Stoppa rivningen av SILON i Vadstena

Silon i Vadstena är en av stadens mest ikoniska byggnader, både som en historisk artefakt och en symbol för Sveriges industriella arv. Uppförd i mitten av 1900-talet hade silon en central roll i regionens jordbruksekonomi genom att fungera som spannmålsmagasin. Silobyggnader som denna utgjorde viktiga delar av det svenska livsmedelssystemet, särskilt under en tid då jordbruket var landets ekonomiska ryggrad. Vadstena, med sitt strategiska läge vid Vättern, blev en nod för spannmålshantering och silons funktion bidrog till stadens utveckling som ett nav för regional handel.

Silon är ritad av Kurt von Schmalensee (1896–1972), en framstående svensk arkitekt och stadsarkitekt i Norrköping, som är känd för sina bidrag till funktionalismens genombrott i Sverige. Bland hans många verk är silon i Vadstena en särskilt intressant skapelse. Silon, uppförd under hans ledning, är ett av Sveriges första exempel på glidformsgjutning i betong, en metod som revolutionerade byggandet av höga industriella strukturer. Byggnaden, som kombinerar funktion och estetik, har en stilren och modernistisk utformning som var typisk för von Schmalensees arkitektur. Den representerar också en tid då arkitekturen i Sverige började omfamna funktionalismens ideal med fokus på enkelhet och praktisk användning. 

Arkitektoniskt är den ett exempel på hur man genom ingenjörskonst och design kunde skapa industriella byggnader som var både effektiva och visuellt imponerande och ett exempel på funktionalism, där designen helt anpassades för dess syfte som lagerutrymme. Byggnadens massiva betongkonstruktion och höga, cylinderformade struktur representerar tidens strävan efter effektivitet och stabilitet. Samtidigt står silon i kontrast till stadens medeltida och renässansinspirerade arkitektur, vilket gör den till en särskilt intressant del av stadsbilden. Kurt von Schmalensees ambition var att skapa praktiska men samtidigt ikoniska byggnader, vilket också syns i hans andra projekt som Norrköpings konstmuseum och flera kyrkorestaureringar

Silobyggnader har haft en betydande inverkan på Sveriges historia, särskilt under industrialiseringens och urbaniseringens framväxt. De spelade en nyckelroll i jordbrukets modernisering genom att effektivisera spannmålshantering och möjliggöra export och distribution i större skala. Dessa strukturer bidrog till Sveriges övergång från ett agrart samhälle till en industrialiserad ekonomi, då de försåg både nationella och internationella marknader med råvaror.

Silos är också tekniska landmärken, där ingenjörskonst och materialval speglar tidens innovation. Under 1900-talet var dessa byggnader ofta försedda med mekaniska transportsystem, vilket gjorde spannmålshantering snabbare och mindre arbetsintensiv. Dessutom är silos nära kopplade till Sveriges industrialisering av livsmedelssektorn, där de skapade kopplingar mellan jordbruket och framväxande industrier. De försvinner nu genom rivningar i rasande takt och vi riskerar att städa bort en viktig del i Sveriges lantbruks- och industrihistoria.

Det finns få bevarade silos från denna tidperiod då de rivs i hög takt.  Att bevara dessa byggnader är avgörande för att ge framtida generationer en direkt koppling till vårt agrara och industriella arv. 

Bevarandet av silobyggnader är viktigt både ur ett kulturellt och ett ekologiskt perspektiv. Dessa byggnader bär på berättelser om teknologisk utveckling, industriella förändringar och landsbygdens roll i nationens historia. Genom att omvandla silos till moderna användningsområden, såsom bostäder eller kulturcentra, bevaras deras arv samtidigt som de anpassas till nutida behov.

Att bevara silos bidrar också till en hållbar stadsutveckling genom att återanvända befintliga strukturer snarare än att bygga nytt. Deras robusta konstruktion gör dem idealiska för omvandling till långsiktiga användningar. Därmed kan silos inte bara fungera som historiska markörer och visuella arv i landskapet, utan också som inspirationskällor för framtiden och föra historien vidare genom nya användningsområden.

Vadstena Silon exemplifierar detta dubbelvärde: en påminnelse om stadens industriella förflutna och en möjlighet att integrera historia i en modern kontext. Genom att vårda och bevara sådana strukturer kan vi stärka kopplingen mellan dåtid, nutid och framtid, samtidigt som vi främjar hållbar utveckling.