Överlåt viltvården på experter som inte har egenintressen i jakt

(Bild: gledriius adobe.stock.com)

Naturvårdsverket har nu avverkat sin rätt att ansvara för viltvården i Sverige. Myndighetens agerande är starkt hotande mot biologisk mångfald och etiskt ohållbart. Det är hög tid att all form av naturvårdsansvar anförtros experter som bedriver forskning inom djur- och naturvård, verkar för biologisk mångfald och värdesätter djurens liv och mående.

Naturvårdsverket har av Sveriges regering fått till uppgift att ansvara för följande:

- Författa regler för jakt och viltvård

- Verkställa riksdagens definition av miljökvalitetsmålet som lyder:

”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett
hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas
livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer
ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga
bestånd med tillräcklig genetisk variation.”

Naturvårdsverkets agerande under senare år har dock tydligt visat att:

- Miljökvalitetsmålet ignoreras till förmån för jakt, som man tydligt
vill främja:

Naturvårdsverket skickade 2019 ut en remiss om jakttidsöversynen
för 2019/2020 och som allmänheten får ta del av och kommentera.
Där anger Naturvårdsverket bland annat följande motiveringar till
utökad jakt:

”I enlighet med Strategi för svensk viltförvaltning ska jakt,
viltturism och annat brukande av vilt inte begränsas av
omotiverade hinder utan utgångspunkten är att det ska främjas.”

”I praktiken behöver samhällets behov av ökad avskjutning vägas
mot arternas biologiska förutsättningar.”

- Etik och moral ignoreras då förslag på utökade jakttider och
jaktmetoder tydligt bejakas:

I remissen om jakttidsöversynen stöttar Naturvårdsverket förslag
på bland annat allmän jakt på ekorrar och hermeliner, jakt på
hjortkalvar (endast tre till fyra månader gamla) och jakt med hund
på vildsvin som är i brunst.

Allmän jakt på ekorrar och hermeliner motiveras av
Naturvårdsverket enligt följande:

-De når, enligt Artdatabanken, upp till det antal individer som
anses vara livskraftigt

-Ekorren kan [!] orsaka skador i vindsutrymmen

-Hermelinens skinn ”[…] kan vara en användbar resurs.”.

Med tanke på att djur utsätts för fler faror än människan såsom
andra djur, trafikolyckor etcetera, får man räkna med att fler djur
dör i andra sammanhang än i jakt. Därför borde man inte tillåta
allmän jakt bara för att antalet djur i nuläget inte är i farozonen
för rödlistning. Det måste finnas en väl tilltagen marginal till den
gräns där antalet djur anses sårbart. Att jaga djur för deras päls
och skinns skull är inte etiskt försvarbart. Att motivera jakt på
ekorrar med att de kan orsaka skada är inte ett godtagbart
argument. I remissen står heller inget om att ekorren har
förorsakat någon skada på egendom.

Jakt på hjortkalvar och vildsvin i brunst motiverar
Naturvårdsverket med att de orsakar skador på trädplantor och
odlingar. Men det är lika lite etiskt försvarbart att döda djurungar
och brunstiga djur som det är att döda djur för att dra nytta av
deras päls och skinn.

Naturvårdsverkets agerande är emot djurskyddslagen, enligt
vilken djuren och deras liv ska respekteras.

- Riskabla beteenden hos jägare ignoreras, vilket leder till fara för
både boskapsdjur och människor:

I remissen visas ett alltför stort förtroende för jägarkåren. Bland
annat ges jägare fria händer att bedöma vilka individer som får
skjutas samt hur hundar ska användas i jakt. Detta förtroende är
ytterst riskabelt med tanke på att det under förra året till
exempel skjutits två kor som misstogs för att vara vildsvin, varav
en var dräktig och dessutom fick magen uppsprättad av jägaren
ifråga . I år skottskadades dessutom en jägare allvarligt av en
annan jägare . Dessa exempel (vilka inte är de enda) visar tydligt
att det finns jägare som agerar mycket riskabelt, omdömeslöst
och rentav abnormt, vilket sätter både människors och djurs liv i
fara. Under sådana omständigheter är det inte hållbart att ge
dem ansvar på de områden som uttrycks i remissen.