2019-03-10 17:19:30 +0100
Till: Uppsala Kommunfullmäktige
Politiker i Uppsala: lös bostadssituationen för ensamkommande
Vi, engagerade medborgare och representanter för civilsamhället i Uppsala kommun, bevittnar en hårt ansträngd situation för en del av kommunens unga. Det handlar om de ensamkommande ungdomar som kom till vår stad 2015 och som idag lever under mycket svåra förhållanden. De togs emot med öppna armar 2015 men har sedan dess tvingats utstå ett enormt psykiskt lidande i väntan på besked om uppehållstillstånd. I omgångar har riksdagen ändrat i utlänningslagen och en del av dessa ungdomar har fått besked om uppehållstillstånd genom den så kallade gymnasielagen. Samtidigt lever många fortfarande i ovisshet, där asylärendet fortfarande inte är avgjort och lagakraftvunnet. Att vänta leder till oerhörd psykisk stress och att lagar och regler har ändrats under dessa år har lagt ytterligare sten på bördan. Från 2015 till 2019 har deras liv stått på paus på många sätt. Grundläggande behov har under det senaste dryga året inte uppfyllts och gett upphov till en känsla av hopplöshet.
Vi som möter ensamkommande ungdomar vet att de är som ungdomar är mest. De går i skolan, deltar i sportaktiviteter och föreningsliv, umgås med vänner och vill inget hellre än att skapa sig en framtid i trygghet. Dessvärre drogs mattan undan för dem när de fyllde 18, eller skrevs upp i ålder, och de tvingades flytta från familjehem och HVB-hem.
Bostadssituationen är akut. Vi välkomnar de ansträngningar som gjorts från kommunens sida men konstaterar att de är långt ifrån tillräckliga. Stadsmissionens fadderhemsprojekt har hjälpt många ungdomar med tak över huvudet men en stor andel saknar fortfarande stadigvarande boende. Akutboendet i Jälla var en kortsiktig lösning där endast de som är tillståndssökande och omfattas av den nya gymnasielagen får lov att bo. I april stänger boendet och vart ska ungdomarna ta vägen då? Fadderhemsprojektet är endast ett projekt och dessutom ett kortsiktigt sådant. Om projektet inte förlängs efter 30 juni riskerar vi att se flera hundra ungdomar hamna i hemlöshet.
Varje vecka identifierar vi ytterligare ungdomar som saknar stadigvarande boende, det är i princip omöjligt att ge en tillförlitlig siffra. Vi träffar ungdomar som soffsurfar hos kompisar och som byter bostadsadress var och varannan vecka. De som bor i fadderhem kan inte vara säkra på att de får bo kvar när fadderhemsprojektet tar slut i juni.
Att vara bostadslös tär på dessa flickor och pojkars redan utsatta psyke. Många känner skam inför att be om hjälp. Psykisk ohälsa är ett stort samhällsproblem och den här gruppen är särskilt drabbad. En rapport från Karolinska Institutet (2018) visar att suicidrisken bland ensamkommande asylsökande flyktingbarn år 2017 var nio gånger högre än motsvarande tal bland jämnåriga i Sveriges befolkning.
Trots den omöjliga situationen många lever i så går de allra flesta i skolan och lyckas sköta sina studier. Skolan är tryggheten och framtiden. Vi ser ambitiösa ungdomar som inte vill något hellre än att studera, börja arbeta och bidra till samhällsutvecklingen. En fantastisk resurs som Uppsala kommun borde anstränga sig mer för att ta tillvara.
När ensamkommande ungdomar får uppehållstillstånd förväntas de ordna med boende själva. Men bostadskön är lång och en ungdom som nyss fått sina sista siffror i personnumret har mycket små möjligheter att få ett förstahandskontrakt eller ens ett boende i andra hand.
• Vi ser därför ett behov av ett långsiktigt projekt för att hjälpa de ungdomar som har fått uppehållstillstånd att få egna hyreskontrakt. Ett sådant projekt finns redan i Stockholm med goda resultat. När ungdomar med uppehållstillstånd får egna hyreskontrakt frigörs dessutom fler av Stadsmissionens sängplatser för dem i asylprocess.
• Ytterligare ett förslag är att låta ensamkommande ungdomar gå före i bostadskön till korttidskontrakt, som gjordes när situationen var som mest ansträngd för syriska flyktingar som fick uppehållstillstånd under 2015.
• En tredje möjlighet är att inrätta någon form av elevboenden för ungdomarna. En akut situation kräver akuta och pragmatiska lösningar som kommer till stånd inom de närmaste veckorna.
Vi vill att Uppsala kommun agerar NU för att ta tillvara den fantastiska resurs som dessa ungdomar utgör. Riskerna med att låta bli är alltför stora. Den stress och desperation som ungdomarna utsätts för kan leda till ökad suicidrisk, drogmissbruk och prostitution. De behöver en stabil och förutsägbar livssituation där deras grundläggande rättigheter, i form av bostad samt tillräckligt med mat och kläder, tillgodoses i enlighet med artikel 11 i konventionen om ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter som Sverige har undertecknat.
Uppsala kommun behöver öppna fler lokaler för akuta sängplatser och skapa långsiktiga lösningar för att ensamkommande ungdomar med uppehållstillstånd ska komma in på bostadsmarknaden.
Frivilliga engagerade hjälpare i Uppsala genom Lucinda Andersson och Jeannette Escanilla
Vi som möter ensamkommande ungdomar vet att de är som ungdomar är mest. De går i skolan, deltar i sportaktiviteter och föreningsliv, umgås med vänner och vill inget hellre än att skapa sig en framtid i trygghet. Dessvärre drogs mattan undan för dem när de fyllde 18, eller skrevs upp i ålder, och de tvingades flytta från familjehem och HVB-hem.
Bostadssituationen är akut. Vi välkomnar de ansträngningar som gjorts från kommunens sida men konstaterar att de är långt ifrån tillräckliga. Stadsmissionens fadderhemsprojekt har hjälpt många ungdomar med tak över huvudet men en stor andel saknar fortfarande stadigvarande boende. Akutboendet i Jälla var en kortsiktig lösning där endast de som är tillståndssökande och omfattas av den nya gymnasielagen får lov att bo. I april stänger boendet och vart ska ungdomarna ta vägen då? Fadderhemsprojektet är endast ett projekt och dessutom ett kortsiktigt sådant. Om projektet inte förlängs efter 30 juni riskerar vi att se flera hundra ungdomar hamna i hemlöshet.
Varje vecka identifierar vi ytterligare ungdomar som saknar stadigvarande boende, det är i princip omöjligt att ge en tillförlitlig siffra. Vi träffar ungdomar som soffsurfar hos kompisar och som byter bostadsadress var och varannan vecka. De som bor i fadderhem kan inte vara säkra på att de får bo kvar när fadderhemsprojektet tar slut i juni.
Att vara bostadslös tär på dessa flickor och pojkars redan utsatta psyke. Många känner skam inför att be om hjälp. Psykisk ohälsa är ett stort samhällsproblem och den här gruppen är särskilt drabbad. En rapport från Karolinska Institutet (2018) visar att suicidrisken bland ensamkommande asylsökande flyktingbarn år 2017 var nio gånger högre än motsvarande tal bland jämnåriga i Sveriges befolkning.
Trots den omöjliga situationen många lever i så går de allra flesta i skolan och lyckas sköta sina studier. Skolan är tryggheten och framtiden. Vi ser ambitiösa ungdomar som inte vill något hellre än att studera, börja arbeta och bidra till samhällsutvecklingen. En fantastisk resurs som Uppsala kommun borde anstränga sig mer för att ta tillvara.
När ensamkommande ungdomar får uppehållstillstånd förväntas de ordna med boende själva. Men bostadskön är lång och en ungdom som nyss fått sina sista siffror i personnumret har mycket små möjligheter att få ett förstahandskontrakt eller ens ett boende i andra hand.
• Vi ser därför ett behov av ett långsiktigt projekt för att hjälpa de ungdomar som har fått uppehållstillstånd att få egna hyreskontrakt. Ett sådant projekt finns redan i Stockholm med goda resultat. När ungdomar med uppehållstillstånd får egna hyreskontrakt frigörs dessutom fler av Stadsmissionens sängplatser för dem i asylprocess.
• Ytterligare ett förslag är att låta ensamkommande ungdomar gå före i bostadskön till korttidskontrakt, som gjordes när situationen var som mest ansträngd för syriska flyktingar som fick uppehållstillstånd under 2015.
• En tredje möjlighet är att inrätta någon form av elevboenden för ungdomarna. En akut situation kräver akuta och pragmatiska lösningar som kommer till stånd inom de närmaste veckorna.
Vi vill att Uppsala kommun agerar NU för att ta tillvara den fantastiska resurs som dessa ungdomar utgör. Riskerna med att låta bli är alltför stora. Den stress och desperation som ungdomarna utsätts för kan leda till ökad suicidrisk, drogmissbruk och prostitution. De behöver en stabil och förutsägbar livssituation där deras grundläggande rättigheter, i form av bostad samt tillräckligt med mat och kläder, tillgodoses i enlighet med artikel 11 i konventionen om ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter som Sverige har undertecknat.
Uppsala kommun behöver öppna fler lokaler för akuta sängplatser och skapa långsiktiga lösningar för att ensamkommande ungdomar med uppehållstillstånd ska komma in på bostadsmarknaden.
Frivilliga engagerade hjälpare i Uppsala genom Lucinda Andersson och Jeannette Escanilla
Varför är det viktigt?
Att inte veta var man ska spendera natten skapar stress och oro för dessa ungdomar. Redan nu är de särskilt drabbade av psykisk ohälsa. Många bär på trauman från ett liv på flykt. De utdragna asylprocesserna och tillfälliga uppehållstillstånd skapar ytterligare otrygghet. Att dessutom sakna stadigvarande boende skapar än mer lidande.
Trots den utsatta situation som många ensamkommande ungdomar lever i kämpar de flesta för att klara skolan. De är motiverade och vill inget hellre än att studera, arbeta och bidra till samhället.
Uppsala Kommun behöver se dessa ungdomar som den resurs de är. För att de ska kunna uppfylla sina drömmar och bidra till kommunens utveckling krävs att deras grundläggande mänskliga rättigheter tillgodoses. Om detta inte görs snarast finns en ökad risk för psykisk ohälsa och drogmissbruk. Vi vet redan nu att desperata ungdomar utnyttjas för sovplatser. Därför vädjar vi till Uppsala kommun att långsiktigt lösa bostadsfrågan. För kommunen och ungdomarnas skull.
Trots den utsatta situation som många ensamkommande ungdomar lever i kämpar de flesta för att klara skolan. De är motiverade och vill inget hellre än att studera, arbeta och bidra till samhället.
Uppsala Kommun behöver se dessa ungdomar som den resurs de är. För att de ska kunna uppfylla sina drömmar och bidra till kommunens utveckling krävs att deras grundläggande mänskliga rättigheter tillgodoses. Om detta inte görs snarast finns en ökad risk för psykisk ohälsa och drogmissbruk. Vi vet redan nu att desperata ungdomar utnyttjas för sovplatser. Därför vädjar vi till Uppsala kommun att långsiktigt lösa bostadsfrågan. För kommunen och ungdomarnas skull.