur som föremål i svensk lagstiftning vilket får stora konsekvenser för båda kvinnan och djuret. Grunden för sällskapsdjurs rättsliga status bör istället utgå från att djur är kännande varelser. Detta har redan genomförts i andra delar av världen och förändringen vilar på forskning som visar att våra sällskapsdjur är individer som känner smärta och ångest. Vi menar att även svensk lagstiftning bör anpassas till aktuell, modern kunskap.
Se Sambandet är ett kunskapscentrum som bl.a. arbetar för att lyfta sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot djur. Se www.sesambandet.se
Varför är det viktigt?
Forskning visar att hot och våld mot sällskapsdjur i många fall leder till att kvinnan stannar kvar i relationen för att skydda sitt djur. Få kvinnojourer och andra skyddade boenden tar emot djur bland annat för risken för allergi. Ofta är kvinnan också utsatt för ekonomiskt våld och hon kan därför inte placera sitt djur på ett djurpensionat. Kvinnans sociala nätverk kan ha beskurits genom mannens kontroll och isolering av henne och hon har då ingen som kan ta hand om hennes djur. Vi vill dock nämna att det har hänt att när kvinnan lämnat djuret till en släkting eller en god vän har mannen sökt upp denna person antingen för att få reda på var kvinnan befinner sig eller för att ta med sig djuret för att pressa kvinnan att återvända hem. Det kan sätta dessa personer i en svår och obehaglig situation.
Eftersom djur betraktas som saker och föremål i svensk lagstiftning betalar socialtjänsten sällan för djurs placering på djurpensionat eller för andra kostnader som mat och eventuell veterinärvård. Det har förekommit att socialtjänsten rekommenderar kvinnan att avliva djuret som en lösning på problemet. Om sällskapsdjur i stället får status som individer i Djurskyddslagstiftningen blir det möjligt med andra lösningar som också inkluderar djuret i skyddet av kvinnan och som en del i både hennes och djurets välfärd.
Juristen och forskaren Eva Diesen visar att få män döms för djurplågeri trots att de hotat, misshandlat och vissa fall även dödat kvinnans djur. Då djurplågeribrott inte inkluderas i kvinnofridslagstiftningen, konsumeras våldet mot djuret av brottet mot kvinnan, eftersom djurplågeri har ett mycket lägre straffvärde än kvinnofridsbrottet. Men även i de fall där mannen enbart riktat våldet mot djuret och inte mot kvinnan, leder detta sällan till åtal då djurplågeri som brott är lågt prioriterat i Sverige.
Studier från bland annat USA, har visat att de förövare som även riktar våld mot familjens djur använder grövre våld mot kvinnan och utövar mer kontroll av henne än andra våldsutövare. Våld mot djur bör därför vara en högt prioriterad fråga i de riskbedömningsinstrument som används. Indikationer på denna typ av våld bör föranleda åtgärder.
När mannen inte lagförs eller på annat sätt utreds för att ha brutit mot djurskyddslagen eller döms för de hot eller det våld han utsatt kvinnans djur för, kan mannen inte heller beläggas med djurförbud. Istället kan förövaren fortsätta trakasserierna mot kvinnan, till exempel genom att inleda en civilrättslig process och hävda att djuret är hans.
Det är angeläget att åklagare och domstolar får insikt i och förstår sambandet mellan våld mot kvinor och våld mot djur i en parrelation. En ökad kompetens i dessa frågor innebär att djurplågeribrott kommer att tas på större allvar än de gör idag
Andra yrkesgrupper som bör vidga sin kompetens och om våld mot djur är veterinärer och annan djurhälsopersonal. Det finns idag kunskap om hur det går att skilja en påförd skada orsakad av yttre våld från en skada som uppstått genom en olycka. För närvarande ingår inte den här typen av kunskap i utbildningarna.
Eftersom djur betraktas som saker och föremål i svensk lagstiftning betalar socialtjänsten sällan för djurs placering på djurpensionat eller för andra kostnader som mat och eventuell veterinärvård. Det har förekommit att socialtjänsten rekommenderar kvinnan att avliva djuret som en lösning på problemet. Om sällskapsdjur i stället får status som individer i Djurskyddslagstiftningen blir det möjligt med andra lösningar som också inkluderar djuret i skyddet av kvinnan och som en del i både hennes och djurets välfärd.
Juristen och forskaren Eva Diesen visar att få män döms för djurplågeri trots att de hotat, misshandlat och vissa fall även dödat kvinnans djur. Då djurplågeribrott inte inkluderas i kvinnofridslagstiftningen, konsumeras våldet mot djuret av brottet mot kvinnan, eftersom djurplågeri har ett mycket lägre straffvärde än kvinnofridsbrottet. Men även i de fall där mannen enbart riktat våldet mot djuret och inte mot kvinnan, leder detta sällan till åtal då djurplågeri som brott är lågt prioriterat i Sverige.
Studier från bland annat USA, har visat att de förövare som även riktar våld mot familjens djur använder grövre våld mot kvinnan och utövar mer kontroll av henne än andra våldsutövare. Våld mot djur bör därför vara en högt prioriterad fråga i de riskbedömningsinstrument som används. Indikationer på denna typ av våld bör föranleda åtgärder.
När mannen inte lagförs eller på annat sätt utreds för att ha brutit mot djurskyddslagen eller döms för de hot eller det våld han utsatt kvinnans djur för, kan mannen inte heller beläggas med djurförbud. Istället kan förövaren fortsätta trakasserierna mot kvinnan, till exempel genom att inleda en civilrättslig process och hävda att djuret är hans.
Det är angeläget att åklagare och domstolar får insikt i och förstår sambandet mellan våld mot kvinor och våld mot djur i en parrelation. En ökad kompetens i dessa frågor innebär att djurplågeribrott kommer att tas på större allvar än de gör idag
Andra yrkesgrupper som bör vidga sin kompetens och om våld mot djur är veterinärer och annan djurhälsopersonal. Det finns idag kunskap om hur det går att skilja en påförd skada orsakad av yttre våld från en skada som uppstått genom en olycka. För närvarande ingår inte den här typen av kunskap i utbildningarna.