1,000 underskrifter nådda
Till: Sveriges Riksdag och Regering
Vi kräver att Sverige tar sitt ansvar: Ta emot flyktingar från Moria
Vi kräver att Sverige tar sitt ansvar och erbjuder skydd för flyktingar från Moria
Varför är det viktigt?
Som vi har skrivit i en debattartikel i Dagens Arena (20/09/15):
Även innan katastrofen som hände förra veckan kunde man knappt påstå att flyktingar levde ett värdigt liv i lägret. Nu har situationen förvärrats betydligt med så gott som ingen tillgång till det allra nödvändigaste. Människor som måste sova under bar himmel och barn som inte ha fått mat på flera dagar.
Allt detta diskuteras i den offentliga debatten. Långa artiklar skrivs om hur fruktansvärt människorna har det, numera fångna mellan det nedbrunna lägret och resten av ön Lesbos där de inte är välkomna. Men det som saknas i debatten är ofta nästa steg i tankegången. Vad betyder denna situation för oss i Sverige, för vårt ansvar som del av EU? I det mesta vi hör och läser låter det som om Moria låg i en helt annan världsdel, nästan på en annan planet. Hur kan man se misären och inte se vår roll i detta? Sverige är en del av EU och därför också medansvarig för EU:s flyktingpolitik. Att detta perspektiv är så underrepresenterade i debatten i Sverige är häpnadsväckande.
I en lång artikel i DN (20/09/12) beskrivs till exempel med hjärtskärande tydlighet hur ett barn hanterar hungern genom att böja på kroppen, hur stanken av avföring runt flyktingarnas nuvarande vistelseort blir outhärdligt. Sedan anklagas EU för att de inte har löst flyktingfrågan och Lesbos invånare framställs som aggressiva och kallsinniga för att de inte vill släppa in människor till andra delar av ön. Om man ser Sverige som en del av EU och för en gångs skull inte skyller på de andra länderna som inte tar sitt ansvar så krymper skillnaden mellan oss och invånarna på Lesbos som inte släpper fram människorna. Visst, vi står inte på någon gata och skriker glåpord. Men Sverige har hittills inte yttrat sig om att ta emot människor från det nedbrunna lägret. Att vi inte står öga mot öga mot dessa människor gör denna icke-handling inte mer försvarbart.
Tio andra EU-länder har i alla fall sagt att de är villiga att ta emot några av dem runt 400 ensamkommande ungdomar som har flyttats till fastlandet efter branden. Tyskland har vidare lovat att landet kan ta emot uppemot 1500 barn från lägret (SVT/20/09/10). Allt som allt handlar det om ca 13 000 människor i yttersta nöd. Sverige kan ta efter andra länder och ta emot en del av dessa flyktingar. I stället så hänvisar migrationsministern Morgan Johansson till Migrationsverket som i sin tur säger att det i nuläget är lagligt omöjligt att ta människor från Lesbos till Sverige. Den tolkningen av situationen ifrågasätts av en professor i juridik, som i en artikel i Aftonbladet (20/09/14) påpekar att det absolut skulle vara möjligt. Också med dagens lagar och regler kan Sverige hjälpa människor i en akut nödsituation – precis som det är möjligt för andra länder i EU.
Under de senaste fem åren har det blivit tydligt att det är mycket svårt, om inte omöjligt att tvinga andra länder att ta emot flyktingar. Men, med sikte inriktat på ett nedbrunnet Moria, på denna misär, går det inte heller att slå fast att ”vi har gjort vårt” samtidigt som vi tittar åt ett annat håll. Sverige klarar att ta emot människor på flykt. Det vi som samhälle inte klarar av är att stå bredvid och titta på när människor måste leva under ovärdiga förhållanden i läger inom EU, som vi är en del av. 2015 visade civilsamhället vägen för ett humant bemötande av flyktingar som kom till Sverige. Det verkar vara dags nu igen. Om den politiska viljan inte räcker till så är det upp till oss som medborgare att göra vår röst hörd och se till att Sverige tar sitt ansvar.
Även innan katastrofen som hände förra veckan kunde man knappt påstå att flyktingar levde ett värdigt liv i lägret. Nu har situationen förvärrats betydligt med så gott som ingen tillgång till det allra nödvändigaste. Människor som måste sova under bar himmel och barn som inte ha fått mat på flera dagar.
Allt detta diskuteras i den offentliga debatten. Långa artiklar skrivs om hur fruktansvärt människorna har det, numera fångna mellan det nedbrunna lägret och resten av ön Lesbos där de inte är välkomna. Men det som saknas i debatten är ofta nästa steg i tankegången. Vad betyder denna situation för oss i Sverige, för vårt ansvar som del av EU? I det mesta vi hör och läser låter det som om Moria låg i en helt annan världsdel, nästan på en annan planet. Hur kan man se misären och inte se vår roll i detta? Sverige är en del av EU och därför också medansvarig för EU:s flyktingpolitik. Att detta perspektiv är så underrepresenterade i debatten i Sverige är häpnadsväckande.
I en lång artikel i DN (20/09/12) beskrivs till exempel med hjärtskärande tydlighet hur ett barn hanterar hungern genom att böja på kroppen, hur stanken av avföring runt flyktingarnas nuvarande vistelseort blir outhärdligt. Sedan anklagas EU för att de inte har löst flyktingfrågan och Lesbos invånare framställs som aggressiva och kallsinniga för att de inte vill släppa in människor till andra delar av ön. Om man ser Sverige som en del av EU och för en gångs skull inte skyller på de andra länderna som inte tar sitt ansvar så krymper skillnaden mellan oss och invånarna på Lesbos som inte släpper fram människorna. Visst, vi står inte på någon gata och skriker glåpord. Men Sverige har hittills inte yttrat sig om att ta emot människor från det nedbrunna lägret. Att vi inte står öga mot öga mot dessa människor gör denna icke-handling inte mer försvarbart.
Tio andra EU-länder har i alla fall sagt att de är villiga att ta emot några av dem runt 400 ensamkommande ungdomar som har flyttats till fastlandet efter branden. Tyskland har vidare lovat att landet kan ta emot uppemot 1500 barn från lägret (SVT/20/09/10). Allt som allt handlar det om ca 13 000 människor i yttersta nöd. Sverige kan ta efter andra länder och ta emot en del av dessa flyktingar. I stället så hänvisar migrationsministern Morgan Johansson till Migrationsverket som i sin tur säger att det i nuläget är lagligt omöjligt att ta människor från Lesbos till Sverige. Den tolkningen av situationen ifrågasätts av en professor i juridik, som i en artikel i Aftonbladet (20/09/14) påpekar att det absolut skulle vara möjligt. Också med dagens lagar och regler kan Sverige hjälpa människor i en akut nödsituation – precis som det är möjligt för andra länder i EU.
Under de senaste fem åren har det blivit tydligt att det är mycket svårt, om inte omöjligt att tvinga andra länder att ta emot flyktingar. Men, med sikte inriktat på ett nedbrunnet Moria, på denna misär, går det inte heller att slå fast att ”vi har gjort vårt” samtidigt som vi tittar åt ett annat håll. Sverige klarar att ta emot människor på flykt. Det vi som samhälle inte klarar av är att stå bredvid och titta på när människor måste leva under ovärdiga förhållanden i läger inom EU, som vi är en del av. 2015 visade civilsamhället vägen för ett humant bemötande av flyktingar som kom till Sverige. Det verkar vara dags nu igen. Om den politiska viljan inte räcker till så är det upp till oss som medborgare att göra vår röst hörd och se till att Sverige tar sitt ansvar.