100 underskrifter nådda
Till: Kulturminister Amanda Lind, Generaldirektör Kulturrådet Kajsa Ravin, Direktör/ myndighetschef Konstnärsnämnden Anna Söderbäck & Pernilla Högström
TVÄRKONST! Konst- och kulturmyndigheterna måste anpassas till tvärkonstnärligheten på fältet
Vi föreslår:
1. Statliga aktörer som ger kulturbidrag/projektstöd behöver informera sig om konst- och kulturfältets allt vanligare tvärkonstnärliga arbetssätt. Tvärkonstnärlighet är framtiden: häng med!
2. Statliga aktörer som ger kulturbidrag/projektstöd behöver implementera denna förståelse i sin kompetens så att de kan ge relevanta råd och god vägledning åt konstnärer som arbetar på detta sätt.
Tvärkonstnärlighet är framtiden: myndighetens medarbetare behöver ha förståelse för tvärkonstnärlighet så att de kan ge relevanta råd samt arbeta konst- och kulturpolitiskt för att underlätta tvärkonstnärliga konstnärers arbete!
3. Alla expertgrupper och övriga grupper av sakkunniga ska bestå till hälften av personer med egen väl dokumenterad tvärkonstnärlig praktik. Detta gäller i bedömning av enskilda ansökningar såväl som i arbetsgrupper, kommittéer etc som är vägledande för myndighetens övergripande arbete.
Tvärkonstnärlighet är framtiden: öppna dörrarna och stötta processen genom att i alla led ha ett tvärkonstnärligt perspektiv!
4. Uppdatera ansökningsförfarandena genom att tillåta tvärkonstnärliga projekt/ ansökningar om medel, förslagsvis genom att tillåta ett initialt kryssval "tvärkonstnärligt" samt två eller tre underkategorier. På så sätt kan en grupp av sakkunniga med olika konstnärliga bakgrunder bedöma ansökan tillsammans och bidra till ett både mer rättvisande och rättvist system för statliga medel.
Tvärkonstnärlighet är framtiden: möjliggör och stötta detta arbetsätt genom att bygga infrastrukturer för ett mer rättvist system för bedömning och fördelning!
1. Statliga aktörer som ger kulturbidrag/projektstöd behöver informera sig om konst- och kulturfältets allt vanligare tvärkonstnärliga arbetssätt. Tvärkonstnärlighet är framtiden: häng med!
2. Statliga aktörer som ger kulturbidrag/projektstöd behöver implementera denna förståelse i sin kompetens så att de kan ge relevanta råd och god vägledning åt konstnärer som arbetar på detta sätt.
Tvärkonstnärlighet är framtiden: myndighetens medarbetare behöver ha förståelse för tvärkonstnärlighet så att de kan ge relevanta råd samt arbeta konst- och kulturpolitiskt för att underlätta tvärkonstnärliga konstnärers arbete!
3. Alla expertgrupper och övriga grupper av sakkunniga ska bestå till hälften av personer med egen väl dokumenterad tvärkonstnärlig praktik. Detta gäller i bedömning av enskilda ansökningar såväl som i arbetsgrupper, kommittéer etc som är vägledande för myndighetens övergripande arbete.
Tvärkonstnärlighet är framtiden: öppna dörrarna och stötta processen genom att i alla led ha ett tvärkonstnärligt perspektiv!
4. Uppdatera ansökningsförfarandena genom att tillåta tvärkonstnärliga projekt/ ansökningar om medel, förslagsvis genom att tillåta ett initialt kryssval "tvärkonstnärligt" samt två eller tre underkategorier. På så sätt kan en grupp av sakkunniga med olika konstnärliga bakgrunder bedöma ansökan tillsammans och bidra till ett både mer rättvisande och rättvist system för statliga medel.
Tvärkonstnärlighet är framtiden: möjliggör och stötta detta arbetsätt genom att bygga infrastrukturer för ett mer rättvist system för bedömning och fördelning!
Varför är det viktigt?
Kära Amanda Lind - Kulturminister
Kära Kajsa Ravin - Generaldirektör för Kulturrådet
Kära Anna Söderbäck & Pernilla Högström - Ordinarie och Tillförordnad Direktör och Myndighetschef för Konstnärsnämnden,
Många konstnärer och andra kulturarbetare är beroende av statliga, regionala och lokala stödformer för att kunna producera konst av hög kvalitet. Detta eftersom konst- och kulturfälten, den kreativa sektorn om man så vill, inte fungerar enligt samma premisser som övriga yrkesområden där hårt arbete och hög kvalitet oftare resulterar i projekt som kan bära sig själva ekonomiskt. Vi konstnärer och kulturarbetare är glada och tacksamma över att Sverige har ett jämförelsevis generöst bidrags- och stipendiesystem för oss som arbetar i den här sektorn. Dessvärre är systemet inte särskilt rättvist.
Vi på fältet arbetar allt oftare tvärkonstnärligt ,brett och i tillfälliga konstellationer och med nya media och uttrycksformer. Det är många som påtalat problemet för Kulturrådet, Konstnärsnämnden och liknande institutioner: fördelningssytemet bygger på en förlegad mono-disciplinär förståelse av konst- och kulturfältet. Detta gör att skickliga konstnärer och kulturarbetare ofta faller mellan stolarna i ansökningsförfaranden som snarare borde uppmuntra och hjälpa uppkomsten av nya tvärkonstnärliga uttryck.
Konstnärliga och kulturella discipliner som nu är ganska etablerade, tex performancekonst, finns inte ens med som valbar kategori. Än mindre förståelse verkar finnas för experimentell och drivande konst såsom det nya fältet "performativ" konst.
Ansökningsförfarandet är uppbyggt kring en serie följdfrågor som börjar med ett initialt val (ofta relaterat till den konstnärliga disciplinen från ens grundutbildning) avsett att behändigt artbestämma det egna konstnärskapet. Detta skapar stora svårigheter eftersom allt fler konstnärer med tiden expanderar och muterar sin konstnärliga gärning så att den blir mycket olik det konstnärliga hantverk som man undervisades i ursprungligen.
De förenklande valbara kategorierna blir vägledande för den expertgrupp som ska bedöma ansökningarna och då handlar den primära sorteringen om huruvida projektet man har att bedöma faktiskt motsvarar tex "bildkonst", "musik", "dans". I många situationer faller alltså en väl underbyggd ansökan, från en konstnär med god verkshöjd och dokumenterad skicklighet, mellan stolarna, eftersom ansökan och konstnärskapet inte längre passar in i kategorin som man tvingas söka i.
Lyckligtvis är problemet lätt avhjälpt om bara den politiska viljan finns: uppdra åt KN och Kulturrådet att implementera ansökningsförfaranden som medger fler än ett kategorival. Det skulle vara i linje med hur konst- och kulturfältet, och hur konstnärer och kulturarbetares verkliga arbetssätt och metoder, ser ut idag.
Med vänliga Hälsningar önskar vi er en fin dag,
Frei von Fräähsen zu Lorenzburg - koreograf, performancekonstnär, performativ konstnär & författare som också arbetar med bild och film
Tillsammans med alla tvärkonstnärliga konstnärer och kulturarbetare
Kära Kajsa Ravin - Generaldirektör för Kulturrådet
Kära Anna Söderbäck & Pernilla Högström - Ordinarie och Tillförordnad Direktör och Myndighetschef för Konstnärsnämnden,
Många konstnärer och andra kulturarbetare är beroende av statliga, regionala och lokala stödformer för att kunna producera konst av hög kvalitet. Detta eftersom konst- och kulturfälten, den kreativa sektorn om man så vill, inte fungerar enligt samma premisser som övriga yrkesområden där hårt arbete och hög kvalitet oftare resulterar i projekt som kan bära sig själva ekonomiskt. Vi konstnärer och kulturarbetare är glada och tacksamma över att Sverige har ett jämförelsevis generöst bidrags- och stipendiesystem för oss som arbetar i den här sektorn. Dessvärre är systemet inte särskilt rättvist.
Vi på fältet arbetar allt oftare tvärkonstnärligt ,brett och i tillfälliga konstellationer och med nya media och uttrycksformer. Det är många som påtalat problemet för Kulturrådet, Konstnärsnämnden och liknande institutioner: fördelningssytemet bygger på en förlegad mono-disciplinär förståelse av konst- och kulturfältet. Detta gör att skickliga konstnärer och kulturarbetare ofta faller mellan stolarna i ansökningsförfaranden som snarare borde uppmuntra och hjälpa uppkomsten av nya tvärkonstnärliga uttryck.
Konstnärliga och kulturella discipliner som nu är ganska etablerade, tex performancekonst, finns inte ens med som valbar kategori. Än mindre förståelse verkar finnas för experimentell och drivande konst såsom det nya fältet "performativ" konst.
Ansökningsförfarandet är uppbyggt kring en serie följdfrågor som börjar med ett initialt val (ofta relaterat till den konstnärliga disciplinen från ens grundutbildning) avsett att behändigt artbestämma det egna konstnärskapet. Detta skapar stora svårigheter eftersom allt fler konstnärer med tiden expanderar och muterar sin konstnärliga gärning så att den blir mycket olik det konstnärliga hantverk som man undervisades i ursprungligen.
De förenklande valbara kategorierna blir vägledande för den expertgrupp som ska bedöma ansökningarna och då handlar den primära sorteringen om huruvida projektet man har att bedöma faktiskt motsvarar tex "bildkonst", "musik", "dans". I många situationer faller alltså en väl underbyggd ansökan, från en konstnär med god verkshöjd och dokumenterad skicklighet, mellan stolarna, eftersom ansökan och konstnärskapet inte längre passar in i kategorin som man tvingas söka i.
Lyckligtvis är problemet lätt avhjälpt om bara den politiska viljan finns: uppdra åt KN och Kulturrådet att implementera ansökningsförfaranden som medger fler än ett kategorival. Det skulle vara i linje med hur konst- och kulturfältet, och hur konstnärer och kulturarbetares verkliga arbetssätt och metoder, ser ut idag.
Med vänliga Hälsningar önskar vi er en fin dag,
Frei von Fräähsen zu Lorenzburg - koreograf, performancekonstnär, performativ konstnär & författare som också arbetar med bild och film
Tillsammans med alla tvärkonstnärliga konstnärer och kulturarbetare
Hur den kommer att överlämnas
Namnunderskrifterna kommer att sändas digitalt samt i pappersformat